Oj, vart skall jag börja? I mitten av april var vi alltså på lydnadsläger för Jessica Svanljung i finska lydnadslandslaget. Det var två helt fantastiska dagar där jag växte ordentligt som förare och utökade min "verktygslåda" som jag använder i träningen.
Jag var faktiskt ordentligt nervös inför lägret, då vi var det enda klass2-ekipaget (eller nja, snarare ett halvt klass2-ekipage med tanke på att alla momenten inte är tävlingsmässiga ännu) och de andra ekipagen var i elit och mycket duktiga. Dessutom hade jag inte haft tid att träna ordentligt inför dagarna. Landslagsekipaget Karin Fischer Kristiansson med bordercollien Qlura var en av deltagarna, bara det var häftigt att se! Vilket ekipage! Dessutom var det flera som var uttagna till SBKs talanggrupp i lydnad. Oj oj oj vilket sällskap man hamnat i :-D
Jag hade emellertid inte behövt vara nervös, för har man en hund som alltid ställer upp till 100%, älskar att visa upp sig på lydnadsplan, och inte är det minsta imponerad av duktiga ekipage, främmande skräniga miljöer, andra hundar eller stor publik - ja, då har man det lätt för sig. Baileys...lutteplutt, jag kommer aldrig få en vovve som dig igen ♥
På torsdagen började vi med kaffe och en miniföreläsning där Jessica drog igenom sin träningsfilosofi och vad hon tycker är viktigast i hundträningen. Bygg en bra grund, tänk att "korthuset" blir stabilare ju stadigare och bredare grunden är. Sedan fick varje ekipage träna en gång var förmiddagen respektive eftermiddagen. Mer om vad jag och lutteplutte tränade på, och vad "puppeskutt" betyder, kommer i ett separat inlägg :-)
Dagen avslutades med gruppmoment med pampig marsch-musik, där jag och lilla Baileys fick vara med om samma upplägg som på VM i Paris 2011, där förarna paraderade framför hundarna på ett särskilt sätt - både i sitt i grupp och platsliggningen. Baileys både låg och satt tryggt och blickstilla med fokus trots att han aldrig varit med om sådana här spektakel tidigare - men till skillnad från de andra gömde jag mig inte utan stannade kvar synlig i ridhuset.
Jessica är annorlunda än de andra jag tränat för - och jag fick fantastiskt mycket input på mitt och Baileys arbete. Har man intresse, tid och ekonomi att åka runt och träna för olika instruktörer när chansen finns - gör det! Jag tror det betalar sig i längden, då man får många olika infallsvinklar och träningstips. Istället för att bara träna för en instruktör, har man ett stort smörgåsbord att välja ifrån och sedan skräddarsy utifrån det som passar ens hund bäst.
När jag nu ögnat igenom mina anteckningar (flera sidor!) från dagarna, kan jag sammanfatta Jessicas träningsfilosofi med glädje, självförtroende, disciplin och att våga. Våga utmana, våga testa, våga göra fel och snabbt upprätta en "plan B" för hur man skall ta hem momentet på bästa sätt. Ett par poäng är bättre än en nolla. Och det är viktigt att pränta in hos våra hundar att det inte är hela världen att göra fel - man behöver inte gå ner sig för det utan jobba bara på och var trygg i det. Detta gäller även hos förarna! Lugn, andas, dirigera om...
Jag tror att många av deltagarna under dessa dagar ibland tänkte "Oj, kan man göra så här?" - och ja, det kan man! Alla hundar var glada och arbetssamma och tillochmed ännu bättre under dag två. Jessica saknar verkligen inte idéer och förslag på hur man skall träna ett särskilt delmoment, utan på kort tid hinner man testa en rad varianter - vilket är jättekul!
Detta var nog så nervöst innan det var ens tur, men när man väl gjorde det var det skitkul! Både publiken, hundarna och förarna delade nog denna uppfattning. Tanken med denna typ av övningar är att få hunden att bli självständig och inte springa in till matte och be om hjälp, utan att man kan dirigera den på långa avstånd och få den att utföra moment som är tagna ur sitt vanliga sammanhang. Hur många hundar söker tillexempel hindret om man säger "Hopp" istället för att kommendera till rutan när man ställt upp framför denna?
En annan rolig grej med att träna för Jessica var orädslan för att våga testa ofärdiga moment och sedan lösa dem på plats. På fredagmorgon hade vi nämligen en träningstävling med 4-5 moment som Jessica hade valt ut och som förarna inte kände till i förhand. Jag trodde inte att jag kunde vara med, då vi inte är tävlingsklara, men Jessica bara tittade på mig och sa "Du löser det på plats!". Jaha...? Nej, det här känns inte bra tänkte jag först. Jessica vet ju inte ens om hur långt vi kommit i tvåans olika moment! Jag som är så försiktig och petnoga och vill förbereda min hund ordentligt innan man "tävlar" eller gör kedjor med hela moment i.
Men sedan tänkte jag om, what the hell, vad är det värsta som kan hända egentligen? Han lär ju knappast dö därute på planen. Och nej, med facit i hand, han dog inte :-) Och med facit i hand, hade vi nog skrapat ihop till ett förstapris om vi tävlade tvåan imorgon. Det var faktiskt en stärkande insikt, som jag inte hade fått om jag inte hade vågat. Man måste våga släppa sargen ibland...
Vi fick göra fritt följ, läggande, rutan och apportering. Baileys har inte gjort ett läggande sedan LK1 i oktober, och inte sett en apport sen före jul...men dra på trissor, ett jättefint läggande och bra fast grepp i apporteringen trots lite tveksam fart in i ingången. Han höll dock apporten jättefint, stadigt och inte tillstymmelse till tugg. Vi har ju inte tränat på gripande, fart in ihop med ingång ännu utan bara dessa delar separat.
Och rutan - ja, tro det eller ej, men min hund kan faktiskt stanna när jag ropar "Stanna" trots att jag inte lagt på stanna-kommando i rutan ännu :-P Fria följet var enligt både Jessica och publiken fint med en bra position i förhållande till gårdagens, dock lite blicksläpp och en vänstersväng som inte var helt klockren (mattes bananfötters fel). Men inga problem med uthållighet eller känsla, härligt!
Jessica Svanljung är med i finska landslaget med sin nya bordercollie Mac, och har varit med i landslaget i flera år med sin gamla hund Katla. Jessica och Mac tog blandannat brons på nordiska 2011. Hennes företag heter Koirakulma - Hundhörnan. (Hon bor i Finland, men har svenska som modersmål.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar