Partner in crime

Nu är tentan äntligen avklarad - puh! Det hela avslutades med ett migränanfall med rigorösa mått, mådde så illa att jag inte kunde röra nacken och fick stanna bilen två gånger på vägen hem för att kräkas.
Har fortfarande väldigt ont, och Baileys ligger virad som en liten boa runt mig ovanpå fårskinnet i sängen. Han är så otroligt inkännande, man kan inte dölja något för honom - han läser av dig direkt.

Folk undrar hela tiden hur jag och Mikael orkar leva som vi gör. Jag pendlar till Malmö 8 timmar per dag, Mikael jobbar heltid på en tuff chefsposition, vi är träningsfreak och totalrenoverar dessutom ett gammalt hus utan hjälp. Och båda är perfektionister med superhöga krav på sig själv.
Hmm...Ja, det blir inte mycket tid över för slöande iallafall. Och så har vi ju hund. Är inte det himla jobbigt? Han måste ju rastas och aktiveras, och du som går så många kurser och håller på och tränar, dyrt är det ju också, du som pluggar och lever på CSN....

Faktum är att ingen av oss hade orkat leva så här om vi inte haft Baileys. Han är anledningen till att jag orkar, till att jag mår bra, inte känner mig stressad utan istället är glad, känner mig privilegierad som kommit in på min drömutbildning och trivs som fan med livet. Även om det kanske inte är något jättenormalt liv så älskar jag det ;-)
Stressar jag kommer Baileys och tvångssitter i mitt knä tills jag tar mig tid och gosar med honom - och vet ni vad? Det hjälper! Hundgos gör en lugn i själen. Är jag på dåligt humör kan han komma med sin leksaksbäver i munnen och ge den till mig "Här matte, får du en present av mig". Kan man bli annat än glad då?
Och när jag är ledsen går han med mig tryggt vid min sida och tröstar mig med sin laxoljedoftande pussar. Eller som nu, när jag är lite yr och illamående - då ligger han virad runt mig som en skyddande kapsel "Så ja, det blir bra. Jag är här hos dig."

Att skaffa hund var det bästa vi kunde göra. Annars hade jag antagligen tränat ihjäl mig. Helt plötsligt fick man någon annan att ta hänsyn till, som skulle ha högsta prioritet i ens liv, hade egna behov och krav på kärlek och omvårdnad. En nyttig omställning för två egos. Jag trodde det skulle vara ungefär som att ha en ökenråtta. I was wrong...

Vad jag vill ha ha fram är att det inte finns någonting som att ta ett djupt andetag i ett snusigt staffeöra inte hjälper mot. Staffeöron är den bästa lukten jag kan tänka mig. The scent that makes all your problems go away! Prova själv :-D