En ny stjärna

 

Humlas träning går, trots skadan, framåt med stormsteg. Det är verkligen kul att träna valp! Klickern har hon verkligen köpt med hull och hår, och man ser på henne nu att hon börjar bjuda på alltfler beteenden för att få sin gotta. På kursen i söndags var hon jätteduktig - vi fortsätter med att kampanja att sitta och titta på alla hundar och förbipasserande underbara tvåbeningar utan att kasta sig om halsen på dem, och det går super. Om man belönar ofta. Jag fick faktiskt beröm från en annan kursdeltagare som undrade vad jag gjorde för att "få henne så lugn?"... :-P

 

 

 

 

I nuläget sanslöst ful...! Förlåt mig Humla men.... ;-)

 

 

Jag har tidigare inte gått med henne i koppel till och från kurslokalen eftersom detta skulle bli en för stor störning för henne (kom ihåg: arrangera situationen så att hunden har goda förutsättningar att lyckas. Valpar som drar i kopplet är inte min grej), men i söndags kunde vi gå jättenära andra hundar, människor, godis på marken etc. Och hon sökte hela tiden min kontakt och viftade på sin glada lilla propellersvans. Hon är mycket lovande! Jag belönar även spontan ögonkontakt, att hon aktivt sitter och jobbar med kontakten vid t.ex. genomgångar av instruktören.

 

 

 

 

 

 

En kampanj för tandvisning och allmän visitation kommer vi få lägga in - för hon vill bara pussa ihjäl alla som skall kolla på gaddar, öron och tassar. Står inte still en nanosekund. Jag har börjat med tandvisningen, lyfter på läpparna, säger "Visa tänderna", klickar och stoppar in godis i munnen. Numera sitter hon helt lugnt och stilla när jag kollar i munnen, men vi får se till nästa söndag ifall en underbar främling/i Humlas ögon potentiell bästa kompis kan få titta på hennes tänder utan att bli upphånglade... ;-)

 

 

 

 

 

Annars har det varit väldigt stillsam konvalecens för den lilla snuttan. Hon har fått sitta i sin komposthage, både inne och ute, när vi renoverat. Som kompensation handlade jag upp halva djuraffären på väg hem från veterinären förra veckan - en hel påse full med smaskiga grisknorrar, grisöron, tjursnoppar, märgben från älg, lamm och nöt, oxstrupe osv osv osv. Så hon har faktiskt trivts utmärkt, trots att hon inte fått kuta runt i trädgården.

 

 

 

 

 

En kota kan hon ligga och gnaga på i flera timmar och vara lycklig över - medan Baileys mammut-gaddar gör slut på en sådan delikatess på en kvart. Vi har även aktiverat oss med olika Nina Ottoson-spel och den lilla jordgubben från Orbe-Tuff har varit en jättebra sysselsättning att krafsar och puffa ut lunchen ur.

 

 

 

 

Igår var vi på återbesök hos veterinären och plåtarna visade, tack och lov, inga förändringar sedan förra veckan. Hon skall hållas i stillhet två veckor till och få Rimadyl en vecka, och ingen operation behövs. Hos veterinären fick Humla med sig ett valpkit från Hills - en påse med valpfoder, en burk med våtfoder, doseringsburk och lite färgglada broschyrer. Baileys fick provsmaka valpfodret som träningsgodis på kvällen och gav det tummen upp! Som sagt, gratis är gott...