Faster, harder, stronger

Denna veckan har jag och Elin tränat tillsammans, eftersom Baileys och Nosa skall tävla samma klass på söndag. Duktiga Nosa har två förstapris i LK1 och kommer därför erövra titeln LP1 på söndag, om inget oförutsett inträffar :-)

Det är verkligen jättebra att vara två när man tränar tävlingslikt, så att vi turas om att kommendera och titta på varandras kedjor.

Igår körde vi längre platsliggning i början och i slutet av träningen. Baileys tutar lite frustrerat ett par gånger inom de första 30 sekundrarna, sedan ligger han som ett litet ljus. Vet inte riktigt hur jag skall göra för att få bort de första pipen? Antagligen kommer de därför att han är laddad och vill göra annat, och när han då upptäcker att han visst bara skall ligga stilla i flera minuter vill han nog protestera lite besviket innan han börjar koncentrera sig. Hm....

Igår var vi "renoveringslediga" och hann därför med lite mellanmål efter jobbet innan besök på gymmet. Baileys vill alltid vara i centrum...

Jag körde därefter hela LK1 som en mer tävlingsmässig kedja med ett par undantag:

Linförigheten ville jag att Elin skulle bryta med "Moment slut" mitt i, när vi minst anade det - därefter trollade jag fram hans älsklingsboll och drog iväg den.

Även vid inkallningen drog jag fram en fleecefläta och dinglade med, så att han ökade farten rejält hela vägen emot mig. Även detta fungerade klockrent. Jag vill ha en explosiv inkallning, och har gjort den tävlingsmässig länge nu vilket märks på att farten minskat något.

I övrigt fungerade kedjan fantastiskt - han blir superglad och stolt mellan momenten och söker sig in till sidan efteråt. Bra med en hund som älskar applåder och beröm. Det kändes inte det minsta nervöst eller segt, utan han var med hela tiden och på tårna. Efter sista momentet, hopp över hinder, rusade vi till min träningsväska och kampade samt belönades med godisregn.

Någon annan som visst också vill vara med på ett hörn...

 

Lite detaljer då:

Läggande under gång - han lägger sig snyggt, snabbt och rakt. Men när jag var på väg bort, hörde han något bakom sig och reste sig upp halvt och tittade sig om. Detta moment är ju helt klart inte kvalitetssäkrat, och tyvärr får jag nog räkna med att på tävling finns det mycket störningar runt om som gör att han kanske vill resa sig och kolla bakåt. Jag tränade vidare med att droppa godis antingen framför eller bakom honom och då ligger han betydligt mer fokuserat. Det återstår att se hur långt vi hinner komma med denna träning tills söndag.

Apporten fungerar ej i kedja - det kunde jag konstatera. Han grep bra, men tuggade litegrann för att sedan spotta ut. Bara för att direkt ta upp den igen och sätta sig fot. Hm...misstänker att jag borde ha en signal att nästa moment är apportering så att han känner sig trygg med vad som skall hända. Han har en tendens, när han är uppe i varv, att vilja resa sig upp och backa ut från utgångsställning när han skall gripa apporten.

Elin hade en massa bra synpunkter som hon såg som "tävlingsledare":

Tillexempel att jag har jättetydliga dubbelkommandon vid både ställande och läggande, eftersom jag först går jättefort - och sedan saktar av på farten innan jag kommenderar. Aj aj aj. Detta har jag inte märkt själv!  Note-to-self: Gå långsammare från början!

Sedan har jag även en tendens att dubbelkommendera med handtecken vid "sitt-kvar"-moment som hopp över hinder och inkallning. Helt onödigt eftersom Baileys stannar kvar precis likabra utan, men också nånting jag gör helt omedvetet. Ajabaja...

När katten är borta dansar råttorna på bordet...eller stolen. Ful-Humla visar sina acrobatic skills genom att hoppa upp på stolen från superhalt golv! (Med på bilden kommer tyvärr vårt überfula kök, som bara väntar på att rivas ut...)

Lilla Humla fick också följa med till Borås igår och leka med Nosa och Myra - verkligen supertrevliga tikar båda två. Tydliga signaler och väl utvecklat kroppspråk - Humla visade respekt med en gång när hon förstod att för att få leka måste man följa de "äldre" tjejernas regler, dvs visa hyfs och ordning.


På kvällen var vi på öppenträning på Villgotts, där hon fick göra lite repetition från valpkursen samt springa i en jättelång mörk agilitytunnel. Baileys kakaduatutade superhögt när han blev instängd i dagisavdelningen och hörde att jag tränade med Lill-Humla.
Stjärnvalpen var däremot knäpptyst när hon, under fikat, blev förpassad till ett dagisbås. Underbar on-off-knapp på den lilla! Storebror är extremt svartsjuk och ego när det kommer till träning...stå och tuta som en upprörd get så fort inte HAN får träna. Ibland kan man nästan tro att det är han som är valpen i familjen. Undrar när han skall inse att han faktiskt fyller tre nästa månad och borde vara vuxen vid det här laget??

Jaaa...det ÄR tejp på confettistrutarna! Jag gav upp! Hon är så ful att man vill gå och lägga sig ner och dö för tillfället, att tejpa ner öronen som lever sitt eget crazy liv nu under tandlossningen kan knappast göra utseendet värre - fast jag tvivlar å andra sidan på om det har någon effekt överhuvudtaget? :-P