På tisdagens öppenträning övade vi på fotgående med koppel, ja linförighet kallas det väl av proffsen ;-) Vi tränar sällan med koppel, men det var inga problem alls. Vi filade på svängar, vändningar, tempoväxlingar och jag tyckte han hade fint fokus och bra position utan att tränga eller falla ifrån. Enda smolket i bägaren är att han är oförsiktig med att ta godis från handen vid belöningstillfällena när han blir taggad, och skrapar gärna med sina söta små gaddar mot mina stackars fingrar.
Vi tränade lite Hopp över hinder, grabbens favoritmoment - som han gärna tjuvstartar i om han fått repetera ett par gånger. Igår tränade jag med kommendering - och han lyssnar ej på den som kommenderar, jätteskönt att han ej blir störd av detta. Men däremot så tjuvar han gärna som sagt, så jag gick fram och belönade flera gånger att han satt kvar för att betona vad det är som gäller.
Igår la han dock till en extra knorr på momentet, som annars är kanonsnyggt - han slarvade med ingångarna, som brukar vara skitbra, men igår ville han sätta sig lite snett och flängigt. Hm... Jag fick tipset att sätta honom med mycket kortare avstånd från hindret, och då gick det bättre - men han var väldigt trött i slutet, så det är svårt att avgöra om avståndet egentligen spelar någon roll. Hoppas jag kan få lite feedback på detta till helgen av Ditte.
Vi avslutade med Världshistoriens Sämsta Inkallning. Det var i slutet, Baileys var dödstrött och normalt sett har han perfekta inkallningar och ingen mening med att nöta sönder dem. Men jag ville testa hur han jorde ingången i en vanlig inkallning, med tanke på slarvigt han satt sig under föregående hopp över hinder. Så sagt och gjort. Jag kallade in. Baileys hade inte alls samma fart som vanligt, det märktes att han tyckte det här var skitonödigt. Galopperade gjorde han iallafall - men så kommer Viska hoppandes mitt framför Baileys, så han är tvungen att springa i en vid båge för att komma fram till mig, vilket innebar en omväg på sisådär tio meter. Alla gapskrattade, och jag var bara tvungen att belöna denna apdåliga inkallning, även om jag aldrig skulle gjort det under "normala" omständigheter...det såg så himla kul ut!
Dagens bedrift var en platsliggning jämte Pim, en tik i höglöp. Baileys fick koncentrera sig stenhårt, och började åla mot henne (hon låg en meter ifrån, så det väl knappast något schysst avstånd...) efter en kort stund men avbröt sig när jag förmanade och var på väg att gå fram, och sen låg han blickstilla under resten av tiden. Jättestarkt jobbat av honom. Så fort jag kommenderat "Kom upp" och belönat, så vände han sig mot henne och började sjunga kärlekssånger "Ääääntligen får jag flörta!"
Till helgen är det dags för tävlingslydnadslägret för Ditte Andersson, nyss hemkommen från VM i Paris där svenska landslaget tog guld, helt fantastiskt!
Det jag vill fokusera på under helgen är:
1. Fotgående - uthållighet, glesa ut belöningar, min egen position t.ex. hur man gör "korrekta" helomvändninar. Jag tycker han har jättefin bakdelskontroll och släpar sällan efter, men det är ju min bild av det hela...
2. Platsliggning - skaffa en bra rutin. Så länge det är störningar med i bilden klarar han det galant, men tystnad och hundar som ligger blickstilla är desto svårare. Hoppas jag får tillfälle att öva mycket på gruppmomenten, med främmande hundar under helgen. För jag tror egentligen det är bara övning som behövs, så att han blir säker på vad vi skall göra och inte börjar fråga mig.
3. Ställande och läggande - momenten är i sig bra, men jag är osäker på om han lyssnar på kommandoorden. Jag har ej prövat att träna dessa moment samtidigt, dvs efter varandra. Jag är rädd för att han, om vi först gör ett läggande - kommer lägga sig trots att jag gör ett ställande efteråt, dvs ej lyssna på mitt ord.
Jag har tränat ordkunskapen med honom framför mig, där jag belönar snabba skiften och växlar mellan Stå, Ligg och Sitt i olika följder. Jag använder enbart ord, ej handtecken. Detta kan han jättebra och gör sällan fel, så det känns som att han "borde" kunna orden.
