Sorglig läsning

Just nu pågår det en intressant och tankeväckande debatt om antal avkommor/hane på diskussionsforumet staffar.se. De hanar som ligger i topp har enormt mycket kullar efter sig - och detta trots att avelshanarna i flera fall fortfarande är mycket unga.


Jag tycker det är tragiskt att staffen är en ras där det inte finns några som helst krav på avelsdjuren. Rasen är alldeles för populär - och sjuk - för att inte begränsa avelsutbudet med minimikrav. Skrämmande!
Tittar man på de hanar som använts mest i svensk avel är en löjligt liten andel som har full hälsostatus - och ännu färre som har en trevlig sådan om man t.ex. tittar på HD/ED-belastningen. Med full hälsostatus menar jag att hunden skall vara röntgad HD/ED, ögonlyst, samt testad för HC och L2Hga.
I tråden på staffar.se finns även information om hur listorna ser ut i Norge, Finland och Danmark. Länken hittar ni här.

Eftersom detta är ett väldigt trist inlägg, lägger jag in supersöta bilder på Baileys och Sköldpaddan bara för att väga upp lite :-)

Staffinfo är uppdaterat med kullstatistik för 2010 - och detta är en högst deprimerande läsning. Endast 22 av 153 kullar är efter friröntgade föräldrar! 
Mia, som äger sidan och lägger ner ett enormt ideellt arbete på detta, kommenterar statistiken med att det är förvånande att i princip alla uppfödare på sina hemsidor säger sig vilja avla fram "friska och sunda" hundar - men att majoriteten av kullarna, 45 av 153 stycken är efter kombinationer där ingen av föräldradjuren har någon registrerad hälsostatus!!! Av de privata uppfödarna såg det lika illa ut -  i 13 av 29 kullar saknade föräldradjuren hälsostatus.  Jag mår uppriktigt sagt illa när jag läser denna sammanställning.

Den modemedvetna Guldlock vet att är viktigt att ha färgmatchande lekkompisar...

Naturligtvis är utställning meriterande - men det skall inte vara den enda meriteringen som krävs för att ett djur skall gå i avel. Jag är absolut för snygga, sunda, rastypiska staffar - men de skall ha full hälsostatus och vara VUXNA när de sätts in i avel. En hane på ett år är inte vuxen, man kan inte se vare sig den färdiga mentaliteten eller hälsan på en sådan ung hund. Artros, ledproblem och i viss mån allergier kan dyka upp tidigt, och även syskonens hälsostatus skall tas i beaktning innan ett djur används. Kullarna, efter både hane och tik, skall dessutom hinna utvärderas INNAN man låter dem gå i avel igen. Definitionerna är flytande, och kanske ett drömscenario, men jag tror att man skulle få en avsevärt mycket friskare ras om fler resonerade så här.




Staffen är en ras som mognar sent mentalt och kroppsligt. Jag anser inte att hanarna är fullmogna innan tre års ålder - och innan dess är det omöjligt att säga något om hur mentaliteten blir som vuxen. Jag tycker att vi ser för mycket könsbundet aggressiva hanar idag, hundar som inte kan umgås på ett normalt sätt med andra, osv. Med tanke på rasens dåliga rykte är det oerhört viktigt att vi avlar fram hundar med en sund mentalitet, som en barnfamilj kan hantera. Det är inte konstigt att det dyker upp så många omplaceringar av hanar i 1,5-2,5 års åldern.

Jag vet att jag är extremt partisk, men det här är den sötaste och härligaste staffen som någonsin gått i ett par tassar!

Hälsoprofilen - med hälsoresultat från Hunddata, är inte heller något upplyftande dokument. Här kan man även rapportera in om hunden haft demodex, allergi, furunkulos, svamp etc  - en statistik som inte är officiell idag, men verkligen borde vara det enligt mig. Framförallt demodex tror jag det finns ett enormt stort mörkertal, och det råder också stor okunskap om nedärvningen av denna immunbrist, vilket knappast påverkar aveln i positiv riktning.




Jag har läst en del extra immunologi under utbildningens gång och planerar att göra ST-utbildningen som immunolog, som det ser ut nu. Eftersom jag, tack vare utbildningens tillgång på forskningsrapporter och databaser,  har en del intressant material kommer jag skriva en längre artikel om immunologiska sjukdomar hos staffen på ett djupare plan med det senaste forskningsläget.  Förhoppningsvis kan detta utgöra faktaunderlag för en bredare diskussion i ämnet kring avel och nedärvning av immunologiska sjukdomar som demodex, allergi och autoimmunitet. När den är klar kommer den att läggas ut på forumet. Om någon som inte är medlem, men ändå har lust att läsa artikeln, kan ni bara hojta till så kan jag skicka filen till er. 

Rådjursögon, trummande svans och sköldpaddan i ett stadigt grepp...Baileys i ett nötskal!