Junior 7 månader!

Här kommer lite färska bilder på sötnosen Junior, 7 månader! (Bilderna har jag tagit från matte och husses FB, hoppas det var okej!) De har fortfarande snö uppe i Stavanger, men badsäsongen bör man ändå inleda tidigt anser Junior :-D Helt otroligt, hans pappa hade inte ens doppat tassarna under pistolhot...

Matte Beatrice hälsar att Junior är väldigt lydig och förig, och funkar bra ihop med "storebror" Aico, en supersöt pomerian.  Junior har nog de vackraste ögonen jag sett på en hund...helt otroligt uttryck! ♥

Här är en gammal bild från i vintras när Junior var betydligt yngre, med matte Beatrice! ♥

RIP Oggiv

Oggiv och Humla umgås, sommaren 2012.

Oggiv

2002.05.15 - 2012-03-26

Igår lät vi våran trogna barndomsvän Oggiv skutta till kaninhimlen, tillsammans med sin kompis Pippin.

Lilla älskade Oggiv, nu begravs du i samma låda som vi fraktade hem dig i för tio år sedan.

I kaninhimlen finns det päronyoghurt, äppelkvistar och rölleka att smaska på, spännande trädgårdstomter att utforska och en och annan busig staffevalp att uppfostra i kaninvett.

♥

Luna 7 månader!

Här är nya bilder på lilla hoppetossan Luna, 7 månader! På bilden ovan sitter hon i matte Kristines resväska - de är just nu på semester i Karibien. Jag tror att Luna hade gillat att följa med och sola ;-)

Nu börjar hon få ljusare brindlefält i sin piedteckning, innan har hon varit helt svart.

Kristine har lärt henne en del tricks, som leversnitt på nosen-tricket nedan...sååå gulligt!♥

 Tyvärr verkar Luna ha fått ett trångt bett, så Kristine och Marinus är lite ledsna över att det antagligen inte går att ställa ut henne. 

Naturligtvis är det tråkigt att Baileys lämnat detta, men om jag får välja bland alla tänkbara defekter som en valp kan drabbas av så står nog bettfel högt upp på listan - om hunden inte lider av det, vill säga. Jag har god kontakt med alla i kullen och alla valpar är, peppar peppar, glada och friska och utvecklas fint. De har också ett jättefint temperament och har lätt för att lära. Så det finns mycket att vara glad för! 

Jag tror att en god kontakt med alla valpköpare är en grundförutsättning för att kunna utvärdera sin hunds avkommor ordentligt. Jag har svårt för de som lånar ut sina hanar till höger och vänster, och hävdar att alla valpar är friska och fina - hur skall man kunna veta det om man inte har förstahandsinformation och regelbunden kontakt med alla valpköpare? 

Jag håller tummarna för att Luna inte kommer lida av sitt bettfel och är övertygad om att hon kommer bli en underbar tik och familjemedlem. Stor klem till er, Kristine och Marinus, som gett henne ett sådant gott hem! ♥

Diesel 7 månader!

Här är lite nya bilder på sötnosen Diesel, 7 månader, som jag fräckt tagit från mattes och husses FB! Visst är han stilig? Börjar bli stora killen nu! :-)

Kolla in nacken på den här killen ♥

I helgen träffades brorsorna Cato och Diesel för första gången sedan valplådan! Jättekul att flera i kullen bor nära varandra och kan träffas, tycker jag. Junior och Luna brukar också träffas, då de bor i Stavanger båda två. Cato och Diesel bor i Oslo, och där verkar det vara lika fint vårväder som här :-)

Här är Diesels husse Krzysztof med de andfådda grabbarna! Jag misstänker att de sov gott hela kvällen efter denna playdate ;-)

Vårsol!

En del av vårfägringen i kruka, Humla har beskurit några av kvistarna med nyfikna små tänder...

Det har varit en underbar helg i det vackra vädret, med härliga promenader i solen och mysiga joggingturer i mina nya skor (som är helt magiska!), varit hos mamma och pappa och ätit våfflor och tränat både lydnad och agility. Mikael har varit i Nice på konferens hela helgen, så jag, Baileys och Humla har fått hålla ställningarna själva här hemma :-)

En brunvit liten nos har dekorerat det gamla fönstret i vardagsrummet...skönt att slippa bry sig om fönsterputs när hela fasaden skall rivas och nya fönster skall in :-)

Jag har gjort inköp i färgaffären inför den kommande fasadrenoveringen som är i antågande. Denna helg var jag grymt sugen på att bygga upp ställningen själv runt hela huset och bara dra igång! För vem vill vara inne när det är sommarvärme ute?

Men i brist på manliga muskler har jag fått syssla med tjejpyssel istället - grejat i trädgården, och här har ju Humla specialkompetens i ämnet jord och gräs. Så hon har entusiastiskt hjälpt mig med att gräva bort gräsmatta runt alla fruktträd...duktig flicka! När vi gick bort till skogen och skulle dumpa grässvålen skulle båda hundarna prompt åka med i skottkärran, både dit och tillbaka. Baileys hade en två meter lång grov trästör med sig i munnen. Folk måste tro att vi är galna i den här familjen...

Vi har även, alla tre, lackat ektröskeln till sidoentren. Humla förstod direkt, när burken med lack kom fram, att det här var någonting för henne. Frågan är bara vad? Det kan man ju lista ut genom att pröva lite olika beteenden, för att se om det ger utdelning. Så Humla tränade vårt senaste projekt "Hakan i backen". På tröskeln. Så nu är hon skinnflådd och golvlackad på halsen och hakan.

Baileys har en mer stillsam approach till hantverksarbete, han observerar avvaktande på nära håll. Väldigt nära håll. Han satte sig på tröskeln.

