måndag 7 maj 2012

Utställningshelg!




Eftersom vi inte ställt sedan MyDog gjorde vi en kraftansträngning denna helg och åkte på två utställningar: Lidköping på lördagen och Tånga Hed på söndagen. På grund av senaste tidens väldigt hektiska livspussel var det här helt fel helg att gå upp svintidigt båda dagarna och sitta och köra långa sträckor ensam. Nu väntar en tuff klinikvecka, min sömnbristhjärna går på övertid...keep on pushing.

Helgens utställningar påminde mig om att den kära canvasburen som sedan länge är mer trasig än hel, nu verkligen sjunger på sista versen. Nu hänger den nämligen i inte mindre än tre olika delar som man får släpa med sig och med en dragkedja trasig kan man inte ens låsa in vovven i den...väldigt praktisk "bur" som inte går att stänga. Vi måste komma ihåg att köpa en ny, men varje gång är det samma visa: man bär ner den i källaren och glömmer av den tills kvällen innan man skall åka på nästa utställning ;-)

På lördagen var Baileys hyfsat med, men blev naturligtvis gruvligt besviken när han upptäckte vart den "roliga utflykten" hade för slutdestination. Det är som att se en tulpan börja sloka. Domare var Rony Doedijns från Nederländerna och Baileys blev fjärde bästa hane i öppenklass:

"Male of correct size and proportions. Very typical in temperament. Lovely head with typical expression. Sufficient stability in front, correct rear angulations, sufficient in topline. Nice colour and condition. Sufficient on the move. Very well presented."

 

På söndagen åkte jag till utställningen som en zombie. Det första jag råkade göra var att ställa upp trotjänaren canvasburen jämte en annan utställare som hade inte bara en, utan två, tikar i höglöp. Smidigt. Baileys hade nog iochförsig inte haft någonting emot att sitta kvar och sjunga för damerna. I ringen ville han nämligen inte vara. Söndagens "uppvisning" var så pinsam att jag bara ville sjunka genom jorden. Försök själva dra runt en döv påse med trolldeg runt runt runt i ringen. Nog för att ingen av oss gillar utställningar, men så här eländig brukar han faktiskt inte vara. Nosen var som ett strykjärn i gräsmattan och när jag släpade runt på grinollen hörde jag min egen självgoda röst i huvudet: tänk så många gånger jag skrutit om hur lätt och förig Baileys är, att han är så miljöstabil och inte alls nosig eller envis av sig :-P Ja, det var bara att ta ner den helgonglorian och skämmas öronen av sig. Domaren väste "Use the leash! Pull his head up!"

Är det någonting som kan få en tjurig staff ännu tjurigare så är det ju att börja slita och dra i dem. Men domaren såg lite mafioso-aktig ut, och vi hade redan skämt ut oss så jag hade inget att förlora. Lite tafatt och med ett urskuldande leende försökte jag dra upp hans tjocka huvud. Eftersom Joel i Joelbitar vägrade trava (utom när vi närmade oss utgången, då travade han villigt - men när vi passerade den slog han på bromsen igen, och historien upprepade sig varv efter varv) så försökte jag trava lite fint själv några meter före och fick samtidigt ett grymt bicepspass när jag slet i kopplet. Huvudet sögs lika snabbt ner till marken igen. Ett nytt nacksvingsryck. Och tillbaka med trynet ner i jorden. Ja herregud...


Foto: Emelie Johnson


Domare var Zsolt Lokodi Csaba från Rumänien, och Baileys blev "femma" i öppenklass:

"Good bones and substance. I prefer more neck. Strong withers, very nice parallel front. Good strong nodes, good angulations. Good strong muzzle. "


 När jag hämtade min kritiklapp stövlade domaren fram och gav mig en avhyvling - "Its not the dog, its the handler. You need more handling, its important!"
Jag vet att jag inte är någon duktig handler - men tyvärr har jag inte heller det rätta intresset för att engagera mig. Det finns så mycket annat som jag tycker är roligare när det gäller hundträning. Och Baileys älskar att visa upp sig inför publik på lydnadsplanen - bara åskådarnas applåder är nog belöning åt honom då. Så nog hade han kunnat bli en bra "showdog".

Vill understryka att jag absolut inte tycker att utställning är onödigt, bara för att jag själv tycker det är tråkigt. Utställning är ett viktigt meritverktyg, och jag beundrar de ekipage som är väl samkörda i ringen. Det är en fröjd att se fina hundar med duktiga handlers!



"Här står jag och hänger med min lilla taniga nacke" :-)  Foto: Emelie Johnson


2 kommentarer:

  1. Om vi någon gång hamnar på samma utställning och jag får så ställer jag gärna upp som handler åt snygg morbror! Det skulle vara jätte kul :)

    SvaraRadera
  2. Man kan inte va bäst på allt :-D

    SvaraRadera