Den vilda bebin

Böckerna om Den vilda bebin var en av mina favoriter när jag var liten (slagna av nummer ett boken "Hunden Sture spårar",världens bästa bok!) Och tänka sig - tjugotalet år senare fick jag en egen!
Låt mig presentera Den vilda humlebebin!

Ulltuss? Jag ser ingen ulltuss? Vad pratar du om?

Humla är nu sex månader och är full av energi som vanligt! Vi sliter vårt hår både en, två och tre gånger om dan...Hon utvecklas faktiskt riktigt fint, och bettet ser jättefint ut - hon är fulltandad och inte trång i hörntänderna. Däremot har hon i dagsläget ett litet överbett, som troligen växer bort när huvudet kommer ikapp. I övrigt utseendemässigt börjar allt rätta sig till - utom partystrutöronen då. Suck. Jag skall ta Mikael till hjälp någon dag framöver för att ta lite uppställda bilder på bebin!

Den vilda humlebebin är dyr i maten...

Hon går på dagis tre dagar i veckan med storebror och stormtrivs! Hon älskar allt och alla och har fått en bästa kompis som är störtkär i henne - bulldoggen Biffen. Ninni berättar att Biffen inte kan passera Humlas box utan att försöka åla sig fram mot henne, och kärleken är i högsta grad besvarad :-)
Det märks att Annelie och Humlas andra barnskötare på dagis tar väl hand om henne - de är konsekventa med koppelträningen och kräver att hon anpassar sig till dagisets regler. Varje dag får hon med sig en liten gympapåse med Standardt Hjort i, som de använder till olika former av aktivering. Hon får spela olika slags spel och göra lekövningar.

Den vilda bebin har själv dekorerat sitt diplom...

Valpkursen är numera avslutad och vi fick ett fint diplom! Jag har inte bestämt ännu ifall vi skall gå någon mer kurs i dagsläget - jag har intresseanmält till en vardagslydnadskurs, men vet ej om den blir av ännu. Inte för att Humla behöver mer vardagslydnad än vad vi redan har - utan för att vi skall få tid till träning och samarbete bara hon och jag. Jag kommer resonera mer över hur vårens träning skall se ut, i ett kommande inlägg. Så mer om detta snart :-)



Mohahahahaha!

Träningen med matte går också bra, hon är min påläggskalv när det gäller Baileys träning, och får ofta följa med och träna lite i pauserna. Jag ställer inga krav i träningen utan ser det här första året som grundläggande för fortsatt samarbete - vi leker med olika leksaker, bollar och kamptrasor, samt klickar för all spontan kontakt. Målet är att hon hela tiden skall tigga träning - kommandon är i det här läget inte viktiga för mig, visst döper jag beteendet men utgångspunkten i träningen är bjudningar från hennes sida.
Utgångsställningen som jag enbart frishejpat in, blir faktiskt bättre och bättre - nu tycker jag det är allt oftare som hon sätter sig helt korrekt från början.
Något vi däremot måste lägga krut på är ståträning - det märks att de använder mest Sitt på dagis. Stå är nämligen nästan omöjligt att få till, rumpan dunsar i backen direkt... ;-) Så kampanj på detta framöver...

Ullludd är ett centralt inslag i Den vilda bebins liv. Ulludd följer med allt - köp 1, få ludd på köpet. Vare sig du vill eller inte...

Vi har även testat lite agility - sprungit i tunnlar och på balans och gunga. Hoppas vi också hinner göra ett kort blodspår innan vintern kommer.
Koppelträningen går framåt med stormsteg. Hon är väldigt mjuk och förig i kopplet, och är numera riktigt snabb på att inta utgångsställning när jag stannar då kopplet sträcks.

Den vilda bebin har gjort ett stilleben av ullludd i hallen...ack, detta mångsidiga material!



Den vilda bebin är i allt väsentligt Husses Flicka. Hon älskar husse och husse älskar henne. De hör ihop. Hon sover hos husse och vill alltid vara jättenära honom när han är hemma. De är otroligt söta ihop :-)
Baileys är ju mattes hund, det har bara blivit så, vi har valt varann. Baileys avgudar naturligtvis sin husse också, men det är Baileys och matte som har den där särskilda kontakten. Därför känns det bra att Den vilda bebin är just Husses Flicka.

Den vilda bebin fungerar utmärkt som armstöd...



Jag "lånar" henne dock flera gånger om dagen - för gosigare och kelsjukare hund går inte att hitta. Oj oj oj vad vi gosas! Enligt Humla kan man aldrig ligga för nära eller sitta för länge i knät eller pussas för länge. Nej nej nej. 24 timmar gossning om Den vilda bebin får bestämma. Man kan inte sätta sig i soffan, böja sig ner för att knyta skosnörena, hänga tvätt, slipa dörrar eller tända i braskaminen utan att man har Humla som ett Hello Kitty-plåster i famnen :-D

Bebimys!