Äntligen har det lossnat!

Yaaaayy!!!! Idag trillade äntligen poletten ner - hos MIG. Vi har ju tragglat det här med apportering i några veckor. Grundproblemet för Baileys är att bara bär saker när han är glad och när vi får besök och han skall göra sin "hälsningsritual" (går runt med ett gosedjur i munnen). Hålla något i munnen när vi inte har främmat eller skojar? Aldrig.
Därför fick jag klicka in momentet i små steg, själva gripandet har egentligen aldrig varit några problem. Han griper bra, tar sällan omtag och har inte tendens att tugga på apporten. Men att sitta passiv med apporten i munnen? Ooops mycket svårare. Försökte gå efter tipsen i Lydnadsträning i teori & praktik, men vafan...kom aldrig till att han satt de där 10 sekundrarna med apporten i munnen. Han fattade snabbt att man inte kan släppa apporten,men då började han leta efter mina händer istället för att lämna av den äckliga tråkiga träbiten.

Idag ändrade jag därför metod drastiskt. Baileys älskar ju beröm över allt annat och vill inget annat än att vara till lags. Först lekte vi oss varma med kamptrasan sen tog jag fram apporten och drog den snabbt i zick-zack över golvet, och lät honom inte få den fast han försökte. Helt plötsligt blev apporten mer värdefull.
När han grep den berömde jag översvallande - vilken världsomstörtande bedrift han precis gjort! I klass med Mount Everest-bestigning MINST! :-)
Helt plötsligt var det inga som helst problem för grabben att sitta blickstilla med apporten i ett fast grepp i både 5, 10 och 15 sekunder! Det gick på bara ett par repetitioner!
Körde 3 korta pass och för varje pass kunde jag dämpa min glädje så att jag under det sista passet kunde vara tyst men istället stå med ett tokleende på läpparna. Och Baileys svans gick som en jävla propeller under alla passen! Nu tigger han om apporten och blir skitglad när den kommer fram!

Jag är så glad att jag kom på en sån här supersimpel "metod". Som vanligt ligger ALLTID problemet hos EN SJÄLV och aldrig hos hunden. Tänk vilken dramatisk effekt man kan få av att enbart vara glad och berömma hunden? Underbara vovve...