Beam me up!

Tyvärr var jag tvungen att lämna återbud till ridhuskursen för Anna Käll. Baileys har nämligen skadat lårmuskelfästet på höger bakben och måste ta det lugnt i några veckor :-(

Jag anade att något inte stod helt rätt till veckan innan helgkursen för Mona - jag tyckte att han valde galopp framför trav i t.ex. uppförsbackar, något som han aldrig brukar göra annars. Han har en fantastisk trav och grymt påskjut bak, så man får springa FORT med honom ifall han skall galoppera.
Jag tyckte även att han inte flekterade i höger knäet som han borde.
Sista dagen på Monas helgkurs, efter ett skick till rutan,  skulle vi gå av planen. Då sätter sig Baileys ner mitt på plan - och bara sitter kvar. Jag frågade publiken vad som hände, men de hade inte sett något särskilt - helt plötsligt satt han på rumpan bara.
När jag lockade upp honom så sprang han på tre ben och ville inte stötta på sitt bakben, och veckan som gick hade han tydligt ont. Han låg mest för sig själv och var oren i trav. Jag hittade ingen tid som passade hos Anna den veckan, utan vi var där i tisdags. Då hade han vilat en vecka, med BackonTrack-täcke och endast lugna promenader (bortsett från formel1-loppet kvällen innan...).

Trött efter Annas behandling. Han är så ljuvlig när han rullar ihop sig så här på favoritplatsen i bilen - i framsätet med högsta rumpvärmen på :-)

Anna såg direkt att han avlastade höger bakben, och Baileys som vanligtvis är oerhört foglig, visade nu att han inte gillade när Anna klämde på lårets insida. Efter initial misstanke om bursit, blev det tillslut klart att det är själva muskelfästet som skadats. Anna behandlade med laser och massage, och vi skall på återbesök nästa vecka. Det lutar också åt att vi kommer simträna med lillen i vinter - hutlöst dyrt men jag tror verkligen på träningsformen som rent underhåll över vinterhalvåret, och att det är bättre att förebygga skador och förslitningar än att behandla dem när de redan uppstått. Jag vill ju kunna träna och tävla med Guldlock när han är tio, och det är nu när hunden är ung som man lägger grunden till en hållbar fysiologisk konstruktion. Som tur är är HD/ED-statusen bra i Baileys kull (3 av 5 röntgade varav samtliga friröntgade!) samt runtom honom, och när han röntgades i alla leder i våras fanns inte en enda pålagring någonstans.

Anna trodde att han skadat fästet för ett tag sedan och känt av detta om än med lindriga symptom,  antagligen förvärrades skadan vid tvärstoppet i rutan den söndagen, eftersom det sedan innan var försvagat och inflammerat. Efter behandlingen gick lilla B som att han skitit på sig, och sov resten av den dagen. Nu i veckan har han, enligt info från dagis, varit stel efter vila men mjukat upp sig när han gått en stund. Han har haft sitt BoT-täcke med sig på dagis hela tiden. Nu i helgen tycker jag att han rör sig som vanligt igen, och han är väldigt pigg och glad och tar initiativ till lek med Humla.
Anna rekommenderade lugna skogspromenader på hyfsat plant underlag tills återbesöket nästa vecka. Tur i oturen är det inte knäleden eller patella som är skadad.

I söndags hade vi mitt födelsedagskalas för släkten, härligt att ha hela huset fullt med levande ljus samtidigt som stormen piskade utanför. På morgonen hade vi dock tid för lite adventsmys i soffan, något som grabbarna i familjen är kungar på :-)