Candy in a can!

Idag aktiverade jag vovvarna med extremt simpla medel: en kartong, en plastlåda och en liten plastburk. Man tar vad man har ;-)

Att lägga ett par kulor torrfoder i en kartong eller under en plastburk låter ju enkelt  - men hundarna tyckte faktiskt att det var klurigt att få ut godbitarna på det hala parkettgolvet. Humla använde nosen, Baileys använde våld.

Att öppna kokostoppslådan med lock var Humla en fena på - hon är mer tekniskt briljant än Baileys som bara försöker bita och slå sönder kartongen med tassarna.

Ja, ett talande exempel ser vi ju här - Baileys attackerar med gaddarna och är jävligt fokuserad på själva lådan, medan Humla fiffilurar med nosen. Vem är det som snabbast når godisen? ;-)

Svårast av allt var tydligen en liten förpackning som innehållit en ansiktskräm. Den var liten och tydligen inte så intresseväckande. Humla försökte inte ens öppna den - hon ville bara ha de stora lådorna. Baileys suckade till slut och ställde oengagerat upp - han bara tryckte sin tjocka nos jättehårt på locket så att förpackningen knycklades sönder och mulade i sig godiset. Stilpoäng.

Att putta burkarna och lådorna mot kanten av altandörrarna var populärt. Och skitigt. Eftersom trossbotten är öppen precis vid dörrarna fick hundarna leta godis i 20 cm sågspån. Humla grävde sig ner med hela huvudet och jag fick dammsuga hela nedervåningen efteråt. Tredje gången den här veckan...

Den lilla burken var lite klurig. Humla vallade den över golvet en lång stund innan hon kom på att hon kunde - ja just det - putta den över kanten till altandörrarna så att den välte. Baileys använde även här övervåld  (varför ändra på ett vinnande koncept?) och satte nosen mot burken och körde den i 180 rakt in i närmsta vägg så att den ställde sig på högkant.