onsdag 11 maj 2011

Hoppteknik för Christina Beskow

Igår anordnade Magik en kvällskurs i hoppteknik för Janne och Christina Beskow, vilket var mycket lärorikt och givande! Jag har tagit massor av bilder av deltagarna som jag kommer lägga upp i ett annat inlägg, i detta inlägg blir det bara de fina bilderna som bästaste Lina Krokström tog på Baileys.



Kursen började med en miniföreläsning kring konceptet som är hämtat från hästsportens löshoppning och gymnastikhoppning. Eftersom jag är gammal hoppryttare själv har jag funderat i de här banorna, så ingenting var nytt utan tvärtom logiskt och bekant. Jag är ju väldigt intresserad av sporthundens fysiologi och delar helt och hållet Jannes och Christinas mening om att merparten av staffarna idag drar sig fram med frambenen och saknar helt bakbensengagemang. Ännu fler bär på kraftig övervikt, en staff skall ha tydlig midja med markerad arcus.
Baileys har, tack våre vår allsidiga och sunda träning, urstarka bakben - men han hör till undantagen som Christina uttryckte det.


Nu? Nu? Nu? Nu? Nu?

Baileys var "super-på" milt uttryck, tyvärr gavs det ej möjlighet att "hoppa fram" hunden - något som jag vet att han behöver för att coola ner och koncentrera sig på uppgiften. I början är han som en frustande galen tjur, och börjar man då dra i halsbandet....ja, då lägger han i högsta växeln från start. Alla övningar började nämligen med att man skulle ta hunden i halsbandet, sätta den på markerat avstånd från första "bommen" (det hette inte ju bommar utan något annat, som jag glömt av?) och sedan säga sitt startkommando.
I samtliga övningar hoppar hunden helt själv utan inflytande av föraren, som står kvar på utgångspunkten.
Christina betonade vikten att att hundarna själva skall arbeta, utan påverkan av förarna. Och självklart jobbar vi enbart med positiv förstärkning!

Jag rör aldrig honom i halsbandet annars, utom vid släppbanor när jag vill varva upp honom...och det var väl kanske inte det jag ville uppnå här ;-)


Godismutar till sitt...att dra i halsband är meningslöst på en staff ;-)

I de första övningarna var ferraribilen övertänd och överladdad och jätteglad! Han hoppade därför de två sista hindrena ihop, ända tills Christina tog bort belöningsskålen på andra sidan. Christina menade att han är extremt lättmotiverad och låser sig vid skålen eller leksaken, det är tillräcklig belöning för honom att få hoppa - och så få godis eller leksak efteråt när han gjort rätt. Så fort skålen var borta var det inga problem att koncentrera sig.

Här är en bildserie på första övningen:  Basic Grids

Bakbenen i luften, all kraft jämnt fördelat på armbågsleden.

Att accelerationstakten är hög ser man på mungiporna...;-)


Avsprångsfasen



Godis!!! :-D

Christina tyckte att Baileys skötte sig "exemplariskt" och trodde att den här typen av träning kommer vara supernyttig för honom. Jag håller med! Förhoppningsvis blir vi ett gäng från klubben som kan träna detta mer regelbundet, och så har vi önskat en fortsättningskurs till hösten. Jag kan varmt rekommendera den här kursen för Christina och Janne, man får in andra vinklar och mycket nyttigt tänk och fysiologiska aspekter på hundträning. Mycket bra!


Bildserie på övning 2: Plyometrics


100% fokus. Både huvudet och kroppen var med till övning 2!

Belöning för Sitta fint.

Räcker ut tungan åt fotograf Lina :-P

Åh hej!!!

Har du godis i linsen, Lina?


Baileys tackar Lina för grillade smaskiga kotlettbitar och för de fina bilderna!

4 kommentarer:

  1. Det var så lite så ;)

    Känns "Bumpers" bekant? Annars kanske vi kan kalla det hängränna?

    Jag håller med dig Emma - en mycket givande kurs. Annorlunda. Jag tycker jag lärde mig massor. Spännande tankar som satte fart på hjärnan, så det är mycket att smälta. Jag får nästan lite "hur-i-hela-friden-ska-jag-komma-ihåg-allt-för-det-vill-jag-verkligen"-känsla.

    Vi får hjälpa varandra - jag är gärna med på hoppteknik-träning, så hjälps vi åt.
    Ha en bra dag! / Lina

    SvaraRadera
  2. Hej! Jag kollade bara runt efter tips på hooteknik och gymnastikhoppning för hundar och så blir jag jätteförvånad när jag hittar en blogg med det innehållet, och där ägaren har en staffe! Helt otroligt roligt, själv har jag en treårig staffetik som dock kör mer agility än lydnad men tycker ändå att lydnad är roligt, kul med inspiration att fortsätta träna sin staffe såhär!
    Förresten, du råkar inte komma ihåg de måtten ni hade mellan hindrena? Skulle hjälpa något enormt, tack för en inspirerande vovveblogg!

    SvaraRadera
  3. Hej Ebba! Kul att du gillar bloggen :-D Jag har nog måtten liggandes någonstans hemma - men de är ju individuella med hundens kroppsbyggnad och storlek. Ett hett tips är att dra ihop ett gäng och boka en kvällskurs för Christina!

    SvaraRadera