Massagekurs del 2

Igår var det dags för andra delen av massageutbildningen på Hund i Harmoni: "Massage för hemmabruk". Ångrar inte en sekund att jag gått de här kurserna, de har gett mig helt andra verktyg att analysera hunden och "se" med fingertopparna.

Baileys fick beröm av Anna eftersom han kändes mjuk och rörlig utan spänningar någonstans. Kul att få konfirmerat att man tränar och "servar" honom rätt. Han är numera helt paralell även vid mer krävande löpträning vilket är ett gott tecken på att han är i balans.

 Denna gång fick vi lära oss lite fler tekniker att använda, för mer djupgående massage, samt utökad stretching. Baileys njöt...och njöt....och njöt ;-)

Det var fyra hanar på kursen, och alla var så lugna och harmoniska med varandra. Skönt för Baileys att slippa flirta med tjejer för en gångs skull! Men å andra sidan fanns det ju tre potentiella lekkamrater att smyga sig fram till... ;-)

"Jag har inte gjort något"

Bästaste Anna förklarar

Man märker verkligen hur han älskar massagen, i början försökte han resa sig upp, rulla runt på rygg, gå iväg etc. Men numera ligger han helt avslappnad och visar vilka områden han vill ha masserade. Samma sak med strechingen efter löpning - jag bara håller i bakbenet som stöd och han tänjer själv ut det.

Amigo får massage av ansiktsmuskler och käkar

"Jag vill inte vara med på bild."

"Lilla" Fridolf är avslappnad...

Anna visar på Fridolf, en skithäftig dogue de bordeaux

Amigo pussas som tack för hjälpen!

För mer info om Annas kurser, gå in på http://www.hundiharmoni.se/

Rekommenderas varmt!

Ny OS-gren: 100 meter ätning

Baileys ligger i stenhård träning inför en tänkbar OS-gren: 100 meter ätning. Vad behöver man? Jo, ett tråg där man förvarat korvar av frysfoder. När sista delen av korven skall serveras, är matte lat och låter vovve äta direkt ur tråget. Praktiskt även ur disksynpunkt.

Häromkvällen slutade loppet, efter en rafflande upploppsträcka genom hallen och vardagsrummet, tyvärr med att käpphästen Dobben satte sin käpp i tråget och loppet slutade med en krock. Den tävlande OS-kandidaten lämnade olycksplatsen innan räddningsinsats kom dit och städade upp.

Ikväll hade han dock laddat om igen och var supertaggad. Och jajamen - resultatet lät inte vänta på sig! Efter ett varvs ätning på entreplan lyckades han få upp dörren till källaren -. OCH AVSLUTAR STORSTILAT I KÄLLARTRAPPAN!

´

Vilken bedrift! Nytt personbästa!

Känslan efter kvällens OS-träning är med andra ord mycket bra. Se med vilken fingertoppskänsla han placerat tråget halvvägs utför trappsteget. The work of a pro.

Funderingar...

Sista tävlingslydnaden för Ditte denna vår. Lite sorgligt att det gått så fort, men samtidigt har jag lärt mig jättemycket och har bra med kött på benen inför sommarens träning. Jag skall även gå ett tävlingslydnadsläger för Ditte i juli, så helt träningsfritt blir det ju inte ;-) Jag kommer förhoppningsvis fortsätta för Ditte även i höst, samt att jag och Baileys skall gå "Sikta mot stjärnorna" för Mona Kjernholm.

Hur det blir med agilityn vet jag inte än, jag hoppas att jag kan fortsätta för Elin Lilja, men allt måste gå att lösa praktiskt också...

 

 

Osäkerheten inför hur livet kommer se ut till hösten gnager inombords. Jag vill fortsätta träna för duktiga instruktörer så mycket jag bara kan - men vet samtidigt inte hur jag skall få ihop livet om jag måste göra mina kliniska studier nere i Malmö. Då går man heldagar, så möjligheten att pendla fram och tillbaks finns ej, samt att det är 5 dagar i veckan...Jag våndas. Funderar mycket på hur det skall bli med huset, med Mikael, hur jag skall hinna träna själv - men framförallt hur vi skall göra med Baileys så att han får det så bra som möjligt. Han är nummer ett. Som det känns nu får han, oavsett hur det blir, börja heltid på dagis istället för 3 dagar i veckan som han går nu. Det känns jobbigt, eftersom jag vet hur mycket han uppskattar att vara hemma med mig när jag pluggar, och gå långa promenader, strosa i trädgården och sola på trappan...På dagis blir det en helt annan stress, alla hundar är inte trevliga och alla praktikanter inte lika duktiga på hund som dagisföreståndaren Ninni är. Det är nog Sveriges bästa dagis och jag är oerhört tacksam över vilken fin fostran Baileys fått där - men jag kan inte låta bli att känna mig "mammig" när jag tänker på hösten.

Om jag tvingas skaffa en lägenhet i Malmö kommer jag inte ha råd att pendla hem. Skall jag bo i en kartong? Eller på en parkbänk? Jag kommer längta ihjäl mig efter Baileys (och lite Mikael då... :-)) om jag bara får träffa dom på helgen. För mig kommer det nog, tyvärr, bli ett skräckscenario. Just nu känns hösten som en stor mörk tät vägg som väntar på mig där, i slutet av sommaren.

Jag vet att det inte tjänar någonting till att vara arg, men visst kommer frustrationen ibland upp till ytan, över hur byråkratiskt jävla krångligt och prestigefyllt läkarprogrammet skall vara. I Göteborg går en tjej samma termin som jag, hon har hus, man och två små barn i dagisålder och dagspendlar från Malmö där hon bor. Jag pendlar i min tur ner till Malmö, och vill inget hellre än att läsa i Göteborg. Vi får inte byta med varandra.

 

 

 

 

Nog om detta tråkiga. Och över till något annat tråkigt ;-) Baileys kan nämligen inte ligga plats utan störning. Jag trodde han var superdupersäker i platsliggningen, med tanke på hur mycket vi tränat med störning. Folk som går runt honom, över honom, går med hundar lekandes runt honom, gör inkallning bredvid honom osv. Han har aldrig rest sig. Superdupersäker. Trodde jag. Pilutta mig.

Händer det "ingenting" så ligger han och vindar, testar att lägga hakan i backen - och igår reste han sig upp och stod där som en byfåne. Gud vad besviken jag var. På mig själv. Nu skall jag lägga in en kampanj på tråkig platsliggning där det absolut inte händer ett skit. Tänk vad dum man kan vara....man tränar och förbereder hunden för alla möjliga tänkbara scenarion - och tränar inte hur momentet faktiskt SKA se ut. Rookie-mistake! :-)

 

Vi fick beröm för linförigheten igår, och den känns jättebra. Måste bara påminna mig om att lägga in skänkelvikning och högersväng direkt om han börjar lufta. Ditte menade att han luftade lite på raksträckorna igår eftersom jag tydligen går jättefort. Så det måste jag också tänka på, gå normalt. Lite svårt för mig iochförsig, så extremt kobent och inåttåad som jag är :-P OM han luftar, skall jag inte fortsätta rakt fram utan lägga in något steg skänkelvikning eller en vändning - för detta svarar han mycket bra på och blir återigen tight i position. Skall även ta med mig det när jag startar linförigheten, börja inte alltid rakt fram utan variera starterna. Med vändning på stället, högersväng, skänkelvikning, vänstersväng, sidoförflyttning... Så lätt att man faller i samma mönster och hela tiden börjar med raksträcka, ajabaja! :-)

 

Ditte tycker det är värdefullt att ha en procedur för varje moment,så att hunden aldrig behöver tveka på vad som kommer att hända. Tillexempel platsliggning, där man kan förbereda hunden på momentet genom att klappa den på ett speciellt sätt och säga "Nu skall vi göra platsen" eller liknande. Så kan man ha en annan procedur för sittande i grupp.

Jag har fått in en jättebra sådan förberedelse inför tandvisningen, som han innan kunde backa eller ställa sig upp från utgångsställning. Jag säger "Visa tänderna" och lyfter läpparna innan jag går in på plan. När domaren sedan tittar på tänderna, ger jag "kommando": Visa tänderna - och Baileys lyfter nästan läpparna av sig själv. Helt trygg och vet vad som förväntas av honom. En sådan känsla vill jag få till även i platsliggningen (att vi måste kampanja platsliggning UTAN störning hör ju inte hit)

Jag tänkte därför lära in "klapp-signal" som procedur inför platsliggning, att stryka med handen längs ryggen och säga "Nu skall vi göra platsen". Men för att kunna träna detta måste duracellkaninen kunna sitta kvar i utgångsställning om jag böjer mig ner för att klappa honom. Han blir nämligen jätteglad och börjar lyckligt gå runt och vifta på svansen om jag försöker stryka honom på ryggen. Tror inte det ger jättebra stilpoäng på tävling även om det är ganska charmigt :-P Så nu blir det stadgeträning på detta.

 

Ställande är jättefina enligt mig, visade dem ej för Ditte igår men det känns som att det verkligen lossnat nu när vi kört väldigt varierad träning för ställande. Target, Ut till skål, kast med leksak, godisbelöning, omvänt lockande osv. Han fryser direkt på Stå och står lugnt kvar. På läggandena har vi ej kommit lika långt, ligg är hans älsklingsbeteende och det han allra helst bjuder på - men han gör urdåliga lägganden från utgångsställning. Har ju knappt tränat detta, och att testa att droppa en godisbit framför honom på marken och sedan säga Ligg fungerar skitdåligt. Han lägger sig ändå "halvt" utan armbågarna i backen och tittar upp mot mig. Så detta skall jag klura på. Från backande är läggandena blixtsnabba och raka, så bara jag får till beteendet från utgångsställning borde momentet nog kunna sättas ihop.

Baileys och hans vänner del 8

Hmmm.................?

Agility med busfröet!

Igår var jag och Baileys och tränade agility igen, Elin var snäll och lät mig hoppa in i en grupp denna vecka eftersom jag missar tillfället nästa tisdag då jag examineras i Malmö.

 

Vi tränade kontaktfält, jag är jättenöjd med balansen och gungan - men A-hindret är förtillfället en katastrof. Måste komma på något annat sätt där. Enligt Baileys skall man dumpa ner rumpan på marken och svänga ner så att man står jämsides med A-hindrets nederkant när man markerar targeten (dvs alla tassarna pekar åt antingen höger eller vänster, men inte rakt fram)(???). Enligt mig skall man stå kvar med rumpan uppe på Aet och endast framtassarna skall vara på marken när man sänker nosen mot targeten.

Provar nu med att ha honom i koppel, att bara låta honom gå sista biten nedför Aet, stå på båda sidor etc. Han känns inte det minsta stabil utan vrider sig efter mig som en jäkla kompass. Konstigt att han bara har detta beteende på A-hindret, på både gungan och balansen har vi kommit långt med kvalitetssäkringen, omvänt lockande etc. Får klura vidare. I höstas hade han ju klockrena kontaktfält även på A-hinder, så jag fattar inte varför han valt att "krydda" till det här beteendet nu? Antagligen har jag varit otänksam vid belöningsplaceringen och och klickat när han sneglat upp mot mig istället för att titta rakt fram...

 

 

 

 

Slalomet gick kanon de första repetitionerna med bollkastning. Sedan blandade sig glada flatten Svea in i leken, slet sig från sin matte och dök även hon efter bollen. Ljuvligt tycke i buskarna uppstod, bollen var bortglömd och med den försvann Baileys koncentration och intresse för slalom... ;-) Avbröt och tog en tråkig tvåminuterspaus och gick sedan vidare med de andra övningarna. Eftersom slalomet är så omtåligt nu, så vill jag bara träna det när han är fullt motiverad och fokuserad, och inte har söta små Sveor i huvudet :-)

 

 Att tänka på i framförbytena:

- Ej böja mig fram, räta upp mig, styr med axlarna och tänk mindre på händerna.

