Humla 5 månader

Amstaffen Humla står och spanar...

Nja, det har väl inte blivit så mycket fotografering av Ful-Humla den senaste tiden. Helt enkelt därför att det inte finns så mycket att fota ;-) I förrgår, mellan störtskurarna, fick kameran dock följa med till agilityplanen och grusgropen då Baileys skulle träna igenom lite lydnad. Det duggade hela tiden varvat med riktiga ösregn och stundtals orkanbyar. Så om bilderna ser tråkiga, gråa och glåmiga ut så är det helt rättvisande :-)

Tejpbefriade öron - en hemsk syn! De blir ju inte mindre fladdriga av att hon står och lystrar.

På denna bild ser hon lite fransysk ut, men det är kameravinkeln som spelar ett spratt.

Den här bilden är helt obetalbar! Jämför denna med bilden nedan :-D

Mine?

 

Hon är stark och fin i fronten iallafall! :-)

Ja, så här ser alltså huliganen ut vid fem månaders ålder. Väldigt långt ifrån en skönhetsdrottning, kan man ju lugnt säga. Men ge henne lite tid - jag tror nog att hon tar sig! Hon kanske inte kommer få tunga öron och jättebred nos, det känns orealistiskt. Men hon är väldigt liten och underutvecklad i jämförelse med sina syskon - hon väger tre kilo mindre än sina systrar, och det är ju rätt stor skillnad. Så döm inte ut henne än. Give her time! Hon är en outsider och har alltid varit det.

Det kanske känns taskigt att jag hela tiden påpekar hur ful hon är - men jag gör det också med glimten i ögat, det hoppas jag att ni förstår. Humla valde jag med hjärtat när jag såg bilderna på henne från valplådan - på varenda bild var det hon som stack ut. Jag har aldrig känt så starkt för en valp, förutom Baileys. Och då har jag ändå sett otroligt mycket staffvalpar. Vi var bara tvungna att ha henne!

Jag tror också att vi är det perfekta hemmet för henne - det här är en tuff, kavat tjej som har hög arbetskapacitet och skinn på näsan. Hon hade inte passat i vilken familj som helst, utan behöver ett hem där man tar tillvara på hennes fina egenskaper - men också sätter tydliga gränser och ger en konsekvent guidning genom uppväxten. Jag tror att hon hade varit för mycket hund för en förstagångsägare, men är övertygad om att hon kommer ge oss otroligt mycket - både som sällskap i vår aktiva vardag men också i form av fina prestationer på tävlingsbanan.

                                                                                  Hoho?