Skador och tråkigheter

Ja, det verkar inte vara någon hejd på glädjetillfällena just nu! Två dagars träning i ösregn, ett färskt operationssår på min fot som bara jäklas och som kräver antibiotika av elefantdos-proportioner (känns det som...) och så nu, som grädde på moset, så skadade sig lilla Humla på dagis igår.

Hon och Baileys lekte, och troligtvis fastnade hon olyckligt eller blev klämd, och hoppade därefter på tre ben. Humlas specialitet är att smyga från sitt "gömställe" och sedan attackera storebror bakifrån (jävligt sportsligt, inte sant?) ifrån det trånga utrymmet (i det här fallet en fåtölj), så det kan vara ett troligt scenario att hon helt enkelt blivit klämd i olycklig vinkel.
Jag bör tillägga att varken vi eller dagiset tillåter våldsam lek a la pansarvagnsstrid inomhus, utan det är lugn lek som gäller. Baileys är väldigt bra på att bryta leken i rätt tid så vi behöver sällan gå in och bryta dem med röst eller handklapp. När han tröttnat hoppar han helt enkelt upp i soffan eller går någon annanstans där den rabiata Kajsa Kavat inte kan nå honom. Det som hände handlade helt enkelt om extrem otur, vilket påtalades av veterinären.

Vår lilla plutttjej...sötast när hon sover ;-)

Vi avvaktade igårkväll, för att se hur hältan utvecklade sig. Imorse låg hon emellertid och sov hela förmiddagen och bjöd ej in till lek som hon annars brukar göra efter frukost. Hon hoppade på tre ben mest hela tiden och doppade tån ibland som stöttning. Vi fick tid hos veterinären efter lunch, och när vi väl var framme hade Humla naturligtvis glömt bort att hon var halt. Veterinärkliniker är ju värsta partystället, med massa folk som ger en uppmärksamhet och klappar, så Humla var i extas och sprang runt på alla fyra benen. Tillslut efter ett tag när vi tråkat ut henne så fick veterinären även se att hon faktiskt inte ville stötta på sitt vänster bakben.

Klämning, dragtest och provokation gav inte mycket information. Humla var mer intresserad av att fria till veterinären, titta på en farbror som gick på vägen utanför fönstret osv. Jag insisterade dock på att få plåtar på hennes bakben - och tur var väl det. Vi kunde ta dem i osederat tillstånd, hon är verkligen en pärla den här valpen! Låg som ett litet ljus(?) blickstilla på röntgenbordet.

Myser med storebror...här förstod jag att hon var allvarligt skadad, då hon ligger jämte honom i VAKET tillstånd utan att bita honom i öronen/pungen/svansen/tassarna...

Efter en stunds väntan kallade chefsveterinären in mig, tillsammans med den veterinär som undersökt Humla först. Det visade sig att de hittat en crista tibia avlossning på vänster bakben, som dock inte var särskilt stor. 4,5 mm jämfört med det friska höger benet som var 6 mm. Förskjutningen i höjdled är alltså "bara" 1,5 mm.

Crista tibia är epifysplattans yttersta zon på tibian (skenbenet), mot knäleden, och är det område där det råder som högst mitotisk aktivitet under hundens tillväxt. I cristan fäster patellarligamentet från patellan, som i andra änden fäster på lårbenet. Cristan är en extrem tillväxtzon, och därmed under valp- och unghundsstadiet innan epifysen slutits, väldigt porös, rikt vaskulär och känslig för yttre stress.
Detta är en av anledningarna till att unga hundar ej skall springa i trappor,hoppa in och ur bilar/soffor, träna agility, löpning etc. förrän de är färdigväxta. Crista tibia avlossning är en typisk valp/unghundsskada och tydligen relativt vanligt på greyhounds, vilka har extremt stark bakbensmuskulatur i förhållande till skelettets styrka vid den här åldern.
Humla har väldigt starka bakbensvinklar, så skadan beror alltså inte på en fysioanatomisk medfödd svaghet - snarare tvärtom. Hade hon haft en rakare knävinkel hade antagligen korsbandet rykt istället. (Både korsband och patella såg fina ut.)

Tröstmatas med äppleskrott på väg hem från veterinären...

Chefsveterinären kunde faktiskt få fram en tydlig smärtreaktion på Humla, men nu visste han ju också vart han skulle klämma någonstans. En sådan här skada är omöjlig att diagnosticera utan röntgenbilder.
Prognosen är hursomhelst mycket god, även om en höjdskillnad alltid kommer finnas kvar. De flesta greyhounds som ådragit sig denna skada tävlar som vuxna på elitnivå.

Vi skall på återbesök om en vecka, och ta nya plåtar - och därefter besluta om operation eller ej. Man kan gå in och fixera med stift om det skulle visa sig att avlossningen blivit större då. Hon får Rimadyl i 10 dagar och skall hållas i "stillhet"...jag gissar att det kommer bli en del diskussioner, mellan Humla och mig, kring innebörden av detta ord....:-P