Sista tillfället fick jag äntligen tummen ur och fick med mig kameran! Tack Louise för att du ville vara fotograf! En hel del sudd tyvärr - beror dels på dåligt ljus, dels på snabb vovve... ;-)
I måndags var det sista omgången av Sikta Mot Stjärnorna för Mona Kjernholm. Vi har blivit ett sådant gott gäng och även tränat tillsammans emellan kurstillfällena. Kommer sakna alla glada kurskamrater och härliga hundar.
Superfina klass3- ekipaget Britt och Razzel, en tvåårig labbe som Baileys älskar!
Baileys var toktaggad inför måndagkvällen, säkert med tanke på hans deprimerande helg. Han var full av energi, men gick inte till överstyr - och träningen med att låta bli saker på marken har verkligen gett effekt. Jag behövde bara hejda honom vid ett par tillfällen, och sen släppte han det hela. Grym skillnad sedan förra kurstillfället! Yey! :-D
Snart är det min tur, snart är det min tur...
Kolla så fint jag kan stå för en Frolic!
Nummer ett är att få tillbaka glädjen och attityden till momentet igen, det är nummer ett. Mona har ju sett honom in action när vi hade ett skitsnyggt fritt följ i höstas. Han är häftig att se på i detta moment när han är rätt laddad - full av utstrålning och power.
Fjäsköron och fjäskblick...älskar det här uttrycket!
Mona tyckte att jag skulle börja med små babysteps och gå långsamt fram.
- Variera belöningsposition, just nu skall jag fokusera på att belöna bakåt.
- Variera godis och boll, beroende på vilken belöning som ger bäst effekt gången därpå.
- Jag kan även testa externbelöning med Ut-signal.
- Träning vid spegel är optimalt, för t.ex. våra vänstersvängar. Men dessvärre är spegelväggar omöjligt i vårt renoveringskyffe just nu. Jag får satsa på att hyra bra inomhushallar i vinter, med tillgång till speglar. Tips tas tacksamt emot!
Fin i sitt blåa Hurttahalsband...
Som andra moment valde jag att Mona skulle titta på hur momentet Rutan ser ut just nu.
Jag har inte fått till någon egen rutan-träning, dels pga vädret, dels pga att inomhuslokalen på Villgotts är för liten och dels pga att jag inte har några egna koner... ;-)
Vi tränade på olika rutor, som de hjälpsamma små nissarna hjälpte till att snabbt flytta runt i hallen, samt tränade på skick från olika avstånd. Med och utan target.
Skick till rutan, vi sparar inte på krutet...
Vi kunde konstatera att skick på långt avstånd utan target var svårt, men han lyckades dock dessa försök ändå, eftersom han aktivt sökte en punkt i rutan tills jag kastade belöningen. Så han har helt rätt tänk i momentet. Han har en härlig fart ut, så energin är verkligen inget att klaga på.
Älsklingsleksaken jordgubbsbollen är bästa belöningen just nu!
Jag kommer fortsätta ett bra tag med att göra första skicket med target när vi övar på rutan - Mona menar att det är viktigt att första försöket alltid blir lyckat, och detta skall jag tänka på.
Ståträning för Louise i pausen...
För kvällens pass hade jag bestämt mig för att strunta i det inflammerade muskelfästet och låta honom göra fartmoment ändå - eftersom vi haft en så tråkig helg. Jag märkte inget särskilt på rörelserna efter passet, mer än att han var trött - och nöjd. Jag vet att det kanske var dumt, men man har inte bara hundens fysiska hälsa att ta hänsyn till - den mentala hälsan är också viktig.
Baileys, du har glömt dina bakben i andra änden av lokalen...
Som sista omgång valde jag att titta på hantering av föremål. Jag har tyckt att det varit klurigt att träna detta, då jag inte riktigt känt hur jag skall knyta ihop säcken. Plus att jag tycker att det är tråkigt...
Hursomhelst så har vi nått enorma framsteg - Baileys gör jättesnygga ingångar med apporten i munnen och är duktig på att hålla emot när jag försöker ta den, han släpper endast på "Tack". Så någon nytta har träningen iallafall gett :-) Innan kunde jag inte peta på apporten med pekfingret förrän han spottade ut den.
Något som jag däremot inte lyckas lista ut än är varför jag ibland får tugg i ingången - jag har inte kunnat koppla det till någon särskilt sinnesstämning/sammanhang, så därför ville jag att Mona skulle titta detta och ge sin feedback.
RosMarie med fina terven Diva - ett elitekipage!
Vi testade olika arrangemang, med olika grader av störning iform av människor, ljud, andra apporter etc - men fick inte fram ett endaste litet tugg! Grabben gjorde bara skitsnygga apporteringar gång efter gång...men sen bad Mona mig att göra en inkallning, inte belöna direkt utan istället presentera apporten. Och då kom ett pyttetugg fram i själva ingången.
Apport is the shit!
Mona menar att beteendet "hålla fast" är starkt kopplat till belöningsförväntan - och inte fungerar i kedjor ännu. Det är också viktigt att jag inte har godis i handen, när jag övar ingånar. Godiset skall vara dolt. Godis i hand skall inte vara en signal att hålla fast, annars lönar det sig inte. Jag var jättenöjd med dessa synpunkter - och framför allt superdupernöjd över hur Baileys orkade fokusera och ge 100% efter fyra timmars mer eller mindre konstant träning!
Diskussion och feedback med Mona och Karin
Det känns lite trist att Sikta Mot Stjärnorna är över - jag kommer ej fortsätta till våren, eftersom jag inte vet vart jag kommer bo någonstans under vårterminen. Jag tänkte istället försöka gå lite helgkurser samt kanske dela på någon privatträning för Mona tillsammans med någon annan. Jag har fått mycket beröm för Baileys av både Mona och övriga kursdeltagare - och som vanligt har jag svårt att ta till mig. Fast jo, någonstans där i magtrakten känns det att jag har en riktigt, riktigt bra hund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar