Feel good-träning

I måndags var det dags för näst sista gången på agility fortsättningskursen för underbara Elin. Upplägget var klockrent, där vi först fick öva på olika delar av en klass 1-bana - och sedan fick man köra hela. Baileys var glad och taggad och hade jättefina kontaktfält (även på A-et, tänka sig!).

Sommarlov!

Slalomet med 8 pinnar gick som smort, om jag "samlade" ihop honom före. Han har fortfarande svårt att ta slalom i bana eftersom han kommer alldeles för fort emot det. Samtidigt blir han oerhört frustrerad om man håller fast honom innan, för då bygger han bara på sig negativ energi och blir okoncentrerad och "stångig". Elin rådde mig därför att hålla två fingrar på hans manke och GÅ mot slalomet, dvs ej stå stilla, och släppa fingrarna när jag märker att han suger på det.

Bytena känns det som att vi får mer och mer snits på, eller vi - Baileys gör ju alltid rätt, problemet är ju matte med världens sämsta finmotorik och tajming. Igår kändes bytena bra, Elin var på mig om snabbare framförbyten efter en tunnel - villet hon hade helt rätt i. Men det är en sak att tänka, och en annan sak att göra :-P

"Jag har inte alls något i munnen"

Tyvärr kommer jag ej kunna fortsätta träna för Elin i höst, då hon skall ta en paus med agilitykurserna, för att satsa på träning och tävling av sina egna hundar. Jag förstår henne helt och fullt, men samtidigt känns det tråkigt när jag tyckt så mycket om upplägget på dessa kurser.
Så nu får jag fiffilura ut en bra lösning hur våran träning skall se ut till hösten. Fortfarande är ju min utbildning det största mörka molnet i horisonten, så även där gäller det att agera proaktivt och verkligen se sig om efter bästa vägen att tackla det. Men på något sätt tror jag ändå att det mesta löser sig och faller på plats till slut :-)