Lycklig kille

Det märks så väl när Baileys tycker att ett träningspass varit lyckat - då är han nämligen nöjd med sig själv och visar det på alla sätt. Gladskuttar när vi kommer hem, skall pussas, springa runt och visa upp favoritgosedjuret osv. Just nu ligger han på mattan och äter ben glatt och intensivt.
"Oj vad jag är bra, matte!" :-)

Idag var det först årsmöte på Marks Agilityklubb, och sedan nu ikväll näst sista träningen i ridhuset. Jag har lärt mig oerhört mycket på dessa gånger att det känns lite trist att det bara är en gång kvar. På årsmötet anmälde jag mig till en helgkurs i fart och handling i två omgångar för Anna Käll i maj, skall bli jättekul!

Jaaa!!! Fart och handlingskurs! High five!  :-D

Idag gjorde vi inga separata övningar utan hoppade enbart bana. Baileys var superladdad, som en övertänd fullblodshäst i startboxen - första rundan lade han därför till lite "oj vad det här är roligt, jag kryddar till det lite extra"-moment i ren lycka: bland annat apporterade han nummerskyltarna som står bredvid hindren...
Det här är ju typiskt överskottsbeteende och ingenting att bli arg eller fästa sig vid. Himla gulligt iallafall. Hellre en hund som visar glädje och uppskattning över träningen, än en hund som inte tänder till och tycker att det är "halvkul".

Jag har myror i brallan... ;-)

Idag körde vi med slalom på bana (4 pinnar) och det gick bra, han tog alla ingångar rätt men i början slarvade han och kollade om det inte gick springa förbi när jag sa Slalom. Han har ännu inte riktigt köpt idén med att ha massa pinnar som står i vägen på hans racingbana...Trial and error. Jag resonerar som så att det är fullt naturligt att hunden under inlärningsfasen testar beteendet, vad som funkar osv. Det som inte ger belöning kommer släckas ut av sig självt. Återigen - jag har hellre en operant hund som verkligen tänker och provar sig fram vad som ger utdelning, än en hjärntvättad hund som t.ex. inte kan springa slalomet själv utan att ha en matte som står och visar varenda jäkla pinne med handen.

Just en sådan test lade Baileys in för första gången någonsin på däcket idag. Han har ALDRIG hoppat vid sidan om däcket (dvs hoppat genom ramen, fast ej via däcket), inte ens under nybörjarkursen. Men idag när vi körde en fartig bana testade han om det gick att hoppa vid sidan om däcket, och jag blev helt paff eftersom det är ett beteende jag aldrig sett förut. Nåja, det lönade sig naturligtvis inte men det hindrade honom ändå inte från att testa igen... ;-)

Oj vilken stilig kille!

Handlingen gick, med mina mått mätt, jättebra idag - även de lite trixigare svängarna. vad jag måste tänka på är:
1. Inte luta mig framåt som en fällkniv när jag springer, detta blir jätteotydligt för hunden.
2. Inte ta in handen när jag "distanshandlar" över hopphinder som t.ex. står i olika vinkel i en sväng. Håll ut handen hela tiden för att vägleda honom, tar jag in den kommer han in till mig.

Framförallt var jag nöjd med Baileys attityd under hela passet. Han var förig och glad och visade sån jäkla arbetsvilja. Men visst är det svårt att som nybörjare handla en ferrariväxlad hund som gör allt i 180...jaja, learning by doing heter det ju :-D

Träna träna träna träna!