Älglövar är grejer det!

 

Ber om ursäkt för bloggtorkan. Jag har suttit flera nätter i rad och färdigställt min kandidatuppsats. Nu är den färdig, och jag hoppas kunna knappa igen på min massiva sömnbrist. Men det är inte lätt när man är mitt uppe i husrenovering, plugg, jobb och träning. Nog gnällt om detta, ta det lugnt får jag väl göra när jag dör :-P

Jätteskoj att så många tycker om min blogg. Själv tycker jag inte att den är så värst rolig, och min syster tycker att den är skittråkig eftersom jag inte skriver något om henne i den. Mikael tycker att jag skall skriva mer om vår husrenovering och lägga upp bilder på honom i bar överkropp när han står med en borrmaskin i handen. Men tyvärr, det är faktiskt min hundträningsblogg... ;-)

 

 

 

 

I torsdags var det dags för den tredje viltspårsgången på kursen. Annika varnade oss i förväg, eftersom gruppen veckan före, hade tyckt att spåren varit jättesvåra och flera hundar hade haft det kämpigt. Jag var därför lite nervös att Baileys, med världens största självförtroende, skulle tappa bort sig.

Och visst var spåren tuffa. Flera av hundarna blev trötta och tog små pauser i spårandet, men alla fullföljde och hittade sina klövar.

Baileys spår var 600 meter långt med 10 meters bloduppehåll och flera terrängskiften, över bäckar osv. Lite svårare än de andras, Annika lägger spåren individuellt för varje hund vilket jag tycker är toppen.

 

Den frustande lilla minigrisen tog spåret direkt, som vanligt i hög fart, tog samtliga vinklar KLOCKRENT och jobbade på utav bara fan med matte hängandes i yttersta änden av snöret. Så stolt när han hittade en gigantisk ÄLGKLÖV i slutet av spåret - hela huvudet hängde på svaj när han bar klöven tillbaka till bilarna. Total lycka! 

Tidigare har vi bara spårat på rådjursklövar. Annika var snäll och lät mig få behålla älgklöven, så nu ligger den och tar upp en hel låda i frysen.

 

 

 

 

Två gånger till, sen gör vi anlagsprovet :-)

Baileys fick högsta betyg av Annika, han har en fantastisk fart i spåret utan att stressa eller tappa bort sig, han är säker och ger inte upp. Japp, han får högsta betyg av matte med. När de andra hundarna tog små pauser och kanske tittade på annat, gick och kissade etc. så jobbade Baileys oavbrutet utan ett enda uppehåll, utan att visa tecken på trötthet. Älskar hans motor! Världens bästa vovve...