I tisdags var vi på öppenträning på Villgotts igen - det skall tydligen fortsätta hela sommaren, skitbra att ha någonstans att träna med andra regelbundet! Vilket toppeninitiativ av goaste Ninni - även om jag tycker att hon förtjänar helledigt på sin semester...;-)
Igår övade vi platsliggning, apportering med metallapport och vanlig, utgångsposition och läggande under gång.
Jag har nämligen märkt att det förut så fina fotgåendet har blivit sämre när det gäller sättanden och svängar. Han slarvar med tassarna och själva positionen. Detta är ju bara för att vi inte tränat så mycket rent fotgående, utan fokuserat på läggande och ställande under gång nu det senaste. Attans!
Apporteringen gick jättebra, Carina med Eros var snäll och hade tagit med sig sina apporter - jättebra att öva på andras, men Baileys har aldrig någonsin brytt sig om detta. Som tur är. Metallapporten reagerade han överhuvudtaget inte på, han greppade direkt och fast utan tugg och verkade inte ta någon notis om att det inte var en träapport han hade i munnen. Skönt :-)
Läggandena under gång kändes också bra, han lägger sig snabbt och rakt och ligger kvar även om jag väntar länge innan jag går tillbaka. Läggandena från utgångsställning blir bättre och bättre, igår var de jättefina och snabba men jag måste tänka på att vara ljus och snabb i rösten och betona vokalerna "Liiig!" iställer för mörkt, dovt, långsamt "Lllllllliggggg". Jag har tyvärr en tendens att säga det sistnämnda, vet inte varför?
Och sen till kvällens stora moment: Tävlingsmässig platsliggning med kommendering och tandvisning före. 4 hundar, Baileys låg i mitten. I början när det blev knäpptyst skruvade han lite på huvudet, men sen slappnade han av och låg med hakan i backen och ögonkontakt genom hela momentet. Jätteskönt!
Jag har kommit på att jag blir fruktansvärt spänd om jag står med armarna hängande, därför har jag dom knäppta framför mig - då blir jag mer avslappnad. Jag vet att det är ett dumt dubbelkommando att ha, men just nu är det absolut viktigaste för mig att han ser att jag är avslappnad och inte ger honom någon anledning att resa sig upp för att han blir osäker.
Nu skall jag fortsätta träna mer tävlingsmässigt, så kanske jag kan anmäla till vår första klass 1 i augusti. Jag skall ju på lydnadsläger för Ditte (som förövrigt med svenska landsslaget i lydnad tog VM-guld i Paris förra helgen!!) och då tänkte jag passa på att få träna blandannat platsliggningen så att den känns trygg för oss båda.
Humla var med i början av träningen, tanken var att hon skulle få se sig omkring och hälsa på lite andra hundar men Ninnis storpudel Viska hade tydligen bestämt sig för att ge igen efter hennes egen uppväxt då hon varit rädd och haft stor respekt för Baileys...(på samma sätt som han har stor respekt för Bimbo, Ninnis gamla schapendoestik som uppfostrade honom som liten) Så Viska tog ett tvåmeters glädjeskutt i luften och skällde, så att Humla blev livrädd och sprang och gömde sig bakom mig...så det blev inte så mycket hundumgänge för hennes del som jag hade tänkt mig ;-)
Haha, pluttan då :D Inte lätt när man är så liten :p
SvaraRadera