Lydnadshelgen del 1!

Hundra år försent kommer äntligen bilder och sammandrag från lydnadshelgen 22-24 juli! Jag kommer dela upp inläggen i 3 delar, där det sista är en bildbomb från helgen med de olika ekipagen. Tack till ni som ställde upp och fotade mig och Baileys - tyvärr(?) kom inte mitt huvud med på många av bilderna - det är alltså inte jag som har beskurit bilden för att försköna den :-P

Förväntansfull vovve och huvudlös matte! :-)

 

På fredagen träffades vi för lite genomgång av upplägget samt presentation. Vi var 6 ekipage - på helt olika nivåer, allt från nybörjare till elit. Jättespännande att se på!

Sen körde vi 15 minuter var på planen - jag valde ut att Ditte skulle titta på våra vändningar och svängar i fria följet. Jag fick sedan "torrgå" vid sidan av plan när de andra tränade, kände mig väldigt dum men det funkade faktiskt. Framförallt är det helomvändningar som man skall få till på ett snyggt sätt.

Jag fick tips på fotförflyttningar och liknande och även en bra "snurra"-övning man kan göra för att få hunden att följa med i riktigt tajta svängar och helomvändningar. Mycket nyttigt!

Baileys fick beröm för sitt fina fokus i pauserna - han satt och jobbade aktivt hela tiden när jag sagt "Vänta" och lyssnade på Dittes feedback. Detta belönade jag naturligtvis.

"Snurra"-övning, man kan belöna med både leksak och godis!

Det är guld värt när hunden är så taggad och fokuserad, att den utan problem kan fortsätta och jobba emellan övningarna. Tanken med ett "Vänta"-kommando är att hunden skall sitta och ladda, för när som helst kan det komma belöning eller hända något roligt igen. Man bygger på så sätt upp en positiv förväntan hos hunden - det är häftigt att vänta!

Jag var jättenöjd med fredagens pass och kände mig taggad inför lördagen!

Lördagen bjöd emellertid på väldigt blandat väder, stundtals regn - stundtals superkvavt och molnigt - stundtals gassande sol och vindstilla. Detta var krävande för både hundar och förare. Baileys var helt off, jättetrött och otaggad - han ville mest ligga och vila under sin kylduk :-(

Första passet ville jag att Ditte skulle titta på kedjning av fria följet, uthålligheten samt att vi skulle få möjlighet att öva med kommendering. Men det blev inte alls så - utan vi fick fokusera på att Baileys skulle självmant sluta upp vid min sida i fotgående efter att jag kastat en gotta åt andra hållet. Men han fattade ingenting och blev osäker. Visst slöt han upp vid min sida efter ett tag, men flöt ut flera meter och såg ut som ett frågetecken. Vi har inte alls tränat så här, så det var inte så konstigt att han blev osäker. Och när han blir osäker blir han lätt låg och oengagerad.

Jag börjar sällan fotgåendet från utgångsställning, utan brukar ta ned armarna i fotposition och börja gå spontant - och då hakar Baileys alltid på. Men det här var ett ovant upplägg för oss, som vi får träna mer på.

Så första passet var en liten besvikelse från min sida. Jag hade inte tagit med mig tillräckligt roliga leksaker heller och kände mig lite nedslagen mentalt också. Resten av dagen låg Baileys och toksov tills andra passet, så han var inte heller på topp direkt...

På eftermiddagen funderade jag på att välja ett moment med mer fart i - som han gillar, för att avsluta dagen positivt. Jag tänkte på senaste träningens slarviga ingångar efter hoppet.

Jag fick först göra några vanliga ingångar - i lustempo, normalt sett så svischar han in arslet i utgångsställning men den här gången travade han lite lojt in och satte sig förvisso korrekt, men med löjligt låg intensitet om man jämför med hur han brukar prestera.

När vi körde vårt pass var det vindstilla, superkvavt och solgass - så han var naturligtvis väldigt värmepåverkad. Jag fick sedan fortsätta med att sätta honom direkt efter hindret - och sedan göra ingångar därifrån. Detta gick mycket bättre. Därefter gick vi över till själva hoppen och provade på vilka avstånd han hoppar bäst - och jag belönade med leksak efteråt. Ditte tyckte han hoppade bäst på högre höjd, och jag är beredd att hålla med. Han klankade i hindret en gång - och då uteblev belöningen.

Till detta pass lånade jag leksaker från Ditte, eftersom hans egna tydligen var alldeles för tråkiga denna kvava dag ;-) 

Tänk vad viktigt det är med både förarens och hundens attityd för att få resultat av träningen. Är man inte i balans som ekipage så kvittar det vad man skall träna för moment - det blir inte bra under sådana förutsättningar. Detta tycker jag Ditte är fantastisk med att se - hon fokuserar på helheten, attityden och glädjen. Har man inte de bitarna i träningen blir det ett väldigt vingligt korthus att bygga vidare på.

Jag var nöjd att jag med Dittes hjälp kunde "räta upp nosen på planet" och avsluta dagen positivt och med en glad hund!