Starquality

Lilla Humla var på valpkurs igår och det går superbra med den lilla tjejen! Jag kan nog, utan överdrift, säga att hon är kursens stjärna. Imorgon skall hon få gå på sin första "öppen-träning" på Villgotts Hund, där vi skall träna på övningarna från valpkursen samt förhoppningsvis få en del störning från främmande hundar.


Igårkväll fick hon även gå sin första "riktiga" promenad i höstsolen, inte med koppel givetvis. Jag laddade fickan med tonfiskgodis, klicker och ett utställningssnöre att trä på henne vid nödsituation - men det behövde jag inte använda. Hon är jätteföljsam och har bra koll, lyssnar direkt och är uppmärksam. Jag klickade för spontan ögonkontakt varje gång, samt gjorde lite intresseövningar längs vägen.

Humla har experimenterat med en kaffefilterkartong...

Ni som känner mig vet att jag inte är något fan av sk "riktiga" promenader - eftersom jag inte tycker att det berikar hunden något. Baileys går aldrig någonsin koppelpromenader, denna übertråkiga "motionsform" är förbehållet dagis. Jag hatar verkligen att hålla i koppel! Nej såna där trista saker får andra hålla på med, jag gör bara roliga grejer med mina hundar! Humla har bara skuttat i skogen än så länge, eftersom jag vill bygga upp kontakt och följsamhet med så lite störning som möjligt. Baileys kunde gå okopplad vid hundmöten och i tung stadstrafik när han var runt 7 månader.

Humla har lekt lite med sitt lilla gosedjur - den gröna apan...

Åter till valpkursen - Humla fick igår visa upp påbörjan till inkallning med "nosdutt" på hand, för övriga gruppen! Hon är jätteduktig, och jag har nu gått vidare till att röra mig bakåt och plötsligt vända ner handflatan - då kommer hon glatt rusande och "duttar". Ljuvlig tjej att arbeta med! Mycket störningsträning behövs dock, oj oj oj vad andra vovvar och människor lockar!


Vi har emellertid faktiskt nått stora framsteg när det gäller visitering av "främlingar", mitt "Visa tänderna"-kommando fungerar finfint och hon sitter någotsånär stilla och väntar på sin godis (innan gick det inte att få henne att vara stilla och bli visiterad, hon skulle bara upp i knät eller innanför tröjan på den stackars instruktören/andra kursdeltagare som har blivit brutalt tvångshånglade både en och två gånger under kursens gång av en hysteriskt lycklig Humla ;-))

Numera bär jag henne alltmer sällan, eftersom hon arbetar väldigt fint även i koppel - jag klickar och matar på med godis som en riktig vending-machine när vi skall passera nära de andra valparna i teorisalen eller vid kisspauser. Fungerar kanon. Av- och på-knappen är lika formidabel som innan, och klickerljudet älskar hon - hon bjuder just nu på skitsnygga elitmässiga lägganden från både stå och sitt. Hon slänger sig nämligen rakt i backen och trycker ner hakan ;-)

Sova middag med storebror utom bitavstånd efter en lång dag på dagis :-)

Några fina bilder kan jag tyvärr inte bjuda på, eftersom snuttan fortfarande kör stenhårt ful-åldern all in. Hon är verkligen hysteriskt ful och öronen som nu under tandlossningen lever sitt eget liv gör henne inte näpnare precis. Hennes syskon är däremot söta som socker hela bunten, framför allt hennes två systrar ser fantastiska ut,  men ankungen Humla är ju lika glad som vanligt, jag tror inte att hon bryr sig så mycket över att matte och husse kollar lite konstigt på henne ibland och suckar ;-)