Underbart lydnadspass

Är så grymt jäkla stolt över min fantastiska hund! Vilken attityd! Vilken energi! Vilken glädje och samarbetsvilja och uthållighet och...ja, jag kan hålla på i evigheter.
Nyss hemkommen från tävlingskursen med Ditte, och jag trodde det skulle gå sådär eftersom Baileys verkade väldigt trött och gosig efter dagis idag. Men ack som jag tog fel...
Han har som en påtänd galopphäst ur startboxen och var 100% fokuserad direkt! Superstadig och härlig i fotgåendet, låg still som en sfinx-staty under platsliggningen trots att andra hundar reste sig, lade sig ner som om han blivit slagen av blixten vid läggande under gång...Och bara så jäkla underbar! Bryr sig inte ett skvatt om störningar från andra hundar eller människor eller miljön runtomkring. Han är som en liten planet som glatt kretsar runt solen utan en tanke på annat (eller...jag vill ju alltså inte vara just solen, men det är den enda liknelse jag kan komma på just nu, förlåt :-))

Visst vill man bara äta upp honom?

Man blir så glad av honom, det är så roligt att träna när man får så mycket gratis. Två gånger á kanske 2 min per gång har jag shejpat hakan i backen enbart genom att vänta ut - idag tog det en sekund så hade han tryckt ner hakan och fattat vad som gällde för att få korv - och förstod även att man skall hålla ner hakan längre och längre för att klicket skall komma.

Smolket i bägaren just nu är apporteringen...Ditte tyckte att jag skulle få honom att vilja greppa och hålla fast (dvs plocka isär det färdiga momentet) förra gången - och det har inte fungerat överhuvudtaget. Baileys som aldrig haft minsta tendens till att tugga på apporten började nu tugga som en frenetisk ökenråtta...Blev så himla ställd över detta att jag lade apporteringen helt åt sidan i två veckor tills idag. Nu skall vi öva fasthållande med andra saker än apportbockar. Problemet är att få en balans - han kan absolut hålla fast, men uppmuntrar jag för mycket vill han slakta föremålet - och uppmuntrar jag för lite tappar han sugen och blir förarvek. Fortsättning följer :-)

Mys mys mys...när öronen ser sådär "vissna" ut betyder det att vovven är på det absolut gosigaste goshumöret man kan tänka sig...