- Hundens linje får ej korsas, vart behöver jag placera mig för att få till snygga byten? Det hjälper mig jättemycket när man ritar ut linjer i marken i förväg, så att jag vet vad jag skall vara. Skall verkligen tänka på detta i fortsättningen när vi går igenom banor eller övningar. Hundens väg från hinderstöd till hinderstöd, linjen, min placering - axlar, fötternas riktning osv.

- Bara mina tentor och examinationer är över skall jag sätta tänderna i mina agilityböcker som ännu är olästa!

 

 

 

 

 

Det var riktigt pissigt väder igår så Baileys fick ett bad när han kom hem. Han hade dessutom "hjälpt till" att så i trädgårdslandet innan på dan, så pälsen var snarare brun än röd. Vi satte potatis, sådde dill, ärtor och morot. Baileys åt upp en halv fröpåse med ärtor, grävde ett skitstort hål i jorden och lekte att han var ett vildsvin, stod/satt i vägen varenda gång jag kom med skottkärran/krattan/spaden, bet och drog i såplankan åt fel håll och när det började regna sprang han till ytterdörren och deklarerade kakaduatutande att det var dags att gå in...

 

Han är alltid ljuvlig, men extra underbar när han är nybadad och vill sitta i en jättestor handduk och bli torkad. Och sedan hårfönadså att den luddiga lilla pälsen mitt uppe på huvudet står rakt upp. Och resten av kvällen tar man varje tillfälle att borra ner näsan i pälsen när man går förbi. Mys mys mys. Imorse var det till att leta fram regntäcket när han skulle till dagis, ösregn och blåst  - vart ÄR sommaren nånstans?

Nytt kyltäcke från Hurtta

Mitt favoritmärke, Hurtta, lanserar en ny produkt som kan beställas för leverans i juni: ett kyltäcke. "Hurtta motivation cooling coat". kan blandannat beställas på http://www.vipdog.se/ 
Vill ha...

Jag sonderar terrängen inför sommarens träningar i värme. Hittade en kylbädd som verkade jättebra när jag var och ställde i Lidköping, och bad om företagets visitkort - men när jag skulle gå in på sidan fungerade inte länken...Den kylbädden behövde man nämligen bara kyla ner EN gång på hela sommaren, dvs inte som de flesta andra där man måste fylla på med vatten, lägga in i frysen etc. Får väl se om jag springer på dem på Vänersborgsutställningen.

Har ni tips på bra kylprodukter som täcken, västar eller bäddar får ni gärna hojta till! Snart är sommaren här!  :-) 

Baileys och hans vänner del 7

Morgonstund har guld i mun.

De två vännerna solbadar på trappan.

Den lilla bävern är intet ont anande.

Baileys har oskyldiga öron.

Oj. Tassen råkade visst bara hamna där.

Med bävern i ett perfekt punggrepp fortsätter det oskyldiga solandet.

Fortsättning följer....

Hundens beteende - en fotoillustrerad handbok

Äntligen kom paketet från Canis med posten. Har beställt den nya boken "Hundens beteende - en fotoillustrerad handbok" som verkar superbra. Har ögnat igenom den snabbt och jag tänker läsa den som kvällslektyr innan jag går och lägger mig...längtar redan tills sovdags ;-) MASSOR av bilder och lättförståeliga texter till. (Ja, det slutar väl med att jag sitter uppe och läser och funderar halva natten...)
Jag är ju en riktig boknörd och har nog, handen på hjärtat, fler hundböcker än studielitteratur i hyllan...

Så här beskrivs boken på Canis hemsida:
"Den mest kompletta genomgång av hundens språk och beteende som någon gång är utgiven mellan två pärmar! Med 1000 fantastiska färgbilder av både varg och hund är den här boken en fantastisk läsupplevelse för den seriösa hundägaren.

Om du tidigare har läst "I samspråk med hunden", "Lexicon i Hundspråk" eller andra hundböcker och tror att du vet mycket om hundens språk så har du en överraskning att vänta dig. Den här boken går verkligen in på djupet på ett helt annat sätt än andra böcker om hundspråk och kommer mest troligt att bli flitigt använd på svenska hundinstruktörsutbildningar framöver.

