Byggare Baileys

Hej och välkomna till min byggarbetsplats. Nu är övervåningen klar och etapp femtioelva i totalrenoveringsprojektet här i huset gäller nu nedervåningen. Matte och husse har spärrat av halva vardagsrummet, eftersom de inte vill att vi fyrbenta skall gå runt i all bråte.

Jag hittade dock en smaskig gammal elsladd i en murarhink som jag bara var TVUNGEN att smyga dit och slita och dra lite i.

Man har spärrat av vägen med två stolar. Det är onödigt. Jag tar bara min tjocka nos och går rakt igenom när jag vill.

Om man inte sköter sig så blir man förpassad ner till våran källare. Här har Humla spenderat mycket tid, eftersom hon älskar att äta masonit och sågspån - som hon inte kan bajsa ut sedan.  

Jag övervakar arbetet. Jag har även tryckt in min fotboll bakom borrmaskinsväskan. Den bär jag sedan runt i resten av huset och skakar på, så att det blir jättedammigt och smutsigt överallt.

Precis HÄR hittade jag den bästa vägen att gå. Det gör ingenting att Anders håller på att såga, det är viktigt för honom att han klarar av störningsträning också.

I den här högen har Humla botaniserat när hon inte suttit i skamvrån. Det finns mycket spännande att smaka på. Elkablar, masonit, tretex, tapeter, sågspån, isolering, spik, skruv, nubb och annat gammalt mög. En guldgruva med andra ord!

Det är viktigt att äta regelbundet, så att man inte får blodsockerfall. Det är även viktigt att jag är här hela tiden och inte kan tänka mig att gå till någon annan del av huset. Det är ju just här som jag behövs som allra bäst. Anser jag själv.

Precis här kände jag mig för att ligga och tugga på mitt ben som jag hämtat. Matte som håller på att släpa skräp och masonitskivor får väl ta en omväg runt mig helt enkelt. Här är ju gott om plats och inte alls trångt och bökigt.

Man blir trött av en helgs hårt arbete. Det är viktigt med god sömn. Och den får man på golvet,  överröst med masonit, flis och damm - inte på filten i den mjuka soffan, nej nej. This is where I belong! ;-)