Handling för Anna Käll del 2

 

Igår var det dags för del två i Anna Källs kurs "Fart och Handling". Baileys jobbade på superfint - och som vanligt är allt mitt fel :-P Vi gjorde massor av nyttiga, trixiga övningar som jag måste öva på. Ingenting var lätt. Vanligtvis kanske iallafall någon övning känns okej, men igår var det verkligen svårt. Inte för hunden, men för mig.

Ändå känns det bra, jag utvecklas och Anna är jätterolig att träna för och Baileys älskar henne.  Hoppas att jag kan få tillfälle att gå någon mer kurs för henne!

 

 

Årets premiärbad i Ekelund består av flera viktiga moment: Vassätande...

 

 

Skam den som ger sig säger jag bara. För hur skall man bli bra på något ifall man inte övar? Eller kämpar ifall man har svårare för något? Det är dock viktigt att inte sänka hunden, utan belöna och vara glad även om det blir tokigt. Baileys älskar att bli bollbelönad i agilityn och han är så himla gullig när han "i smyg" plockar ut bollen ur träningsväskan, i väntan på vår tur, och leker med den lite för sig själv bredvid plan :-) Snuttgulleputt!

 

 

....sörplande...

 

 

Något som jag inte gillar är förare som inte har koll på sina hanhundar, eller förlegade uppfattningar om gamla mögliga begrepp som "rangordning" och "ledare". Det är absolut inte okej, att under en träning, låta sin hane morra och stödda sig mot de andra - bara för att det är en tik som löper. Men visst är det bra att ha en lätt ursäkt ibland... Jag är inte ett dugg intresserad av att veta om någon tik löper eller ej - vi är där för att träna inte för att ligga, så vad skall jag med den informationen eller "varningen" till??

 

 

....plaskande...

 

 

Min hane sköter sig utmärkt och har bra fokus även om det är hundra löptikar på planen, men det är också för att vi tränat mycket med denna typ av störning och jag behandlar honom inte ett dugg annorlunda om det är en löptik med på träningen eller ej. Varför göra ett problem av något som inte är ett problem? Hanen skall inte uppvakta tiken förrän hon är i höglöp, och skall från början vänjas vid att löptikar är ett naturligt inslag i miljön. Att en tik löper är inte en ursäkt för att man har en hane som beter sig förjävligt.

Det är märkligt att vart man än kommer på kurs, så är det kamphundarna som har bäst hyfs, kroppspråk och inställning till sin omgivning.

 

 

...och solbadande! :-)