Kvällsträning på Villgotts Hund!

I tisdags var vi på en mysig kvällsträning på Villgotts, jag och Baileys! Vi har ej kunnat gå på dessa öppna träningar under hela våren pga att tävlingskursen i agility har legat på samma datum.

Men nu i veckan var vi alltså på plats igen :-) Jätteroligt och nyttigt att träna med olika hundar (även om Baileys överhuvudtaget inte bryr sig) och träffa trevligt hundfolk! Supernyttig träning för lilla Humla också sen framöver...

Jag och Ninni och Lina satt och snackade hund till tio på kvällen...herregud, vilka nördar vi är :-D

Baileys var så jäkla fin, han är så lätt att ha med överallt och har sånt fint fokus hela tiden. Vad har jag gjort för att förtjäna en sån fantastisk träningspartner? Igår tränade vi på Svåra Saker - men jag är jättenöjd med resultatet.

Svår sak 1:

Att lägga sig från utgångsställning.

Att lägga sig snabbt under gång är inga problem, men att lägga sig från stillastående? Ojojoj nej det är en helt annan sak. Antagligen för att vi tränat så mycket på utgångsställningen, att man skall sitta med kontakt. När han lägger sig så försöker han nämligen ligga med kontakt, vilket gör att han inte kommer ner med armbågarna i backen ordentligt plus att han lägger över vikten på vänster sidan för att kunna se mig ordentligt.

Jag har provat att lägga ut godis framför, för att få fokus framåt istället för uppåt men det har inte funkat. Detta är ett problem, jag vill ju ha ett snyggt rakt läggande från utgångsställning för att få en bra platsliggningsposition. För hur skönt är det egentligen att ligga blickstilla som en felveckad, skev ostbåge i två minuter?

Jag har provat med att ge felsignal men då blir han bara långsam i rörelsen och blir osäker på om han verkligen skall lägga sig, så just i det här fallet fungerar det inte med felsignal. Vänta ut då? Ja, herrejävlar. Jag kan vänta ut i fem minuter, han "ligger" kvar i tjusig bananformation med armbågarna svävande i luften och med stadig ögonkontakt...Stilpoäng på det måhända? :-D

Gör jag läggande med honom framför mig och jag backar, så har jag supersnabba lägganden med armbågarna som träffar backen direkt. Och som sagt, läggande under gång, är också jättefint. Min "lösning" igår blev iallafall att säga ordet Ligg glatt och piggt, samt belöna direkt  - så att han tycker att det är roligt, och vågar ge intensitet i rörelsen. Han är ju snabb i sina rörelser i grunden, så jag tänkte om man får upp energin och svansviftandet så kanske armbågarna kommer med på köpet...Det verkade ge effekt, för efter några repetitioner la han sig ordentligt flera gånger på raken. Men det måste helt klart jobbas vidare på. Varför i hela friden har jag inte tränat på detta tidigare? Lätt att vara efterklok...

Svår sak 2:

Platsliggningen från helvetet.

Ja, platsliggningen brakade ju samman som ett dysfunktionellt korthus i slutet av tävlingskursen för Ditte. Jag har analyserat det som inträffade i många omgångar, eftersom vi haft ett supersäkert platsliggande ända sedan vi började med lydnad. Han har ALDRIG rest sig upp, och aldrig blivit störd av andra hundar etc. Vi har tränat jättemycket med störande hundar, inkallningar vid sidan av, hundar och förare som leker framför honom, instruktören går runt i cirklar och lockar med leksak etc....han har legat som en tegelsten.

Mohahaha, vilken jäkla bra förberedd och störningstränad hund, platsliggningen kommer bli en piece of cake när vi börjar tävla, tänkte jag segervisst. Men man skall väl inte ropa hej förrän man är över....ån? När störningarna försvann visade det sig att min duktiga vovve inte klarade av momentet utan dessa "hjälper". Han såg oroligt på mig och bara "Men varför HÄNDER det ingenting, matte? Vad är det här för konstig övning? Det här KAN väl ändå inte vara en platsliggning eller? Det är ju så tyst? Och alla andra hundar ligger ju helt stilla? Läskigt! Vad skall jag göra? Gör jag rätt? Skall jag verkligen bara ligga här? Eller skall jag resa mig upp?"

Ridå.

Sen hände det ytterligare tre gånger på raken, vid tre tillfällen. Antagligen för att jag spände mig som en stålfjäder och hela tiden stod och tänkte "Nu kommer han resa sig, nu kommer han resa sig...". Skitbra inställning. Verkligen.

Jag testade detta hemma och japp...det var som jag befarade. För honom är lugn och tyst platsliggning en helt ny grej, och han förstår inte vad han skall göra. Efter ett tag blir han orolig, tittar frågande på mig, börjar skruva sig...Bara att börja om från början. Så nu har vi kört korta platsliggningspass i två veckor, där jag står bara rakt framför eller en bit bort. Är glad och belönar jättemycket. Leker i pauserna. Oj vad skoj det skall vara med platsliggning! Igår körde jag platsliggning i flera omgångar med duktiga hundar från träningen, och han reste sig inte upp en enda gång. Jag belönade efter en minut när vi låg i två minuter. Vågar ej låta honom ligga hela tiden utan bekräftelse på att han är duktig och gör rätt. Sedan har jag kommit på att jag blir mjukare och mer avslappnad om jag står med händerna knäppta framför mig, än när jag står med dem hängande utåt sidorna. Arbetar även en del med tysta "Braaa, rätt" där jag höjer hakan lite, som en fuskhjälp. Ditte arbetar en del med sådana diskreta bekräftande tecken vid Sitt i grupp och Platsliggning.

Hur gör man egentligen om hunden reser sig upp? Ja, den frågan har jag funderat mycket på. Felmarkera direkt? Gå fram och lägga ner hunden igen? Eller bryta och göra om efter en stund igen?

Mitt eget svar på frågan blev "Se till att ge hunden rätt förutsättningar, så att den INTE reser sig upp". Kortare avstånd, tätare belöningar, kortare tid etc. För varenda gång hunden lyckas göra fel, är ju ett steg bakåt. Jag har nämligen väldigt svårt att se att hunden skulle vilja göra fel "med vilje".