Sky is the limit

Igår eftermiddag åkte vi för att träna en timme i Kungliga Hundars lokaler i Göteborg. Från början var det meningen att 6 ekipage skulle vara med och hyra lokalen denna måndag - men i slutändan blev det bara jag och Britt som dök upp!
Det gjorde iochförsig ingenting - vi turades om att köra individuellt och bara köra en hund i taget. Funkade jättebra - och en timma går fort!

Här är mitt hemliga favoritställe dit jag smiter när jag inte vill umgås med Humla...

Baileys var dagistrött och sov i bilen dit - men när vi kom in i hallen blev han tokladdad och slet glatt upp apportbocken ur träningsväskan. Vi började därför med....apportering! ;-)
Igår var det snygga gripanden han bjöd på och inget tugg när vi tränade stadgan - stadgeträningen som jag förövrigt måste bli bättre på! Tränar stadga med föremål i munnen alldeles för lite.
Sedan funderar jag på en annan sak - de supertunga stora apportbockarna som Mona brukar ha med sig, griper han väldigt ofta spontant och då gör han aldrig något omtag. Jag har bara sett omtagen med min "lilla" apport. Får han välja mellan att gripa den lilla och stora apporten tar han tveklöst den stora...vad säger man, size matters? :-)

Jag får vara här i sängen och skrynkla ner, eller hur matte?

Britt fick hjälpa mig med rutan - två rutor uppställda och vi växlade mellan target/ingen target och om han skulle få se när Britt la ut targeten eller inte. Jag belönade med boll och var nöjd med passet. Jag måste sätta honom eller ställa honom innan jag skickar och tydligt ha ett "kommando" typ Ser du rutan?
När jag gör det springer han klockrent in i mitten av rutan och stannar i bakkant. Om han däremot får lalla runt och springa själv blir det ofta fel - igår på första skicket apporterade han tillexempel in ena konan...Detta kockofläng-beteende beror på att han är taggad och ofokuserad, om jag bara samlar ihop honom någon sekund så att han är lugn före skicket, slår han på huvudet och arbetar "som han ska".

Sluta fota mig, jag är alldeles för snäll och ljuvlig...kolla bara!

När det gäller fjärren fick jag massor av bra tips från Britt. Hon har själv klockren fjärr på sin hund. Jag tycker inte att jag får till bra ligg till stå - och fick prova att hålla handen på lite olika sätt för att få det att funka. Nyckeln är långsamhet och att jag känner att jag har kontakt med honom innan jag börjar föra handen. Han får ej bara vara fokuserad på godiset. Kan tillägga att han gjorde skitsnygga ligg-stå och stå-ligg när Britt körde honom. Så tekniken beror på föraren och inte på vovven! ;-)

Jag har ganska stora huggtänder som läpparna liksom kan fastna i när jag gäspat... ;-)

I slutet av timmen testade jag tvåans hoppmoment med target bakom och bollbelöning. Detta tyckte jag funkade mycket bättre än att bara kasta bollen över huvudet på honom. Trötta och nöjda begav vi oss hemåt där kvällen avslutades med massage - något som jag verkligen slarvat med på sista tiden. Baileys har sprungit ett par längre rundor med husse i helgen, och tackade därför inte nej till en timmes massage framför brasan :-)

Min matte säger att jag har de pussigaste öronen i hela världen, eftersom de är så duniga och mjuka. Jag förstår inte alls vad hon menar...hon är himla jobbig min matte, antingen pussar hon mig eller fotar mig...att man aldrig får vara ifred....