Glad i hågen trodde jag att vi skulle upprepa vår fina träning sen kvällen innan. Men ack nej! Sista gången på agilitykursen bestämde sig Baileys för att vara Pappa Långben med ADHD (han har många karaktärer, den här är inte min favorit) dagen till ära! :-D
Anna ville se hundarnas kontaktfält - jag tyckte vi hade fina kontaktfält på både gungan och balansen i våras, men det hade Baileys valt att glömma bort nu. Varje ekipage fick springa en kortare bana med A-hinder, balans och gunga. Baileys var så laddad i starten att han bara skrek. Japp. Skrek. Han skulle inte stå still och blev superfrustrerad när jag försökte få honom att sätta sig. Han var fullt upptagen med att sjunga om hur illa behandlad han var, att det var superorättvist att han inte fick springa med en gång och att han inte kunde förstå varför matte skulle vara med, han kan ju helt själv så hon kan faktiskt vänta i bilen tills han tränat klart osv osv osv ;-)
Måste jag verkligen vänta på min tur när vi spelar spel? Det är verkligen inte rättvist tycker jag!
Köttbulle vs springa skitfort och hoppa hinder? Det förstnämnda är ju inte ens en belöning, utan ett straff i denna situation. Jag gav upp och startade - Baileys plöjde rakt av balansen utan att ens tendera att stanna, sprang rakt igenom hindrena eftersom han sög på tunneln, och flög av gungan när han rejsade upp i 180 utan att parera...trodde han skulle flyga ut ur paddocken och landa i granarna utanför, men han stöp i gruset på rätt sida staketet som tur var...ett mirakel att han inte haltade efter den rundan (!!)
Behöver du hjälp? Ha? Ha? Ha?
Åh vad svårt det är att inte bli irriterad vid sådana här tillfällen! Han är ju bara glad och blir tokladdad av att se agilitybanor, men när han laddar på sig och går upp i varv försvinner också förmågan till inlärning. Hela kvällen fick man passa fingrarna ordentligt vid all godis- och lekbelöning. Supertaggad och övertänd som en svulten alligator...
Så fort något annat ekipage körde försökte han dra igång allsång eller psyka ut dem genom att kakadua på överljudsnivå och verkligen dela med sig av sin avundsjuka/orättvist behandlad-utsatthet till hela världen... :-P
Jag har dessutom varit febrig och tokförkyld hela veckan så jag var knappast på topp heller. Summa summarum blev det en rätt dålig träning, men jag fick väldigt många bra tips av Anna:
- Jag skall köra med springande kontaktfält på A-hindret.
- Jag skall jobba på att bygga bort mig själv på kontaktfälten på gungan och balansen, tänk på att droppa godisar runt om istället för att böja mig ner med handen osv.
- Och belöna tidigare med bollen i slalomet så att han inte hinner titta på mig! Anna tyckte att det inte är hela världen om han inte tar sista pinnen, det är viktigare att bygga bort sig själv än att stå och vänta tills han gått klart alla pinnar innan man kastar.
Ja herregud vad länge man får vänta. Är du säker, matte, på att jag inte skall ta över? Helt helt säker?
Problemet med agilityn just nu är att tiden inte finns till. Jag prioriterar lydnadsträningen och vår fasadrenovering som måste bli klar innan vintern. Tyvärr har dygnet inte mer än 24 timmar :-( Men efter lydnadstävlingen den 9/10 kommer jag lägga mer fokus på agilityn när det gäller slalom och kontaktfältsträning. För agility är himla kul! Det tycker vi båda. Och även om man kan bli lite frustrerad över att han varvar upp sig ibland när vi tränar, så beror det ju på en förväntan och arbetslust hos hunden. Han vill ju bara jobba! :-)
Guuud vad lång tid hon tar på sig....blir hon aldrig klar? Jag hade löst det där spelet på tio sekunder liksom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar