Lerplask x 2!

Förra fredagen opererade jag om foten, och Liliane försökte dra ut ankaret som hon två år tidigare bankat fast (ihop med ledband och senor och annat smått och gott, det var ju inte mycket som var helt!) i naviculare - ett ben på insidan av foten, nedanför ankeln. Ärret sprack inifrån i våras, och jag släpade mig envist runt KSKs löparspår med ett varande, vätskande fistelformat sår hela sommaren..

Tydligen, visade röntgenplåtarna, var det den yttersta nabben på ankaret som kroppen reagerat på och försökt stöta bort. Projektet med att ta bort ankaret lyckades inte, så Liliane fick knipsa av yttersta delen och sedan mejsla in ankaret längre in i benet samt göra ärrplastik.
Hela förra helgen var jag helt luddig av morfin och foten välbandagerad med paddar och linda, men som tur var inget gips. Däremot har jag världens klumpigaste "sko" i neopren (läcker in jättemycket vatten, och drar åt sig grus och skit som ett läskpapper) som jag kommer få halta fram i under två veckor tills stygnen och tejpen kan tas. Jag haltar alltså inte pga smärtan i foten, utan pga benlängdsskillnaden som uppkommer av att klumpskon är av superpraktisk(?!) platåsko-modell och jag har inga andra skor som matchar "höjdmässigt".

Tyvärr har inte vädret medgivit att jag har kunnat ta bilder från agilityträningarna, hittills. Så bilderna i inlägget är en spinnoff på temat "Plask" utan lera... ;-)

Med detta spektakel på foten skulle jag, morfinsuddig, springa agilitybana med Baileys förra tisdagen, i Annas leriga paddock. Men det gick faktiskt riktigt bra! Skam den som ger sig, även om det smärtade rätt mycket i foten efteråt.

Fortfarande är framförbytena ett litet gissel, men jag var ändå nöjd med min insats - och Baileys hade en härlig attityd trots att regnet stundtals vräkte ner. Han fick sitta och kakaduatuta avundsjukt/övergivet i sitt supervarma Back on Track-täcke i pauserna, så honom gick det ingen större nöd på.


Igårkväll var det dags igen - med om möjligt ännu sämre väder än förra tisdagen! Resterna av orkanen Katie drog in över västkusten och vi var tappra själar som trängdes i Annas partytält vid sidan om paddocken. Anna gick först igenom springande kontaktfält på A-hindret, något jag tror att jag skall köra med Baileys. Hans 2+2 på A-hindret funkar sådär, eftersom han kommer i så hög fart när han låser frambenen, att rumpan ofta svänger över på sidan alternativt att stackaren gör en ofrivillig kullerbytta...Vi övade på en stor target, badrumsmatta, och Baileys ville som väntat gärna nosdutta eller frysa frambenen på targeten. Jag kommer använda en badrumsmatta för ändamålet, så att det blir tydligt för honom vilket beteende som skall bjudas på, dvs springa rakt över targeten.

Sedan körde vi en övning med flera framför- och bakombyten. Jag trodde inte att Baileys skulle uppskatta ovädret, det ösregnade, mitt regnställ gav upp och läckte in, och hindrena på agilitybanan blåste omkull i stormen...men dra mig baklänges! Han älskade det! Anna höll honom i halsbandet för att tagga honom i starterna, och jävlar vad han körde i lervällingen. Jag sprang på så fort jag kunde i mina rosa gummistövlar och bultande högerfot, och satte faktiskt bytena riktigt bra. Jag är själv förvånad, eftersom jag tyckte det verkade så svårt när vi gick igenom banan! :-D

Emellan våra lopp så var det mycket kakaduatut från grabbens sida, men han frös inte och även om några gav upp i förtid och åkte hem, så stannade jag kvar hela träningen eftersom jag ville utnyttja tillfället att han faktiskt gillade att köra i oväder. Mona har ju gett mig i läxa att vi skall träna på att ha roligt i ösregn, efter träningsfiaskot på Tjolöholms slott... :-P
När vi kom hem blev det grundligt bad för både Baileys och mig, helt sjukt vilka kopiösa mängder grus hans lilla tunna päls kan härbärgera?!

Länk till övningen vi körde finns här!
Film på när Anna och Colin kör running contacts på A-hindret finns här.

I november har vi anmält oss till ridhusträning i agility för Anna - det känns jättekul att få fortsätta träna för henne, och att ha lite roliga träningar under tak att se fram emot i vinterrusket! :-) Hon är så rolig, och har alltid väldigt fula mössor på sig, sånt gillar jag.