Det är otroligt facinerade att känna igen beteenden som blir beskrivna i boken, på sin egen hund i vardagen. Bli en expert på hundspråk du också! "

Men något måste ha blivit fel med min beställning - för jag fick nämligen inte en bok, utan två! På orderbekräftelsen jag fick på mail står det 1 st, men på fakturan som medföljde böckerna i paketet är det helt plötsligt 2 st?? Mycket skumt. Får kontakta dem och påtala detta imorgon. Är det förresten någon som vill köpa den extra boken är det naturligtvis bara att hojta till! Om ni ändå tänkt beställa den slipper ni ju då frakten + att jag kan dra av en femtiolapp på priset. Antar att det är vad jag får betala i returfrakt annars...

Handling för Anna Käll del 2

 

Igår var det dags för del två i Anna Källs kurs "Fart och Handling". Baileys jobbade på superfint - och som vanligt är allt mitt fel :-P Vi gjorde massor av nyttiga, trixiga övningar som jag måste öva på. Ingenting var lätt. Vanligtvis kanske iallafall någon övning känns okej, men igår var det verkligen svårt. Inte för hunden, men för mig.

Ändå känns det bra, jag utvecklas och Anna är jätterolig att träna för och Baileys älskar henne.  Hoppas att jag kan få tillfälle att gå någon mer kurs för henne!

 

 

Årets premiärbad i Ekelund består av flera viktiga moment: Vassätande...

 

 

Skam den som ger sig säger jag bara. För hur skall man bli bra på något ifall man inte övar? Eller kämpar ifall man har svårare för något? Det är dock viktigt att inte sänka hunden, utan belöna och vara glad även om det blir tokigt. Baileys älskar att bli bollbelönad i agilityn och han är så himla gullig när han "i smyg" plockar ut bollen ur träningsväskan, i väntan på vår tur, och leker med den lite för sig själv bredvid plan :-) Snuttgulleputt!

 

 

....sörplande...

 

 

Något som jag inte gillar är förare som inte har koll på sina hanhundar, eller förlegade uppfattningar om gamla mögliga begrepp som "rangordning" och "ledare". Det är absolut inte okej, att under en träning, låta sin hane morra och stödda sig mot de andra - bara för att det är en tik som löper. Men visst är det bra att ha en lätt ursäkt ibland... Jag är inte ett dugg intresserad av att veta om någon tik löper eller ej - vi är där för att träna inte för att ligga, så vad skall jag med den informationen eller "varningen" till??

 

 

....plaskande...

 

 

Min hane sköter sig utmärkt och har bra fokus även om det är hundra löptikar på planen, men det är också för att vi tränat mycket med denna typ av störning och jag behandlar honom inte ett dugg annorlunda om det är en löptik med på träningen eller ej. Varför göra ett problem av något som inte är ett problem? Hanen skall inte uppvakta tiken förrän hon är i höglöp, och skall från början vänjas vid att löptikar är ett naturligt inslag i miljön. Att en tik löper är inte en ursäkt för att man har en hane som beter sig förjävligt.

Det är märkligt att vart man än kommer på kurs, så är det kamphundarna som har bäst hyfs, kroppspråk och inställning till sin omgivning.

 

 

...och solbadande! :-)

 

Älglövar är grejer det!

 

Ber om ursäkt för bloggtorkan. Jag har suttit flera nätter i rad och färdigställt min kandidatuppsats. Nu är den färdig, och jag hoppas kunna knappa igen på min massiva sömnbrist. Men det är inte lätt när man är mitt uppe i husrenovering, plugg, jobb och träning. Nog gnällt om detta, ta det lugnt får jag väl göra när jag dör :-P

Jätteskoj att så många tycker om min blogg. Själv tycker jag inte att den är så värst rolig, och min syster tycker att den är skittråkig eftersom jag inte skriver något om henne i den. Mikael tycker att jag skall skriva mer om vår husrenovering och lägga upp bilder på honom i bar överkropp när han står med en borrmaskin i handen. Men tyvärr, det är faktiskt min hundträningsblogg... ;-)

 

 

 

 

I torsdags var det dags för den tredje viltspårsgången på kursen. Annika varnade oss i förväg, eftersom gruppen veckan före, hade tyckt att spåren varit jättesvåra och flera hundar hade haft det kämpigt. Jag var därför lite nervös att Baileys, med världens största självförtroende, skulle tappa bort sig.

