Ridhusträning!

Bilderna i inlägget är från en härligt snöig och solig promenad förra helgen!

För ett par veckor sedan hyrde jag och Elin ett ridhus i Tosseryd för lite lydnadsträning. Jag kommer vara ledig nästan varje fredag denna termin, så det passar perfekt för mig att träna på fredagsförmiddagarna! Elin funkar jättebra att träna ihop med, vi har samma träningsfilosofi och eftersom vi har staffar båda två blir det extra roligt! Elin planerar förresten sin första valpkull nu i vår, för mer info se hennes hemsida :-)

Förra gången körde vi en hund i taget - Baileys fick prova på fria följet och rutan, som tydligen var lite annorlunda att springa mot i ridhussand. Humla var taggad och pipig, vilket är en attityd som jag är supernöjd med efter vinterns skendräktighetsdvala. Hon fick göra lite enklare kontakt och följsamhetsövningar, vilket gick jättebra.

Idag tränade vi individuellt, och jag hade bestämt mig för att backa ett steg på rutan eftersom Baileys inte verkade helt med förra gången. Tror ni jag, 26 år och senildement, kom ihåg att ta med konerna...?

Som tur var fick jag låna Elins ruta och testade att skicka från olika håll och avstånd. Denna gång verkade han mer med, och sökte aktivt rutan. Jag belönade bara han kom i rutan, inte att han skulle gräva fram targeten och ruska den i munnen...som han gärna vill göra ;-)

Det här med belöningar i ridhus är ett litet dilemma upptäckte jag. Det blir fruktansvärt grusigt och sandigt, och tillochmed Baileys som älskar alla former av godis och leksaker var inte lika 150%-taggad på belöningarna som han brukar. Därför blev resten av passet inte riktigt som jag tänkt mig utan jag fick tänka om när det gällde belöningssätt - som begränsades till kamplek samt godisbelöning från hand eller externskål. När jag tränar ruta och hopp vill jag egentligen helst använda kastbelöning.

Humla fick träna på inkallningar och stadga, samt lite vänstertrampande på stället. Hon har ännu inte upptäckt att hon har en rumpa, men jag gissar att poletten snart trillar ner. Jag är nöjd med hennes ingångar och position vid sidan - så snart fattar det lilla snöret nog grejen även med vändningar åt vänster. 

Efter träningen packade jag in två genomgrusiga trötta lertroll i bilen och styrde kosan mot Kungsbacka och Anna på Hund i Harmoni. Baileys var där och provsimmade för ett tag sedan och nu har vi bokat upp några simtillfällen. Min tanke med simningen är att underhålla och stärka upp höger bakbens lårmuskelfäste som blev lite tilltufsat i höstas. Han är helt paralell och urstark i sina bakben, förhoppningsvis kommer simningen att hjälpa till att bibehålla detta tills vi kommer igång med löpträningen längre fram i vår.

Jag tror på att allsidig träning är nyckeln till en frisk och sund kropp, för både tvåbenta och fyrbenta! Jag varvar själv simning, löpning, styrketräning och spinning när jag tränar för egen del. Anna tyckte också han kändes jättefin när hon kände igenom honom efteråt - och Baileys gav henne förlåtande pussar. Han är nämligen inte alls glad att bli islängd i bassängen, trots sin fina rosa flytväst, och tycker att det här med simning är den sämsta idén nånsin. Som tur är har han kort minne, och bara han fick en pipboll när han upp ur bassängen var han glad igen :-P

Någon vill inte vara med på kort...

Om Baileys nosar på en spännande stubbe...

...skall lillasyster göra likadant!

Humla är nu nio månader och en stilig tjej, förutom de nedrans öronen då...

Visst vill man bara pussa på den här mulen? :-)

Humla i tyvärr naturliga öron...