Nytt tapetmode mina damer och herrar: könssjukdomsgul botten och blodstänk ovanpå, top notch...
Herregud vilken dag - och natt - vi haft. Perfekt uppladdning inför två dagars utställning...not.
Jag börjar från början. Upptäckte häromveckan att Baileys hade en liten knuta på svanstippen, som en tjock sårskorpa. Han ville jaga svansen och bita i den. Såret har inte läkt utan skorvar sig som en liten bubbla - jag åkte därför till veterinären igår så att de fick ta en titt på det. Min tanke var att det kanske var ett sk histiocytom, en ofarlig hudförändring som är vanligt hos unga hundar och som i regel försvinner av sig själv efter några veckor.
Men veterinären tyckte det såg mer ut som en "boxersvans-skada" - dvs att han smällt i sin glada svans och det blivit ett jack som kroppen försökt läka genom att valla över; just på svanstippen finns det ju knappt någon hud.
Jag fick en smärtstillande salva med mig hem och så satte de på ett skyddande litet förband på tippen. Denna bomullstott var dock systeryster väldigt intresserad av att jaga, och ganska snart hade storebror svansen fast mellan Humlas sylvassa gaddar. Naturligtvis bet hon rakt genom hela förbandet och det gick hål på såret som började blöda. Suck.
För att avleda fick Baileys sysselsätta sig med sitt älskade älgben - bästa julklappen ever - och han låg och smaskade på en handduk resten av kvällen.
Normalt sett har han plåtmage och sätter i sig vad som helst, ätbart eller ej, utan att bli det minsta dålig. Men inatt blev det en sömnlös natt. Baileys spydde flera gånger och var jätteynklig - stooora benbitar från älgbenet kom upp, inte konstigt att man mår illa om man försöker svälja benet helt som en jäkla stenkross. Jag och husse turades om att springa upp och släppa ut Guldlock, och jag tror vi somnade först vid femtiden...naturligtvis försov vi oss lagom tills snickaren kom.
Ni som har staffar har säkert liknande hälsningsprocedur så fort någon kommer på besök. Den lyckliga glatt knorrande staffen tar ett löv, en bit ved, ett papper eller en leksak i munnen och sen bär man det runt runt runt runt runt runt i hela huset i ungefär tio minuter. Det var precis vad Baileys gjorde även denna morgon - och lyckades naturligtvis dra i svansen rakt i dörrkarmen så att blodet sprutade. Detta upptäckte vi dock först inte förrän efter några minuter, men då var skadan redan skedd: hela nedervåningen var totalt nedfläckad av blod! Det var verkligen blod överallt!
Vapnet.
Japp, naturligtvis kom det blod även på min älsklingsväska...
Och i tvättkorgen låg Mikaels älsklingsskjorta, numera ljusblå med röda prickar.
Det var inte roligt att torka golv, väggar och tak - det tog sin lilla tid. Naturligtvis vill Baileys vara med när matte arbetar - matte som igår var och fick thaimassage och därför hade ont i hela kroppen och knappt kunde röra sig idag. Detta kunde väl iochförsig inte Baileys veta när han glatt sprang runt och slängde med sin lila, stenhårda Wubba Kong. Rätt som det är drar den glada lilla staffen sin leksak med full kraft rakt in i bröstkorgen på matte som sitter på huk och torkar blod. Smärtan gjorde att jag tappade andan. Fyyyyyyy vad ont det gjorde!
Bara för att inte göra den här berättelsen för sorglig visar jag fina bilder på mina primulor och tulpaner som omväxling till allt blod! Lipande fortsatte jag att dammsuga och våttorka alla blodfläckiga golv - och när jag äntligen var klar, väntade en överraskning i vardagsrummet...
Någon hade visst bytt ut sin mördarwubba mot en mjukare och mer ofarlig leksak: snögubben.
"Vilken snögubbe? Här finns ingen snögubbe?"
Syns det vad fint jag har städat? :-D
"Jag har inte gjort något"
Jag älskar verkligen den här rasen eftersom de på något sätt aldrig blir riktigt vuxna eller mogna...de är så förbannat clowniga och ja, trots blåmärket i sidan kan jag inte låta bli att skratta åt den här busiga pajasen! Han lyckas liksom alltid...Jag kom ihåg när jag var nyopererad i foten för två år sedan och Baileys tappar sin svarta Kong i golvet - som studsar och landar rakt på mitt gips. Vad är oddsen?! Jag trodde mitt illvrål skulle krossa rutorna i lägenheten...
Ni kanske undrar vad Humla gjorde under dessa eskapader? Hon är på lyxig minisemester i Rosendal med mamma och pappa och min lillasyster - de ringde imorse och frågade om hon ville följa med - och det ville hon :-D Hon hoppade rakt upp i knäet på Ida när bilen rullade upp på infarten imorse, och jag tror de kommer ha en jättemysig helg alla 4!
MMS-bild från Ida i förmiddags - på väg ner mot kusten! :-)
BUMLA <3
SvaraRadera