Och visst var spåren tuffa. Flera av hundarna blev trötta och tog små pauser i spårandet, men alla fullföljde och hittade sina klövar.

Baileys spår var 600 meter långt med 10 meters bloduppehåll och flera terrängskiften, över bäckar osv. Lite svårare än de andras, Annika lägger spåren individuellt för varje hund vilket jag tycker är toppen.

 

Den frustande lilla minigrisen tog spåret direkt, som vanligt i hög fart, tog samtliga vinklar KLOCKRENT och jobbade på utav bara fan med matte hängandes i yttersta änden av snöret. Så stolt när han hittade en gigantisk ÄLGKLÖV i slutet av spåret - hela huvudet hängde på svaj när han bar klöven tillbaka till bilarna. Total lycka! 

Tidigare har vi bara spårat på rådjursklövar. Annika var snäll och lät mig få behålla älgklöven, så nu ligger den och tar upp en hel låda i frysen.

 

 

 

 

Två gånger till, sen gör vi anlagsprovet :-)

Baileys fick högsta betyg av Annika, han har en fantastisk fart i spåret utan att stressa eller tappa bort sig, han är säker och ger inte upp. Japp, han får högsta betyg av matte med. När de andra hundarna tog små pauser och kanske tittade på annat, gick och kissade etc. så jobbade Baileys oavbrutet utan ett enda uppehåll, utan att visa tecken på trötthet. Älskar hans motor! Världens bästa vovve...

Glädjeskutt

Igår var det dags för tävlingskurs för Elin igen. Jätteskoj! :-D

Träningen började jättebra med att Baileys och stabyhounden Nova tog ett rejält uppvärmningsrace runt hela planen...både jag och Novas matte var tidiga och stod och pratade om ditten och datten när Nova börjar göra lekinviter mot Baileys - tyvärr(?) var jag en mikrosekund för sen med att posta en disciplin-påminnelse och regelboksutdrag hos Baileys - som därmed med glädje besvarade inviten ;-) Så de for runt glatt galopperande runt banan. I ett sånt läge är det lönlöst att försöka ropa till sig hunden, man får passa på i ett läge där det finns en chans att kunna bryta och koppla på "det mentala kopplet" på hunden. Skitsamma, hundarna hade hur kul som helst, jag får bjuda på den helt enkelt :-P

Den här gången körde vi lite olika stationsövningar, blandannat en serpentinövning som gick jättebra (för att vara jag) och en knixig övning med tunnlar som drog och ett hinder som hunden skulle springa runt och ta från andra hållet. Tänk er en raksträcka med en loop mitt på, där loopen utgörs av hopphindret.
En fälla som Baileys med glädje gick på. Han drog självklart rakt fram mot tunnlar och däck, och där stod jag snopet kvar vid hopphindret - gång på gång...Ibland blir man lite less ( men bara pyttelite!) på en hund som har sådant självförtroende och entusiasm. Baileys hade utan problem kunnat utföra en hel agilityträning på egen hand utan mig, att hoppa är extremt självbelönande för honom. Men med lite hjälp av Elin lyckades jag dock få med mig honom runt i svängen, som vanligt är det min placering som är avgörande för hur han hoppar och självklart inte hans fel.

Att öva vidare på tills nästa gång:
Kontaktfält balans - var supernoga med 2+2 positionen, klicka INTE när han stannar och trampar längre upp.
Kontaktfält A-hinder - klicka när han tittar rakt fram och inte på mig. Använd koppel om han tenderar att vrida över rumpan i nedfarten.
Slalom - träna mer att gå på vänster sida, han är inte lika säker och tittar mer på mig när jag går på denna sida. Bollbelöna även fortsättningsvis, då detta funkar kanon.