Sikta mot stjärnorna

Ja, som ni märker ligger jag lite efter med uppdateringarna i bloggen, nu gör jag en ansats att komma ikapp!


Förra måndagen var det dags för första omgången av kursen Sikta mot Stjärnorna för Mona Kjernholm.
Mona har tävlat SM i lydnad sedan 2005 och varit med i landslaget sedan 2008. Laget tog som bekant VM-guld i år. Att få träna för Mona skall bli jättekul och lärorikt, det kommer bli en rolig höst! :-)

Varken jag eller Baileys var laddade efter att precis ha kommit hem från semestern, och Baileys är alltid lite splittrad någon vecka efter att han blivit "bortlämnad". Det märks att det är stressande för honom att vara på pensionat (även om det är ett jättebra pensionat och han känner Ninni och Pelle sedan han var valp), när vi kommer hem igen brukar han inte riktigt vara sig själv - utan det tar några dagar innan han landar.
Det märks på att han är överdrivet gossig, skall sitta i knäet, pussas i timtal, ligga jättenära, vill följa med oss överallt...samtidigt är han lite disträ, lyssnar inte lika bra som vanligt och är liksom i sin egen lilla bubbla. Svårt att beskriva, men han är helt enkelt inte "med" till 100%.
Normalt sett tränar jag aldrig direkt efter en bortavistelse, utan vi går bara i skogen och lullar. Men iochmed att det var första gången på kursen ville jag gärna vara med, och det kändes dumt att missa en gång när man egentligen inte har några förhinder.

Upplägget på kursen verkar jättebra, och jag fattade tycke för Mona direkt - hon är käck och glad och har likartad träningsfilosofi som Ditte, vilket jag trivs med. Vi är fem ekipage, de flesta i klass 3 och elit. I klass 1 var det bara jag och en tjej till (fast våra hundar är ju klara för klass 1, och vi tränar ju på tvåans moment också)

Till varje gång skall vi förbereda en kedja vi vill göra, samt vilka gemensamma moment vi vill gå igenom, detaljträning osv. Varje kurstillfälle är på fyra timmar, så tiden i sig är en utmaning - både förare och hund ska ju orka fokusera och ha energi under hela passet.

Vi började med gruppmoment, en omgång med tävlingsmässiga och en omgång med träningsmässiga moment. Jag avstod Sitt i grupp och var med på den träningsmässiga platsliggningen - eftersom det var en helt ny plats och med helt nya hundar. Momentet gick bra, nedläggningen var rak och han kändes lugn. Vi fick själva bestämma hur länge de fick ligga, jag körde 3x3 minuter med belöning emellan. Han var lite tittigare än normalt, jag vill ju helst att han enbart fokuserar på mig.
Nästa gång jag tränar skall jag stå på kortare avstånd och belöna tätare. Detta moment tror jag är viktigt att man varierar, i både avstånd och tid.

Sedan jobbade vi två och två med en total och grundlig genomgång av fria följet. Vi fick ett schema, där varje del skulle genomföras tre gånger och sedan analyseras med antingen kryss i "Bra"-rutan eller "Behöver bli bättre"-rutan med kommentar om vad som bör förbättras. Superbra tycker jag!

Starter - rakt fram, åt höger, åt vänster, helt om

Halter - rakt fram, åt höger, åt vänster, helt om

Raksträcka

Vändningar - åt höger, åt vänster, helt om

Tempoväxlingar - sakta-vanlig, sakta-språng, vanlig-sakta, vanlig-språng, språng-vanlig, språng-sakta
Stegförflyttningar - höger, vänster, bakåt, framåt

Ja jisses, ingen av oss hann gå igenom allt och normalt sett tragglar jag aldrig fria följet under långa stunder, då det är ett krävande moment.
Baileys var emellertid helt disträ från början, han var svår att leka upp och hade mycket svårt med fokus - något som han annars brukar vara hans styrka! Inte brukar han reagera på nya miljöer heller. Så fria följet gav tyvärr inte alls en rättvis bild av var han står rent utvecklingsmässigt när det gäller detta moment.

Men jag kan inte skylla på hunden - för hans beteende är en reflektion av min kompetens som förare, punkt slut. Jag borde lekt upp honom mer, belönat busenkla beteenden som bara ögonkontakt, klickat mycket eftersom han blir taggad och glad av att få klick, och på det hela taget "samkört" oss innan vi börjat. Men nu blev allting halvdant, med en hund som var väldigt upptagen av att titta på en ödslig åker och en liten hög med brädor vid sidan av plan....!

Vi avslutade iallafall positivt, där jag äntligen fick upp fokus och energi och han var glad och nöjd med sig själv. Jag gjorde några ställanden och fick sedan rådet att belöna spontana ställanden med honom framför mig när jag backar. Klick och godis inkastad mellan frambenen, för att få bort hans "stepp"-tendens i stoppen. Mona gav bra feedback och läste av oss helt rätt. Nästa gång skall jag inte tabba mig och svika honom! Och förhoppningsvis blir det lite lättare, eftersom han antagligen kommer vara sig själv igen om några dagar... :-)

Note to self: Han fungerar dåligt med att busa upp med leksak när han är splittrad och "inne i sig själv". Han har då inte "ro" att leka eller koncentrera sig. Det som funkar bäst är mycket klick och busenkla övningar med små godisbitar,så att han känner sig duktig. Han älskar ju beröm och blir alltid mer, och mer arbetstaggad ju mer beröm och klick han får.