Höstpremiär för lydnad

Fredagen innan vår Mallorca-resa var det premiär för lydnadskursen för Ditte. Det är samma individuella tävlingskurs som jag gick i våras och var jättenöjd med. Denna kurs är intensivare iochmed att den kommer gå varje vecka, därefter blir det ingen fortsättning på vår träning för Ditte eftersom hon flyttar till Linköping. Men jag kommer hålla ögonen öppna för helgkurser hon ska ha, antingen i Borås eller i Linköping.

Fredagkvällen bjöd på Sveriges absolut sämsta sommarväder - intensivt hällregn kryddat med aggressiva hagelskurar. I stället för som planerat, vara utomhus, fick kursen flyttas till ett närbeläget ridhus. Visst är det kanonbra att kunna vara under tak när vädret trilskas, men regnet smattrade öronbedövande på plåttaket att det var svårt att höra varann.

Men å andra sidan var det en nyttig störning för hundarna - ny miljö och hög bullernivå på det!

På platsliggningen fick Baileys syn på några skrockande duvor som sökt skydd för regnet utanför. De kom inflygandes och parkerade på bjälken ovanför hans huvud. Vi har aldrig tränat platsliggning i ridhus förut, inte med åskdån mot plåttak eller duvor heller för den delen - därför blev jag glad när Baileys tryggt lågt kvar, även om han ändrade position med tassarna lite för att storögt titta på fåglarna.

Jag arbetar vidare med att skapa en särskild rutin för platsliggningen, med särskild ritual innan. Jag skall lägga in att träna mer tävlingslikt med externbelöning som vi tillsammans kan springa till efter avslutat moment.

Eftersom jag, i semester och sommartider, bara hunnit med en träning sedan helgkursen, ville jag fortsätta titta på raka lägganden från utgångsställning. Det är den där höger armbågen som gärna vill lätta från marken...Fick jättebra tips, att börja med honom sittandes framför mig, kommendera läggande och sedan belöna samtidigt som jag successivt flyttar position närmare och närmare utgångsställning. Jag skall även träna med att lägga godis framför honom och göra övningen på samma sätt.

Andra omgången valde jag linförighet - och herregud säger jag bara. Att jag inte gick särskola är ett under, med tanke på hur jäkla svårt jag har för att gå naturligt med ett koppel i handen??? Fotgåendet är tusen gånger sämre med koppel än utan, Baileys vill hela tiden vara lite framför, jag håller vänsterarmen stel som en pinne och höger armen med kopplet lever sitt eget lilla liv....ja jisses.

Har funderat lite och kommit fram till att jag kan tävla med hans supertunna utställningssnöre, det blir inte så tjockt att hålla i handen och frågan är om det inte är smidigare att hålla det i vänster hand trots allt?