Slutresultatet av tre lackningar är en något rugglig yta på tröskeln eftersom det är hundhår lite varstans samt gosedjursludd som lackats in. Man skall ju renovera personligt, heter det ju...

;-)

Baileys soltorkar i framsätet påväg hem från simningen.

När husse är borta dansar råttorna på bordet...? Om ni undrar vart jag satt någonstans så är det alltså där pläden är, mitt emellan Baileys och Humla :-P

Efter en hel helg utomhus i solen så blev Humlas nos jätteröd och varm.(Bilden är tagen med mobilkamerablixt så det röda syns inte så bra här). Jag hade inte en tanke på att ljusa hundar kunde vara känsliga för solen? Så nu skall vi köpa barnsolskyddsspray på Apoteket till gullnöten. Kanske kan jag få på henne en solhatt också?

Igår kom husse äntligen hem, och fick sina födelsedagspresenter i efterskott. Båda hundarna är experter på paketöppning, och det var farligt nära att pikétröjan fick livshotande skador av entusiastiska Baileysgaddar...

Sedan premiärgrillade vi för första gången i år - klockan nio på kvällen med engångsgrill och pannlampa! :-D

Cato 7 månader

Här är färska bilder på ljuvliga Cato, snart 7 månader! 13,3 kg vägde grabben i början av mars. Till min stora glädje har han fått ännu mer kajal runt ögat :-)

Cato är en välbyggd grabb som gillar att följa med överallt, tugga på ben och "små" nallebjörnar ♥ 

Tack snälla husse Adrian för bilderna!

En dröm i rosa

Den senaste två veckorna har vi haft en hel del härliga lydnadspass - både i Helsingborg och på hemmaplan. Jag har blandannat fokuserat på momentet Rutan.
Det här är den information jag fått av våra träningar:


Baileys är mytoman. Frågar man honom "Ser du rutan?", så svarar han alltid bergsäkert "Ja!" och drar iväg, som skjuten ur en kanon. Oftast till rutan. Men ibland visar det sig att han inte alls har sett rutan. En positiv grej är iochförsig att han vid dessa tillfällen faktiskt stannar upp och letar efter rutan. Men i klass två handlar det ju om ett skick rakt fram och då känns det lite overkill att hunden skall stanna upp, vilset se sig omkring efter rutan, fyra meter bort...

Jag har funderat och insett att mitt viskande "Var är rutan?" inte alls funkar, på det här stadiet som vi nu befinner oss. Han laddar upp sig som tusan när jag viskar, men blockerar sig lätt. Jag använder "Var är...?"-viskningen även i andra situationer, så denna röst är värdeladdad för honom sedan tidigare. Min tanke från början med att fråga vart rutan var någonstans, var att han skulle förstå vilket moment vi skulle göra - och att han skulle börja se sig om efter rutan. Inte att han glatt skulle rusa iväg i blindo, så fort jag öppnar munnen.

Förra veckan provade jag att ha koppel på, så att han inte kunde smita iväg, och sedan skicka med kommandot "Rutan". Men jag gillar inte att träna när Baileys är frustrerad, för det är han bara när han inte vet vad han skall göra. Så jag beslöt mig för att backa några steg och istället låta honom söka upp rutan spontant utan att jag säger något. Nu har vi kört två pass med detta upplägg och han tycker det är jätteroligt att springa till rutan och ställa sig.
Till många andra moment brukar jag säga, i transporterna, "Nu skall vi göra platsen", "Nu skall vi göra sittet" etc. Detta har ingen uppladdande effekt på samma sätt som viskandet har. Jag funderar därför på om jag skall börja säga "Nu skall vi göra rutan" med betoning och uttal på ordet rutan, så som jag sedan säger kommandot (glad, ganska hög röst)

Jag funderar lite på hur jag skall gå vidare med själva ställandet. När lägger man in Stanna eller Stå-kommando? Svårt att veta hur fort framåt man bör avancera.  Jag har växlat mellan godis och leksaksbelöning ungefär 50/50, och haft med respektive utan target kanske 30/70. Jag har alltid target det första skicket, eftersom jag vill att det skall bli lyckat. Har varit noga med att variera avstånd - långt eller kort avstånd verkar inte spela någon roll. Däremot är rutans placering viktigare, dvs om jag flyttar runt rutan på olika ställen under samma träningspass.


Jag har letat länge efter rutband till konerna - jag har sett lite olika varianter men aldrig hittat dem i någon affär? Jag kanske har varit blind... På nätet hittade jag Jami Hundsport som sålde rutband, dels separat där banden fanns i ett par olika färger, dels som komplett ruta. 
 Jag köpte en hel ruta med kantband så att man kan variera skicken med flera rutor uppställda samtidigt. Eller flera och flera...nu har jag två ;-) Men visst älskar ni färgen? Glassrosa koner med vitt kantband! Yeeey! Det här kommer bli vårt favoritmoment! :-D 

På Jami hade de exakt likadana Pipisar som Anna har på Hund i Harmoni åt simkunderna. En sådan här liten fjutt-leksak i plast hade jag normalt inte sett tittat åt, eftersom jag vet att det är engångsartiklar på våra träningar. Men denna pipis levererar häpnadsväckande! Baileys har misshandlat den varje gång vi varit hos Anna och simmat, men pipljudet verkar vara "omöjligt" att ta död på. Han har heller inte lyckats slita den i tusen delar. Inte ens den lilla fjuttsvansen (!)Detta bådar gott...


Kospenen i gummi provade Baileys på en träning för Mona K och blev helt galen av denna. Verkar också staffetålig, vi får inviga den till veckan!

Grattis Husse!

Grattis på födelsedagen, världens bästa husse!

Vi älskar dig!

♥