Nytillskott i familjen

Ja, i måndags blev det officiellt att lilla Humla blir vår nya familjemedlem <3. Vi har inte velat hinta något om det förrän det blev helt klart med dagis etc. Men nu släpper vi bomben! ;-)

Ibland tar livet plötsliga vändningar på gott och ont. Mitt i en sådan oväntad vändning för ett tag sen så dök möjligheten upp att ta emot en valp i vår lilla familj. Vi har länge pratat om att vi vill ha två hundar, men båda insett att förutsättningarna att "vårda in" en ny liten hund helt enkelt inte funnits. Vi har också velat ge Baileys tid och träning, och inte skaffa en till hund förrän han var vuxen. Samtidigt vill vi inte att han skall vara för gammal heller. Han blir tre år till hösten och det tror vi blir ett bra åldersintervall mellan honom och Humla.

Baileys har vuxit upp och utvecklats till en fantastisk hund, där vi verkligen inte kan önska oss mer, och vi tror att han blir en bra förebild för en ny hund i familjen. Vi är bara såååå nöjda och njuter av varje dag tillsammans med honom. Vi satt och funderade igår på vilka negativa sidor han egentligen har, och det enda vi kom fram till var att han alltid tror att det är han som fyller år när vi är på födelsedagskalas och sjunger Jamåduleva...och denna olat kan vi gott och väl leva med ;-)

Jaha, och vad var det då som gjorde att vi helt plötsligt bestämde oss för att skaffa en till hund? tänker ni nu.

För att göra en lång utdragen historia med många invecklingar lite kortare så kommer jag ta studieledigt kommande termin, för att skaffa mig strategiskt bästa möjliga utgångsläge för att kunna läsa närmare hemifrån. Iochmed min (initialt ofrivilliga) studieledighet finns tiden till valpträning och socialisering i höst, och nu när det är bestämt så välkomnar jag ledigheten med öppna armar. Jag har kämpat i fem terminer, klara t varenda tenta och dagspendlat till Malmö (tur och retur 8 timmar per dag i restid) och trots detta hunnit med att jobba, träna hund, träna själv samt renovera vårt hus. Jag har inte haft en ledig dag på fem terminer, och nu känner tillochmed jag att jag faktiskt är värd en andningspaus och för att kunna ladda batterierna inför vårterminen.

Ni som vill läsa en lite utförligare, men ändå väldigt förkortad version, kan läsa här:

1. När jag sökte in till läkarprogrammet våren-09 behövdes 20,0 i slutbetyg från gymnasiet samt ett bra högskoleprovresultat. Nya regler med sk meritpoäng gjorde att maxpoängen istället blev 22,5 - vilket innebär att man inte kommer någonstans med sina 20,0. Jag hade, av en ren slump, läst kurser i gymnasiet som gav mig 21,5 poäng. 1 poäng fattas. Jag vände mig därför till Komvux och frågade om möjligheten att göra prövning i två omvårdnadskurser för att få det sista poänget och kunna söka till Göteborg till höstterminen. Jag fick ja, och betalade in. En vecka innan prövningen fick jag beskedet om att lärarna hade tagit sig vatten över huvudet, det var ju så stressigt med allt inför studenten och efter studenten skulle de på teambildningsdag och spela kubb och sedan skulle de ju ha sommarlov. Med detta besked dängdes jag i golvet rätt ordentligt och jag kände hur energin bara rann av mig. Då hade jag varit vaken dygnet runt i nära tre veckor för att färdigställa min kandidatuppsats (som fick högsta betyg och är ansökt om publicering i Läkartidningen efter inrådan av examinatorn). Betyget måste vara inne 21 juni för att kunna räknas till höstens ansökan. Jag ringde runt till de största lärosätena i hela Sverige, men naturligtvis kunde ingen ordna en prövning med så kort varsel. Möjligheten att läsa i Göteborg till hösten försvann och hösten tornade upp sig mot mig som en stor svart vägg. Jag orkar helt enkelt inte längre kämpa i motvind.

2. Lunds universitet kontrakterade Helsingborgs regionsjukhus med omnejd terminen efter att jag började läsa. Detta innebär att de går terminen under mig och alltså kommer läsa termin 6 VT-12 har möjlighet att läsa i Helsingborg (vilket skulle innebära 1 timmas kortare pendlingstid för mig plus möjligheten till gratis boende i mammas och pappas nya hus i Falkenberg de kvällar jag ej vill åka hem). Den möjligheten finns dock inte för våran klass. Därför ansökte jag om studieuppehåll i samråd med syon, och får på så sätt tid att göra prövningar plus förhoppningsvis ett starkare högskoleprovresultat för att kunna söka in till Göteborg till våren. Och kommer jag inte in i Göteborg, finns möjligheten att läsa i Helsingborg. Detta kändes, med tanke på förutsättningarna, som den bästa möjligheten för mig.

Många undrar om det inte är jobbigt att ha två hundar? Eller att ha hund överhuvudtaget med tanke på att "vi håller ju på med så mycket annat, jobb och hus och träning och gudvetallt". Ja, det är möjligt - men så är det inte för oss. Baileys är enda anledningen till att jag klarat av att läsa under tuffa förutsättningar i fem terminer, han har varit min energikälla och livboj. Det har inte varit jobbigt en endaste dag med honom. Det gäller att identifiera det som skänker en glädje i livet, sånt som får en att må bra trots stundtals pressad livssituation - och glädje och energi kan man väl knappast få för mycket av? Nu känns det som en stor sten har fallit från mitt bröst, och jag ser fram emot hösten och längtar efter denna välbehövliga paus och att träna och umgås med mina vovvar, Mikael, nära och kära :-)