Idag är jag glad - vi var hos Anna på Hund i Harmoni imorse och Baileys är helt återställd i sitt bakben! :-D Anna kunde inte hitta några spänningar och Baileys var jättefin i muskulaturen överallt. Roligt att massagen funkat - men det har haft sitt pris: numera backar Baileys in mellan mina knän när jag sitter och håller på med något viktigt, och han istället tycker att jag skall massera honom. Han är skitgullig när han trycker sig och liksom lutar åt det området han vill att jag skall knåda, och om jag skall ta i hårdare...
Vi var ute och sprang igårkväll och pressade tempot en del - men det var inte några problem för honom, han ångade på och arbetade lika fint uppför som nedför. Härligt! Dessutom är han helt jämn och paralell i travarbetet och tar flera gånger initiativ till vänster galopp vilket innebär belastning på det svagare höger bakbenet. Innan ville han mest gå i höger galopp och man fick trixa lite med honom i svängar för att han skulle välja vänster galopp.
Värmen gör att han har varit lite tröttare de senaste dagarna + att han varit med oss ute hela tiden, vilket tar på krafterna då han tyvärr inte har lika lätt att slappna av utomhus. Han vill gärna följa med överallt, och har inte riktigt ro att ligga och sova.
En annan positiv grej hände efter massagen då vi träffade en jättestor, och nu pratar vi jättestor!, labradorhane som väntade på att få simma. Eftersom Baileys har haft lite svårt för stora mörka hundar, pga överfallen som unghund, så kan han spänna sig en del vid hundmöten om vi möter en svart eller mörk hund som är stor (mellanhundar eller småhundar som är mörka är inget problem) och svansen åker gärna upp samt att han visar ragg på bakdelen. Han visar absolut inte aggressivitet och att pälsen reser sig på rumpan är ju ett tecken på osäkerhet, men han är inte helt bekväm med situationen och vill gärna gå i en båge förbi den "läskiga" hunden.
Hursomhelst - när vi kom ut från massagerummet och den stora svarta hunden stod ute i entren tänkte jag att nu väljer nog Baileys att gå i en avståndsökande båge förbi honom. Men nej - istället viftade han på svansen och ville gå fram och hälsa! Den svarta hundens matte trodde att Baileys var en tik eftersom hennes hane i regel inte vill hälsa på andra hanhundar...men nu stod de alltså här och hälsade glatt på varandra :-) Gud vad synd att jag inte kan mer om hundspråk och är bättre på att läsa av situationen - så mycket mer information man skulle få tillgång till då. Uppenbarligen sände den här jättelabradoren ut positiva signaler som Baileys uppfattade direkt - men som jag inte registrerade.
Är jätteglad att de negativa erfarenheterna av att ha rottiskorsningar hängandes i nacken inte gett oss låsningar iform av problembeteenden utan att han känner sig trygg nog att själv ta initiativ till att hälsa på stora mörka hundar, även om han fortfarande är lite osäker på promenaderna. Duktig duktig kille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar