Humla praoar

I måndags var lilla Humla med storebror och praoade på Sikta mot Stjärnorna. Hon är en social frottehandduk som blev mycket uppskattad under sin praktik! Svansen gick som en propeller på högvarv i fyra timmar... :-D

Första arbetsuppgiften var att agera störning åt de andra hundarna när de körde sina kedjor, och tigga godis av publiken ;-)

 Bordercollien Snikke och matte Karin skulle köra igenom delar av elitprogrammet och ville att praoeleven skulle stå och störa "lite lagom" när Karin lämnade Snikke för inkallning.

Humla gick in för uppgiften till 100 % och var sjukt fokuserad på att vara störande. Det gick jättebra och Humla fick även chansen att emellan de andra ekipagen gå in på planen och göra lite enkla övningar. Inga problem!

Vi tränar vidare med lite ingångar till utgångsställning. Jag tycker att hon är ganska duktig på att hitta position, men blir gärna lite hoppig när hon blir uppspelt. Hon kan tillexempel hoppa upp och sätta tassarna i sidan, innan hon sätter sig fot. Det är svårt att veta hur noggrann man skall vara på ett sånt här babystadium tycker jag.

Något som däremot är fantastiskt fint är stadgan. Ligga kvar länge på anvisad plats är inga problem, liksom att sitta med ögonkontakt långa stunder i utgångsställning. Hon har den häftigaste av och påknapp jag sett hos en valp, aldrig blir hon stressad och pipig - hon tar allt med upphöjt lugn, men blir superlycklig när hon får uppmärksamhet och träningsutrymme - och tar väl vara på dessa stunder.

För mig är inte själva grejen att Humla skall kunna en massa saker, detaljträningen spar vi till senare, däremot är huvudfokus att hon skall fungera i alla tänkbara miljöer - och kunna arbeta i dessa. Inga störningar i omgivningen skall upplevas som svåra - utan det skall alltid vara roligt att träna och visa upp sig, oavsett tid och plats. 

Vad man sedan gör, går ut på planen medan "publiken" applåderar och tar fram kamptrasan och busar eller gör någon superenkel övning och sedan belönar - ja det är mindre viktigt tycker jag. Glädje och attityd är nummer ett!

I måndags var hon, som synes, väldigt intresserad av apporterna. Hemma har hon dock sett ut som ett frågetecken när jag presenterat apportbocken. Va? Skall jag nosa på den? Va? I dont get it? Helt nollställd. När hon tycker att det är för svårt, så blir hon inte frustrerad och går upp i varv - hon bjuder på lite olika grejer, och när hon inte får klick för dem - ja då tycker hon att vi skall gosa istället.

Så plötsligt sitter man med godiset i ena handen, apporten i andra, och valpen ålar sig lyckligt runt ens hals och bara...gosar. Ja, man kan ju inte låta bli att kela en stund när hon är söt som sockervadd i sinnet!

En annan sak vi tränar på är Stå. Humla vill nämligen bara sitta. Eller möjligen ligga. Men absolut inte stå. Till saken hör att vi knappt någonsin tränat sitt eller ligg hemma - men det gör dom på dagis, och det märks att dom övar flitigt... ;-)

Att få bjudningar på stå "rakt uppochner" funkar inte, så därför kör jag Backaövningen med henne där hon följer efter och här kan vi få till många ställanden och många klick. Så jag tror nog att det lossnar snart.

När svansen gått på högvarv hela kvällen, slocknade hon i bilen direkt och gick direkt upp och lade sig efter att fått sin kvällsmat när vi kom hem. Att praoa för Mona Kjernholm tar på krafterna - men ser bra ut på CVt ;-)