Baileys var först ut och jobbade på hur fint som helst, även om han fick ett lite större tappt där det var en vinkel+terrängskifte. Han brukar aldrig tappa annars, så det var det hemska vädret som ställde till det för den lilla nosen.
När alla hundar hade gått sina spår var det ändå Baileys som hade klarat det bäst. I hundägarens ögon är ju alltid den egna hunden ovärderlig och fantastisk, men även ur en lite mer objektiv synvinkel kan man konstatera att Baileys vinner mycket på sin motor och sin uthållighet. De andra hundarna blev trötta, tog pauser, slarvade, hade stora tappt etc.
Så här såg Baileys protokoll ut:
Start: Klarar direkt
Sträcka 1: Klarar med liten ringning
Vinkel 1: Klarar direkt
Sträcka 2: Klarar med större tappt som han reder ut
Bloduppehåll: Klarar direkt
Vinkel 2: Klarar med flera ringningar
Sträcka 3: Klarar direkt
Spårslut: Hittar direkt
Tempo: Bra
Självständighet: Helt självständig
Omdöme: Lättläst och spårnoga!
Annika tycker att jag skall lägga fler spår i sån här väderlek, som han ju aldrig gått tidigare. Alla andra gånger vi har spårat har det varit torrt. Sen skall jag även lägga ett spår i solgass mitt på dagen och se hur han arbetar med det. Därefter är det dags att anmäla till anlagsklassen :-)
Bilderna i inlägget är från ett av sommarens första dopp i vår ljuvliga badsjö! Vovve fick dock bada själv, matte och husse stod på stranden...
"Haha jag fångade den!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar