Träna för tävling del 2!

Ja, på söndagsmorgonen var det extremt tungt att gå upp och köra till Göteborg med sommardäck på hala vägar. Baileys ville ha sovmorgon med husse och smet upp igen så fort han fått frukost. Sen var han omöjlig att locka ner igen. Vi var toksena och jag halv hysteriskt där jag stod och gapade efter honom i hallen. Jag skall önska mig en megafon i födelsedagspresent. Till slut lyckades jag släpa med mig honom ut i bilen, där han låg och myste under en filt med högsta rumpvärmen på i passagerarsätet hela vägen in :-)

Dagen började med kaffe och teori, innan vi började köra praktiskt. Rent generellt kan man säga att det märktes på både mattar, hussar och vovvar att det här var andra träningsdagen. Förarna var tröttare och hundarna påtagligt mattare i flera fall. Kedjorna vi körde gav också betydligt mer (och därmed bättre!) information än gårdagens - nu kom svagheterna fram i ljuset när ekipagen var störningskänsligare och på en lägre prestationsnivå. Så dag 2 var träningsmässigt mycket mer intressant, än dag 1 - även om det gick lite "sämre".

Vi började med att titta på gruppmomenten. Vi delades in i två grupper om 3 ekipage vardera. Sedan parades vi ihop med någon från den andra gruppen och fick specificera exakt vilka kritierier vi hade för respektive moment nedbrutet i detaljer - ingång, utgångsställning, läggande, lämnande, kvarliggande, återgång, uppsättande...Vi observerade därefter varandra och gav feedback efteråt.

Jag hade följande kriterier för platsliggningen:

- Ingång i fotgående med ögonkontakt utan blicksläpp.

- Behöver ej sitta med kontakt i utgångsställning.

- Snabbt rakt nedläggande.

- Han skall vara fokuserad på mig och ej titta sig omkring.

- Han behöver ej ha hakan i backen.

- Han får lägga sig på sniskan.

- Han får inte låta.

Min partner vars hund tävlar elit hade naturligtvis helt andra kriterier.

Platsliggningen gick jättebra, den har vi heller inte gjort någon sen tävlingen i oktober. Ingången var snygg, liksom nedläggandet. Han låg lugnt och tryggt och tittade bara lite när ena hunden "låtsasbröt" platsliggningen efter halva tiden. Utefter kriterierna är jag jättenöjd.

Sitt i grupp har vi tränat extremt lite, så där valde jag att Baileys skulle sitta i 30 sekunder. Han satt fint och fokuserat, trots störning och tävlingsmässigt avstånd - men eftersom vi ej tränat detta moment är risken stor att han kommer lägga sig ner efter ett tag, därför valde jag att göra ett väldigt kort moment för vår del.

Läxan för denna dag var en riktig mastodontläxa - vi skulle göra en sammanställning av hur vi låg till i de olika moment (nedbrutet i detaljer givetvis) som vi tränade för. I mitt fall är det ju LK2 och den sammanställningen, som var grymt nyttig, kommer i ett separat inlägg! :-D

Dagens kedja jag hade satt ihop bestod av Ingång-Ställande-Inkallning-Apportering.

Ingången gick faktiskt jättebra idag, Baileys var en av få hundar som inte var det minsta trött dag 2 utan glad och energisk och paraderade in på plan trots trånga passager och högljudda åskådare.

Ställandet, som vi heller inte gjort sedan tävlingen, ville jag testa av utan att ha övat på det före. Hur mycket lyssnar han på självasignalen - och hur mycket förberedelser krävs det innan för att beteendet skall utlösas? Nu testade jag alltså med inga förberedelser alls. Ställandet var snabbt, men han ställde sig snett. Återgången var bra, men han satte sig före mitt kommando. Detta har vi emellertid övat på, så jag tror boven i dramat var att jag ställde upp på rak linje - där han stod vinklad utåt. Tydligen får man ställa sig jämte hunden, även om den avvikit från linjen - jag hade fått för mig motsatsen.

Mona tyckte också att jag skulle gå lite fortare, nu gick jag lite tveksamt. Svår balans där - för tidigare har jag fått kritik för att jag gått alldeles för fort. Finlir, finlir :-)

Störningen i ställandet bestod av personer som gick bakom och pratade i normal samtalston. Detta var han inte störd utav, men jag vet att han tidigare varit känslig för ljud som kommer bakifrån vid ställandet och läggandet.

Inkallningen hade jag valt "Störning - tolka fritt" vilket innebar publik som skrek och klappade i händer precis när jag gav kommandot, apporter och godisväskor utplacerade i "färdvägen" och Mona som stod två millimeter ifrån mig och kommenderade. Detta stördes dock inte Baileys av alls, han startade upp lika snabbt som vanligt, satsade järnet och gjorde en skitsnygg och säker ingång "i luften". Mona trodde att han kanske skulle blivit störd av att hon stod så nära mig. Men återigen - i hans fall tror jag det är saker på marken som är mer retande, än människor och ljud.

Nu kom vi till sista momentet, dagens utmaning: skulle han klara av att göra tvåans apportering (utan ingång) direkt efter ett fartmoment utan att bli överhettad och tjuva/balla ur i ett stafferyck? Dessutom med en jättestor, tung apport istället för hans vanliga, lilla? Han har grymt svårt att sitta kvar när jag kastar apporten och är väldigt het i skicket. Men det var som attan - vovven satt laddat kvar, och rusade ut på mitt kommando - skitsnyggt snabbt gripande, vändning på stället och full fart tillbaks till mig - som belönade med boll!

Mona tyckte att jag fegkört i denna kedja. Baileys var ju inte det minsta påverkad och hade lätt kunnat köra flera moment till. Även detta gav bra information tyckte jag - att faktorer man räknat med skulle påverka hunden, inte gör det - och hur lätta kedjorna blir då. Det är ju så det skall kännas att tävla - lätt! :-P

Jag trodde faktiskt han skulle ha svårt med både ställandet - och framför allt apporteringen! Därför hade jag skrivit ner en plan B att ta till ifall något av momenten skulle skitit sig.

Efter alla kedjor var det dags för teoretisk genomgång av Zätat och Vittringen. Eftersom lilla B och jag hade varit sista ekipage ut, stannade vi kvar på planen. Baileys sprang lyckligt runt över hela planen och spred miljontals små gummibitar från sin slaktade ("extremt tålig och hållbar" enligt reklamen) gappay-boll jag belönat apporteringen med.

När Mona visade olika klurigheter med vittringsmomentet och exemplifierade med uppställda pinnar, gick Baileys flera gånger och snodde en pinne/gick rakt över dem så att de välte/tyckte att Mona behövde pussar osv osv. Han var allmänt i vägen helt enkelt ;-) Naturligtvis vet han inte om det själv, eller så bryr han sig inte. Jag tror det sistnämnda...

Efter genomgångar och diskussion fick vi träna individuellt i grupper om 3. Jag valde att träna på rutan med och utan target som lilla B inte såg tävlingsledaren lägga ut/ta bort. Det kändes jättebra, han har en härlig fart ut och börjar mer och mer hitta rätt punkt i rutan även utan target.

Till slut var det dags för utvärdering och sammanfattning av helgen. Jag var extremt nöjd med hur Baileys arbetat - han var inte det minsta trött, trots bullrig miljö, främmande hundar och att tillbringa stora delar av dagen i bur vid sidan om tävlingsplan. Inget gnällande off-play, utan lugn hund vid sidan av plan - supertaggad hund på plan. Thats the way I like it! Och viktigast av allt: jag skrattar hela tiden när vi tränar tillsammans - han är så clownig och showig, vill synas hela tiden och spexar mycket. För honom är tävlingslydnaden en jätterolig lek.

Bilderna i både detta och föregående inlägg är från tisdagens krispiga vinterpromenad. Tyvärr blev kameran kvarglömd hemma både dag 1 och 2...

 

Jag tycker det är oerhört skönt med en vuxen hanhund som kan umgås med alla sorters hanar och tikar, och lalla runt lös utan att man behöver oroa sig för att det skall bli gruff eller bråk. Hela helgen traskade B runt i lokalerna som en liten glad och trygg hustomte ♥