Lilltjejen Humla

Tänkte skriva en liten uppdatering om gullnöten här hemma - busungen Humla, nu 14 veckor!

Hon är verkligen en fantastisk liten tjej, som verkar vara överlycklig dygnet runt. Svansen går som en liten propeller, och hon är så nöjd med allting. Väldigt lätt att tillfredsställa :-)

När man kommer hem är hon superglad och vill direkt upp i knäet och pussas och gosas och knorra. Hon har ett überhärligt kutter-ljud när hon hälsar, det påminner faktiskt om en Humlas surr! Man blir så glad av henne.

Hon har en fantastisk av och på-knapp, jätteenkel att ha med överallt då hon har lätt för att slappna av även på helt främmande platser. Alla nya upplevelser tar hon emot med nyfikenhet och glädje, i denna värld finns mycket spännande att upptäcka.

Hon kommer ofta och söker upp en och vill "vara med", när man grejar hemma eller ute i trädgården. Vill gärna sitta i knäet, dels för att bli kelad med, dels för att det är bättre utsikt högre upp. Hon följer en i hasorna överallt...."som en hund" ;-)

Hon är förarvek och tar lätt åt sig av tillsägelser, ingen valp man behöver "ta time-out" med eller gnata på. Vi använder ju aldrig Nej hemma, utan jag varnar med ett lågt "App-app" när jag vill påtala att handlingen inte är önskvärd, och lilltjejen är väldigt lyhörd och snabb på att bryta.

Vi har bekantat oss litegrann med klicker, och hon är överlycklig över att få all uppmärksamhet utan storebror, och vill så gärna vara till lags och göra sitt bästa. Tänk om fler människor kunde vara lika positiva som denna piggelin? <3 Träningen får vi dock göra utan Baileys, för är han i huset så plöjer han igenom komposthagen i sin iver att få godis och klick. Humla kommer vara en perfekt konkurrens till honom, och kommer nog maxa hans motivation på gemensamma träningar framöver.

Bullriga ljud är hon lite reserverad inför. Dammsugaren är lite läskig, då är det bäst att sitta i knät. Och när man vattnar rosor med trädgårdsslangen på fullt tryck - då är det bäst att avvakta under en buske lite innan man vågar sig fram. Däremot reagerar hon inte på höga ljud i allmänhet, typ om man tappar grytlock i golvet eller liknande.

Trapporna är ett bekymmer. Vi har ett extremt valp-ovänligt hus med två stora platåer på framsidan med en bred lång trappa upp. Trappor och backar överallt. Och en valp som älskar trappor, höjder och saknar självbevarelsedrift. Vi har kikat på att skärma av tomten med femton miljoner kvadratmeter kompostgaller. Men iochmed att vi byter fasad och har byggnadsställning på halva huset och hantverkare som behöver springa fram och tillbaka är det helt enkelt inte genomförbart rent praktiskt. Vi bär henne upp och ner för trapporna när vi är med, men när hon är lös ute med Baileys och oss i trädgården kan vi inte hindra henne att gå i trapporna, eftersom han gör det. Alternativet hade varit att ha henne i koppel när man är ute och grejar, men hur kul är det? Inte särskilt praktiskt att spika panel med en valp i koppel jämte.

Hon är verkligen jättelätt att lämna ensam - hon är trivs i sin hage och går och lägger sig direkt, ifall hon märker att "inget händer". Däremot vill hon inget hellre än att vara med, om vi är i närheten inomhus - typ kollar tv eller lagar mat. Men det är ju inte så konstigt...Det är inga problem med att  åka nånstans utan henne - vi kan vara borta ett par timmar utan några som helst problem, hon är lugn och trygg. Hon piper inte när vi åker, och ofta får hon något gott att smaska på samtidigt. Så har vi gjort med Baileys, och det har fungerat jättebra - han knuffar oss nästan ut genom dörren när han förstår att vi skall vara borta länge (= då har vi lagt godisspår) i sin iver att få börja leta godisar.

Hemulen?

Utseendemässigt måste man dock klia sig i huvudet lite, när man jämför henne med hennes systrar - som är helt bedårande vackra och lovande. Jämfört med dem ser Humla nämligen ut som Hemulen i Mumindalen....!
 Hon ser jättefin ut i kroppen, med bra vinklar, starka bakben och snygg front. Hon står med benen i varsitt hörn och är relativt kort i ryggen. Men huvudet är mer likt en fiskmås än en staff...En jättesmal liten trut. Och nej vi har inte klämt nosen i någon dörr ;-)
Nåja, Mikael såg ju ut som en gaffel tills han var 25, och jag var fantastisk ful genom hela skolåldern...så än finns det hopp! 

Humla?