söndag 8 januari 2012

MyDog 2!



Så var det dags för andra utställningsdagen på MyDog och jag kastade mig in i ringen med klicker och allt ;-) Då jag tyckte att Baileys var väl busig och ofokuserad igår, körde jag med hårdare disciplin idag och tillät inte den unge herrn dra fram och hälsa på andra vovvar till höger och vänster, som han hade gjort igår. Vi kom dit i bättre tid och jag gick undan och körde lite lydnad borta vid rasmontrarna innan vi skulle in i ringen. Men idag var det som en helt annan hund - han var lugn och fokuserad direkt, så ingen "disciplin" behövdes. Antagligen var jag också lugnare och mer fokuserad, mattes sinnesstämning brukar ju smitta av sig...



Två söta små rumpor... :-P


Idag var det något färre anmälda och domaren var en glad norska vid namn Wenche Eikeseth. Hon ogillade skarpt om man gav hundarna godis i ringen och jag fick tillsägelse "Om du inte har godis i handen så springer han bättre" :-) Men hon sa det med glimten i ögat, och jag gillade henne ändå. Hon var dock en bestämd dam som inte drog sig för att skicka ut hundarna på både tvåor och treor. När det var Baileys tur kommenterade hon hans högra hörntand, som hon hävdade var lite för trång. Norrmännen är extremt noggranna med bettet, och det är ju iochförsig bra med tanke på rasens observandum. Men Patrik Cederlöf är också känd för att vara "tandläkare" och han ansåg att Baileys bett var korrekt. Smaken är kanske som baken i det här fallet, vad vet jag.






"Den tannen kostar dig vinsten idag" kommenterade hon, men jag var supernöjd med att få så fin kritik trots att hon fäste sig så vid tanden. Baileys har ingen smal underkäke, utan den är bred och kraftig hela vägen. Att ena hörntanden är lite trång beror alltså inte på någon klen underkäke, enligt min uppfattning. Så här löd den fina kritiken:

Utmärkt typ, maskulin, mycket gott huvud. Underkäke kunde önskas en aning bredare, okej bett. Mycket välkroppad och välvinklad. Rör sig utmärkt.


Baileys fick Excellent och CK och placerade sig som andra bästa öppenklass hane bakom en superfin finsk hane. Jag blev jätteglad - det är stort att placera sig på en såpass stor utställning som MyDog! :-D



"Nu vill jag åka hem"






















Efter utställningen åkte vi hem och jag packade träningsväskan - sen drog vi ner till agilityklubben och tränade agility och lydnad i det frostiga eftermiddagsvädret! Baileys tog åtta pinnar lekande lätt - så nog kommer han ihåg. Nu är det dags att sätta ihop slalomet tävlingsmässigt, så kan vi ut och rejsa på agilitytävlingar framåt vårkanten :-)
Fria följet har jag testat att öka uthålligheten med ett par olika metoder, som är under utvärdering - jag berättar mer senare. Med dagens pass är jag hursomhelst mycket nöjd. Vi klarade av att gå ett snyggt fritt följ under flera minuter, med lite stöttande röstberöm från min sida.

Med tvåans hoppmoment känner jag att jag fastnat - hur sjutton kommer jag vidare? Hoppa ut kan han ju men han vill gärna gripa targeten och sticka iväg med den som "belöning" - ja, givetvis jagar han även ikapp bollen jag kastar, men targeten är med i munnen...jäkla clown! Jag känner dock inte att jag behöver lägga fokuset på just hur han hanterar sin target (ett drinkunderlägg) efter uthoppet, men däremot hur jag går vidare - skall jag lägga på ett "Sitt" när han vänder sig om och därefter belöna? Hur kan man variera belöningen? Kan man belöna externt? Kom gärna med era tips!



Familjeporträtt 


Avslutningsvis vill jag bara säga: Utställningar i all ära, men det är de små vardagsgrejerna som är det som betyder något. Jag njuter av att ha två fina vovvar som skänker så oerhört mycket glädje och sätter guldkant på vardagen även när det känns motigt på andra plan i livet. Mikael, Baileys och Humla betyder fantastiskt mycket för mig!

Så kom ihåg; du har samma fina goa vovve när du åker från utställningen som innan. Det spelar ingen roll hur det går - utställning är en fucking bedömningssport och det kan gå lite hursomhelst. Ibland är det rättvist, ibland är det orättvist. Sånt är livet! Rosetter i all ära - dem lägger man ju i i byrålådan ändå - pussa din hund och älska din hund precis som den är! Focus on the things that matters.

















 


1 kommentar:

  1. Grattis till fina resultat Emma.
    Du har så rätt. Visst har man alltid den bästa hunden - hur ska domaren kunna fatta det på några minuter :) Baileys, Singha och Humla har ju redan fått titeln SuperVeryExcellentAlltidBäst - den ska bara in på SKK också. Men de fattar inte heller ritigt poängen ;)
    Ha en go vecka!
    /Lina

    SvaraRadera