tisdag 30 augusti 2011

Snart dagisdags!



Foto: Lina Krokström


Ja, snart får Humla träffa det här härliga gänget - nämligen personalen på Villgotts Hund! På torsdag är första dagisdagen för lillhunden, då hon får följa med storebror för första gången! Bilderna på Ninni och hennes personal har jag tagit från hemsidan, där det finns massor av mer info att läsa. Är detta världens bästa dagis månntro?




Allt är redan förberett för Humlas ankomst - hon har sin egen krok i kapprummet, samt egen låda och pärm. I lådan kan vi lägga godis som de får ha när de tränas/aktiveras, och i pärmen kan matte och husse läsa om vad hunden gjort under dagen. Självklart får hon ha sina grejer jämte storebror :-)



Jag tror att hon kommer att stormtrivas på dagis - hon älskar allt och alla och har inte varit några problem med att lämna bort till andra. Hon verkar vara glad och trygg vart hon än hamnar, lillsnuttan.
I höst kommer hon och Baileys gå på dagis tre dagar i veckan. Vi ser inte dagiset som en förvaring för våra hundar när vi jobbar eller går i skolan - utan som en nyttig social träning och utbildning för dem. Humla kommer få gå i en god skola när det gäller hundspråk, och förhoppningsvis bli en lika trygg och harmonisk individ som Baileys när hon blir vuxen.




Baileys började också på dagiset när han var fyra månader och fick världens bästa uppfostran av Ninnis stamtik Bimbo och hennes "gäng". Att lägga en god grund tidigt i den unga hundens liv tror jag är avgörande för att på bästa sätt kunna förebygga eventuella problembeteenden. För Baileys har det aldrig varit något "konstigt" med att träffa nya hundar, vid hundmöten, på kurs, på utställning etc. Han har ett väl utvecklat språk och är trygg i alla situationer.



Ninni med storpudeln Viska, och schapendoesen Bimbo - Baileys mentor - och hennes son Bullen!
Foto: Lina Krokström



Hela gänget som kommer ta hand om Humla på torsdag!
Foto: Lina Krokström

100%

Fullt fokus...så här skall det se ut!


I fredagskväll träffades lydnadsgänget på Kransmossen för härlig träning i kvällssolen. Jag är supernöjd med resultatet av kvällen - både jag och Baileys var fokuserade på arbetet och kändes samkörda.
Gruppmomenten gick kanon, Baileys rörde inte på huvudet en enda gång på vare sig sitt i grupp eller platsliggningen utan var 100% fokuserad på mig - med ett undantag, när Ditte kom och gick serpentiner vid platsliggningen. Då vred han på huvudet en gång. I normala fall brukar den som skall störa, gå precis i början av platsliggningen - men nu började Ditte gå runt i slutet, vilket tydligen var förvirrande för Baileys. Han brukar inte reagera annars av att någon går runt.



Tävlingsmässig belöning med handklapp - fungerar jättebra, han blir skitglad som synes :-)


Sen var det ett längre individuellt pass var och i slutet körde alla samtidigt medan Ditte gick runt och gav feedback. Jag valde fria följet och att försöka få bort hans nysningar som alltid kommer i början - jag har nog tolkat nysningarna fel, för varken Ditte eller någon annan i gruppen uppfattar honom som låg eller osäker - bara väldigt förväntansfull. Jag som trott att nysningarna är tecken på osäkerhet eller överslagshandling, och att nyckeln ligger i att höja honom mycket inför och under momentet, men Ditte tyckte istället att jag skulle klappa lugnande som beröm istället för att skoja upp honom. Och det funkade superbra!



Min fina prins...


Det var verkligen en härlig kväll, och Baileys orkade fokusera 17-20 utan att han kändes matt i slutet. Jag hade laddat väskan med nya leksaker, blandannat brandslangen och den gula gappay-bollen. Brandslangen, som jag var så tveksam till eftersom jag tyckte den såg så gräsligt stor ut, visade sig Baileys älska! Han försökte sno den ur väskan hela tiden och tyckte det var skitkul att kampa med den - tänk så fel man kan ha...

