Köttbullelydnad

Igår försökte jag träna med Baileys på eftermiddagen efter jobbet, men fick ge upp efter några minuter. Han har så ont av värmen, och igår var det verkligen tryckande kvavt ute. Funderar på om det är den obefintliga pälsen som är boven i dramat, han har ju bra kondition och har inga andningsbesvär eller trånga luftvägar? Grannhunden Valle, som är en finsk lapphund och tillika Baileys idol, har ju supertjock päls. Den är varm på vintern - och sval på sommaren eftersom den isolerar mot både värme och kyla. Baileys har ju ingen underull utan bara täckhår, vilket gör att han fryser som fan på vintern - och är varm på sommaren. Han är ganska lik vårt gamla oisolerade hus - skitkallt på vintern, asvarmt på sommaren ;-)

Det blev ett träningspass sent på kvällen istället och då var det helt annat ljud i skällan. Pigg och glad vovve, som dock lägger till lite egen "style" på det vi tränar. Igår tränade jag snabba ställanden med skick till skål. Baileys piffade då till fotgåendet lite grann genom att gå i sidled...och försöka tjuvstarta. Det är bara att skratta åt hans krumbuktande, och fya sig själv för att jag inte belönat tillräckligt hos mig, från handen. Efter några repetitioner med bara belöning från handen hade vi kommit tillrätta med placeringen i fotgåendet - men då la han till en extra knorr på ställandet istället. Sötungen. Visst vill jag att kriteriet för "Stå" är att han skall låsa direkt och tänka bakåt, men nu tänkte han så mycket bakåt att när jag gav kommando så backar han ett steg innan han ställer sig....Hmm.

Så till platsläggandet och inläggets rubrik; köttbullelydnad. För till syvende och sist är det nog banne mig the one and only way att träna hund på. Jag har ju tidigare berättat att Baileys, från ingenstans, och efter att ha haft ett perfekt platsläggande i två år, de två sista gångerna varit frustrerad och rest sig upp på platsliggningen. Jag blev irriterad, för enligt min naiva hjärna är detta ett moment som han kan. Punkt slut. Men så ställde Ditte frågan "Hur mycket har ni tränat plastliggning utan störning?" Hmm...bra fråga. För sanningen är den, att det har vi knappt tränat alls. Alla störningar jag velat ha med - hundar som leker runt om honom, personer som går runt, kliver över, går bakom, hundar som kallas in jämte honom osv., har ju varit en hjälp för honom att förstå momentet. Men när dessa hjälper plockas bort blir han osäker. Är det här verkligen platsliggning matte? Det händer ju ingenting?!

Pinsamt. Och som är lätt hänt, när man upptäckt något som man trott att man kunnat och blivit besviken, är det enkelt att bli frustrerad och irriterad. För visst är det jobbigt att ha fel och inse detta. Man får lust att ge felsignal när han ställer sig upp, gå fram argt och spänna blicken i honom tills han lägger sig igen...Gud vad dåligt det funkar! Det enda som händer om man irriterat trycker ner frambenen och tvingar ned honom i liggande är att han reser sig lika jäkla snabbt upp igen, som en sån där dampig sprattelclown i en låda. "Skall du vara tjurig matte, kan du glömma att jag ställer upp på den här skittråkiga övningen. Fuck you and go home." säger den lilla staffen och stänger av hjärnkontoret direkt. Med rätta! För ingen vovve skall ställa upp på den här sortens apdålig "träning". Dessutom blir du själv arg och frustrerad efter träningen. Bara dåligt alltså.

Det bästa med hundträning är att hunden tränar dig så grymt bra. Gud vad dom lär dig massa nyttiga saker!
Så matte fick lära sig läxan, bita i det sura äpplet, gör om, gör rätt...
Igår tränade vi tråkig händelselös platsliggning med glad matte och glad vovve, som fick glatt kommando "Ligg kvar", belöning med köttbullar, röstberöm, fick göra favoritövningen som han älskar under själva plastliggningen: jag går fram och trycker på honom med händer och fötter och försöker lura honom att resa sig upp. Han tycker det är skitkul, oj vad han pressar kroppen och hakan mot backen: "Haha, matte, mig lurar du minsann inte!"
Vi gjorde det till en lek istället för en kravfylld övning, och....det ger utdelning direkt. Baileys är glad och tycker det är roligt att jobba, vill verkligen göra sitt bästa. Låg förväntansfull med hakan klistrad mot backen i två minuter, utan ett enda misstag.
 Tänk vad många hundar, med hög arbetskapacitet, som man förstört träningsrelationen till, genom att kräva att de ställer upp. Din hunds arbetsvillighet och samarbete är något du skall förtjäna, inte kräva. Och när matte är dum i huvudet är det hundens fullständiga rättighet att tala om detta.

"Your dogs behaviour reflects your competence as a trainer"

Word.