Viltspårspremiär!

Oj oj oj vad bloggtorkan slog till! Först superduperförkylning, sedan blev mitt hotmail-konto hackat och jag kunde ej skriva blogginlägg för min Google-identitet är kopplad till mailkontot...och sen har jag bara tränat hund! :-) Och det fina vädret har ju i sin tur bidragit med ytterst lite inomhus-tid - äntligen är våren här!

Förra veckan var det tävlingslydnadskurs för Ditte på både torsdagen och fredagen, på söndagen var det agilityträning i Linas mysiga grupp, denna måndag och tisdag var det agility för Elin Lilja, och idag - viltspårspremiär! Återkommer med foton från bl.a. söndagsträningen i ett annat inlägg, den som väntar på något gott.... ;-)
Däremellan är jag tillbaka som "sommarkatt" på  halvtid på site planeringen på Ericsson, skriver min kandidatuppsats på heltid, planterar rosor i mängder samt renoverar hus. Vi håller just nu på att ta ner eterniten på den andra gaveln, byggställningen är uppe och skyddsmaskerna framme.
Och Byggare Baileys hjälper såklart till med att "bära" verktyg och virke. Det ligger virkesstumpar söndertuggade över hela gräsmattan, och duktiga grabben är dessutom inspirerad av mattes rosplanterande. Han vill också plantera. Spik, tumstockar, tejprullar, skruvmejslar, asfaboardbitar osv osv planterar han (litegrann i smyg) i syrenbusken, i potatislandet, i rabarberna, i komposten och på grannens tomt...

                                                   Byggare Baileys här, kan jag hjälpa till med något?


Ikväll var det alltså premiär för Byggare Baileys som viltspårshund - något han klarade av med bravur. Ett superhärligt gäng, det var god stämning direkt och vi arbetade två och två med att lägga spår - vilket är knixigare än man tror. Nu ligger det klövar och blod i en plastpåse i frysen och väntar....
Baileys var först ut, jag selade på och knäppte fast nya fina lila spårlinan från Alac och gick fram till uppsparket. Och väntade. Och väntade. Baileys hade ingen brådska utan stod och tittade på sjön och sedan på mig. Jaha, matte, vad skall vi göra här då? Jag krafsade lite i marken vid uppsparken och DÅ! aktiverades det lilla gristrynet som drog en lååååååång inandning innan ljuset tändes i hans ögon och det bar av i 180 över stock och sten! Jääääklar vad minigrisen kan spåra! De andra applåderade när han hittat klöven och han var sprickfärdig av stolthet: Kolla på mig, jag är en superstjärna och bäst i hela världen!

Baileys fick superfin kritik av kursledaren, så detta skall verkligen bli roligt. Lika roligt var det inte för superstjärnan när han insåg att han skulle gå in i bilen igen. Då var det som att dra ner en rullgardin och besvikelsen skulle kakaduatutas ut över skogen på hög frekvens: Guuuuud vad orättvist att jag inte får spåra hela tiden! Varför måste de andra dumma hundarna vara med? Ingen är ju bättre än jag, det vet ju alla! Hallåååå släpp ut mig! Behandlar man verkligen världens mittpunkt så här?! Och tanten tog min klöve! Hallå? Hon TOG den! Det var ju JAG som hittade den! Klöven är min. Nej, alla klövar är mina. Nu har jag väntat i två minuter - nu är det faktiskt min tur igen! Hallå? Hallå, hör ni mig? Jäkla rövhattar!

                    Säg till den dumma tanten som tog min klöve! Det var faktiskt jag som såg den först!

Är det någon som har lust att lägga viltspår ihop får ni gärna höra av er. Alltid roligare om man är två - eller flera ;-)