Tack snälla Maria med Celvin som var bussig och tog bilderna i detta inlägg! :-D



Jag känner mig lite som Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter, ni vet när han kommer med sin "Roliga låda"... ;-)

Smågodis från Vipdog!


Jag beställde ju för nästan en månad sedan en Hurtta flytväst till Baileys. I butiken där jag annars köper alla mina Hurtta-produkter, var flytvästen slut i den storlek jag ville testa, så därför kollade jag ifall det fanns några nätbutiker som hade västen på lager. Det skulle nämligen ta 2-3 veckor för min butik att få hem en väst i rätt storlek, och jag ville kunna använda den några gånger i sommar innan vädret satte stopp.




På Vipdog hade de, enligt deras lagerstatus, 4 st västar i storleken 20-40 kg. Perfekt tänkte jag, och gjorde en beställning och valde det snabbaste fraktsättet. Och väntade...och väntade...när vi åkte till Mallorca hade leveransen fortfarande inte kommit, och när jag påtalade detta i ett mail fick jag till svar att de inte hade några västar på lager i min storlek utan väntade på en leverans från Hurtta! Lagerstatusen i nätshoppen kunde man inte lita på, fick jag veta, eftersom de har en fysisk butik samt åker runt på många utställningar och säljer sitt sortiment. Okej, det resonemanget kan jag köpa - men ha inte "Lagerstatus" för varje produkt i nätshoppen om detta inte alls stämmer. Strunta i att visa lagerstatus - och så får man maila och fråga vad som finns tillgängligt om det är något man önskar beställa! Urdåligt!


Storleken 20-40 kg var i största laget men vi kommer ändå behålla den, eftersom huvudtanken med flytväst är att hunden skall flyta...inte att den skall kunna kissa i den.


I förra veckan kom så äntligen flytvästen - som vi antagligen inte kommer använda i sommar eftersom det är
värsta höstrusket ute... :-(
Som vanligt när man botaniserar bland webshoppar slinker lite annat roligt med i kundvagnen:



Tuggen nere till vänster fick vi gratis - trevligt med lite extrabonus när man handlar för större summor tycker jag - och hundarna uppskattade det också ;-)




En sommarleksak som vi skulle kasta i vattnet - nåja, det får bli premiär nästa sommar istället. Det är en fyr som inte bara flyter, utan även ställer sig rakt upp i vattnet. Verkar jätteskoj tycker jag, och jag tror Baileys kommer uppskatta den eftersom han inte riktigt vågar doppa huvet när han skall gripa leksaker i vattnet. Film finns här.




En gul, lite hårdare boll från Gappay, som enligt beskrivningen skall vara väldigt hållbar. Baileys gillar den jättemycket, så det blir tummen upp! Iochmed att den är hårdare så går den att kasta längre, roligt som omväxling.




En gigantisk brandslangsbitstock! Jag tog storlek Large, men fick inte uppfattningen om hur stor den var i verkligheten. Jätteskeptisk till om Baileys kommer gilla att kampa med den, den ser ut som en jäkla elefantsnabel.... ;-)




Ett löparmidjebälte från Hurttas höstkollektion! Eftersom jag oftast har dåligt med fickor och går mycket i löpartights tror jag det här nördiga midjebältet blir perfekt för mig när jag skall träna vovve! Det här var väldigt slimmat i designen och kändes inte alls så klumpigt och fult som andra midjeväskor och bälten som finns på marknaden. Det fanns gott om fickor, fack för bilnycklar, klicker, godis, mobil etc. Me like!












Stackars Humla


Sent igårkväll precis innan vi skulle gå och lägga oss, fick Humla leka med sin rosa mjukishaj som vi köpte åt henne på Mallorca. De har inte lekt med dem tidigare, eftersom vi bara har ett par leksaker framme åt gången. Humla var emellertid superpigg efter att ha suttit i en bur i bilen hela kvällen medan regnet störtade ner utanför (och jag och Baileys försökte träna i eländet, mer om detta i ett kommande inlägg). Mikael plockade därför fram hajen som hon genast satte tänderna i och började brottas med.


Hennes nos är alltså INTE konvex i vanliga fall...svårt att få en bra bild på hur svullen den är.


Efter en liten stund märkte Mikael att hon såg ut att ha väldigt tjocka läppar. Vi tände ljuset och undersökte henne - ja, det var inte bara läpparna som svullnat upp till dubbla storleken utan även hela nospartiet! Efter ytterligare några minuter hade hon nässelutslag över hela kroppen och svullnade även runt ögonen.
Jag blev rädd att luftvägar eller svalg också skulle reagera med histaminpåslag, så vi satt uppe i någon timma och väntade - men som tur var stannade reaktionen kutant.


Här ser man hur svullen hon är runt ögonen...



Skönt att sova med brorsan efter att hajen varit dum...


Imorse när vi vaknade var nässelutslagen helt borta, pälsen var slät och fin igen och på nosen syntes det heller ingenting. Hajen hade vi plockat bort, men den bruna sköldpaddan som vi köpte på samma ställe låg framme (Mikael hade plockat fram den åt Baileys igårkväll, men han ville inte leka efter kursen utan bara sova i soffan) Efter frukost ville Humla leka med sköldpaddan och sprang runt och ruskade den samt åt sönder plastögonen. Efter ca tio minuter såg hon ut såhär:


Urtikaria över hela kroppen...


Och nosen och läpparna svullnade upp igen...


Nu har jag plockat bort båda leksakerna, men tänker göra ett provokationstest med dem igen om några dagar för att se om det verkligen var dem hon fick reaktionen av. Baileys skall också få leka med dem, och se ifall han reagerar. Min första tanke är att plyschtyget är hårt infärgat, jag vet att tyger innehåller enorma mängder gift som kan ge toxiska reaktioner, samt att utomlands har man inte alls samma hårda kontroll som här.
Alternativet är att hon reagerar på VomogHundemat - eftersom hon ätit kvällsmat och frukost ca en timma innan båda reaktionerna hände. Det känns dock mindre troligt eftersom hon ätit VomogHundemat hela sitt liv och är jättefin i muskulatur och päls på detta foder. Baileys får samma foder och har inte reagerat överhuvudtaget på varken kvällsmat eller frukost igår och idag.
Tråkigt att se henne såhär, min lilla pluttvalp! Hon är dock pigg och glad som vanligt, och traskar runt med svullen nos och bubblig päls - så hon verkar inte alls påverkad av reaktionen i övrigt.


Pluttan... :-(




onsdag 24 augusti 2011

Byggare Baileys bäddar - igen





Som den ansvarstagande storebror han är hjälper Baileys Humla med alla möjliga saker. Tillexempel är han snäll och bäddar hennes bur när hon skall sova.
I förtältet i Lidköping var han helt hopplös - han var inne och "bäddade" i buren säkert tio gånger: gick in, rafsade ihop allt till en boll, och gick ut igen! Han lade sig aldrig själv i buren, utan nöjde sig med att bädda den åt sin lillasyster. Gud vad omtänksamt - för Humla vill ju säkert gärna ligga på plywood och mysa...?



Bilåkning med Humla


Det finns ju lite olika sätt att åka bil på. Antingen kan man ligga bekvämt på sin fäll i baksätet, som Baileys, eller så kan man klämma fast sig mellan baksätet och stolsryggen på förarsidan, som Humla.
I början trodde vi att hon ramlade ner, men efter att ha fiskat upp henne 180 gånger och hon "ramlade" ner lika fort igen började vi ana ett mönster. Man skall också ha i åtanke att vår lilla Lupo är som en barbiebil i storlek, så så värst mycket utrymme finns det inte att klämma fast sig på. Men vafan, vill man så går det säger Humla och ser nöjd(?) ut...



Agilitystart för Anna Käll!


Igår var det första gången på agilitykursen för Anna Käll. Det var ett blandat gäng - men hela 3 staffar med i gruppen! Otroligt! Elin med sin übersöta lilla Myra, jag med Baileys och ytterligare en tjej med en svart staffetik med det underbara namnet Socker :-)
 
Jag var ärligt talat jättenervös hela dagen, trots det fina vädret, eftersom det gick så himla dåligt sist jag tränade för Anna. Sen dess har vi inte satt foten på en agilitybana - inte pga den trista träningen, utan för att vi helt enkelt inte hunnit träna under semestern. Vi har däremot sprungit mycket, så konditionsmässigt är han väl matchad. Nu i höst kommer det bli agility två gånger i veckan - dels för Anna och dels i en träningstävlingsgrupp på agilityklubben.
 
 
 
Bilderna i inlägget är från i våras, därav min likbleka hy och maskrosor i bakgrunden ;-)


Jag hade hursomhelst inte behövt oroa mig - Baileys var helt sig själv när jag släppte ut honom från bilen och jag kunde slappna av. Inget mer meltdown. Vi fick göra tre olika övningar under kvällen, alla gick bra för våran del - jag trodde vi skulle vara absolut sämst (så skall man ju inte tänka, och även om man de facto är sämst i en grupp är det ju verkligen inte det man skall fokusera på.)
 
 


Framförbytena gick hyfsat, jag skall vara mer tydlig med handen för att visa att "nu svänger vi" för att få tighta vändningar i bytet. Den sista övningen var att lära hunden "In", för att kunna skicka den över ett hinder som den sedan skall runda och komma tillbaka till föraren. "In" betyder hoppa och kom tillbaka, helt enkelt. Vi fick börja med att få fram spontana hopp och belöning med leksak ifall hunden vände åt rätt håll och gjorde en tight sväng - det gick bra för Baileys, som fattade snabbt.
 
Det kändes som att han tyckte det var kul att få köra agility igen efter uppehållet. Håll tummarna nu att jag får till handlingen med bättre tajming, så att vi kan börja tävla framöver!
 
 
 
 

Baileys is back!


Lydnadskursen för Ditte i fredagskväll gick inomhus - tackochlov. Oväder igen, och faktiskt jätteskönt att vara inne i värmen och köra, istället för i ett rått ridhus. Jag hade en bra känsla inför kurstillfället, då Baileys verkade vara tillbaka på banan igen efter förra veckans "katastrof"-träning för Mona Kjernholm. Och mycket riktigt - han var sitt gamla jag igen :-D Lugn och fokuserad - och superladdad när det var våran tur.
 
Eftersom inomhuslokalen är ganska liten hade jag förberett bl.a. vändningar och starter. Det gick jättebra och som vanligt fick vi bra feedback från Ditte. Nu vet jag hur jag skall sätta mina fötter i vänstesväng, högersväng, helomvändningar och halter med motsvarande. Baileys följde smidigt med och tyckte det var superkul!
 
 
 
 
 
Andra omgången valde jag att han själv skulle söka upp min vänstersida och komma in i fotposition efter att jag kastat ut en gotta och vänt åt andra hållet. När han söker upp min sida trollar jag fram en kamptross och börjar leka. Efter ett par repetitioner flög han tillbaka till min sida som en kanonkula och tände till som tusan när han fick greppa leksaken. (I måndags var det knappt att jag fick honom att leka - då han var helt världsfrånvänd, har aldrig varit med om detta tidigare!)
 
Jag hade med mig ett fårskinn som han fick ligga och snusa på emellan våra pass, och han var jättegosig och pussig. Det kändes på alla sätt att vi var ett team igen. Underbara underbara hund....
 
 
 
 
 
I söndags körde jag ett repetitionspass ute på gatan och fokuserade därtill på att få en positiv känsla i utgångsställning. Baileys blir ofta, lite osäker/stressad/något annat, i början när vi tränar fria följet - detta yttrar sig i att han måste nysa. Ja, jättegulligt jag vet...men för mig är det ett klart tecken på att han är obekväm med situationen och att nysandet är en slags överslagshandling.
 
Nu tänker jag därför kampanja ordet Fot och belöna starterna av fria följet extra mycket. Jag vill att själva ordet Fot skall förknippas med en bra känsla hos honom, det skall vara ett roligt, uppmuntrande ord. Oj oj oj vad skoj det är att sitta i utgångsställning och ladda inför fotgåendet! Detta gjorde jag igår, med honom i utgångsställning, sa Fot med jätteglad röst och klickade direkt och upprepade detta 15-20 gånger under passets gång. Tog 1-3 steg fram och klickade direkt, osv. V
ändningarna och halterna satt som en smäck. Han var trygg i position och gunghäst-tendenserna som funnits i halterna var nästan borta nu. Ja, det bådar gott detta...

Devil in disguise







Hej! Humla här! Jag ville bara berätta att jag inte är så sockersöt och ljuvlig som jag ser ut. Nej nej. I själva verket är jag ett labilt massförstörelsevapen. Häromdagen skulle husse åka iväg och kasta frisbee, och matte var på väg hem från jobbet. Det betydde att jag och snälla, helgonlika brorsan Baileys var själva i cirka 20 minuter. Jag har varit själv i ett par timmar utan problem tidigare, så nu hade jag deras godtrohet som i en liten ask!

Husse stängde in mig i min komposthage som vanligt - som är stängs med fyra grova plastspännen. Inget hinder för Humla Houdini!



Den här synen mötte matte i hallen när hon kom hem. Förutom att jag hade "städat" med sopborsten hade jag även varit omtänksam och släpat ut hennes käpphäst Dobben (som hon fick på sin ettårsdag och som hon är jätterädd om) från vardagsrummet ut till hallen. En ridtur(?) på typ 20 meter.




Jag hade även dammat av soffbordet och läst Borås tidning...



...och sopat lite på mattan också.




Min hage är fyrkantig i vanliga fall, men jag bestämde mig för att modellera om den lite. Och äta upp två plastpluppar. (Eller ja, iallafall en plastplupp - den andra hittade matte två dagar efteråt - i ett hörn i källaren)



Trots att jag var nykissad och numera i princip helt rumsren  - så kände jag ändå för att kissa på två ställen i köket. Och kliva runt lite i det innan jag fortsatte min färd...


...till lilla hallen. Här hjälpte jag dem att rätta till drevningen runt ytterdörren litegrann, jag tyckte det var ganska slarvigt gjort innan om jag skall vara ärlig.



Jag fick slita hårt och stå på bakbenen för att kunna få ordentligt grepp om isoleringen. (Jag kommer självklart skicka en fakura för utfört arbete, med ROT-avdrag och allt. Hoppas de har råd, jag är dyr.)



Jag passade även på att släpa ut ett baktråg till hallen för att piffa till den lite. Den såg så tom ut förut, det var liksom nånting som fattades tyckte jag.



Jag fortsatte sedan mitt arbete med att styla om övervåningen. Jag fokuserade på mattor. Se så elegant det blev med fårskinnet ihopknycklat i hörnet på soffan. Top notch eller vad säger man?



Även sovrummet behövde en ansiktslyftning. Det är ju så tråkigt med mattor som bara ligger ner, slätt och prydligt, eller hur? Så här blir mycket roligare!



I gästrummet drog jag ut lite lådor under sängen, bet på elsladdar och självklart behövde mattan flyttas en aning även här.



Jag blev hungrig så jag smaskade lite på en pläd också.



Visst blev rummet mycket finare med stolen som står lite snett utfrån väggen, och med getskinnet elegant bearbetat till en fulländad hög! Jag är nöjd!


Ps Matte hälsar att hon tar tillbaka allt snällt hon nånsin sagt om mig tidigare i denna blogg. Ds

tisdag 23 augusti 2011

Rabarberkesella


Åh vad är det här? En ny kesellasort?



Med rabarbersmak! Wow!



Ah, min nos passar perfekt i den här burken!



Ingenting får missas, man måste slicka rent noggrant!



Va? Hur kunde du veta vad jag har ätit?