Jag i fyra tröjor+jacka, Baileys i sitt tjocka BoT-täcke (utom när han hoppade vill säga). Jag trodde inte att en hund kunde ligga och skaka av köld i maj, men Baileys är ju ingen hund utan en staff med babytunn päls...
I måndags fick vi göra en lätt bana med ett bakombyte och ett knixigt inskick till en tunnel. Jag gjorde bakombytet för sent, eftersom jag trodde att Baileys skulle vara långt före mig första gången - andra gången blev det bättre. Sen skulle vi göra banan omvänt, men då var Baileys så uppe i varv och taggad över att få hoppa att han tjuvstartade tre gånger på raken och hoppade halva banan utan mig. Det är ju svårt att hålla sig för skratt och man kan bara inte bli arg på honom när han har en sån charmig inställning ;-)
Han fick ta time-out på sin fäll och en annan hund fick köra emellan, avundsjuka fungerar jättebra på honom och han är nog den största egoist jag träffat - han är avundsjuk på ALLA som hoppar och tycker att han borde få hoppa hela tiden. De andra kan få titta på och applådera - han älskar nämligen applåder, divan...
Okej hörrni, idag så är upplägget följande: Jag hoppar hela tiden, med paus för tikfläcksluktande, och så kan ni titta på och beundra mig. Okej?
Vi fortsätter att brottas med slalomet - grabben vill inte förstå varför man bokstavligt talat vill sätta käppar i hjulen på honom när han kör sin racingbana?! Problemet är ju att det funkar bra att träna det separat, men ej på första försöket på bana. Det krävs alltid minst ett försök till. Hmm...får brottas vidare med detta.
Igår var vi först ute och sprang på dagen och sedan på kvällen var det tävlingsagilitykurs och det blev en svårare bana med många byten - som gick bra! Däremot provade han att apportera koner och hindersiffror för att få gå fram till skålen efter slalomet - men Elin, som vaktade skålen, lät sig inte charmas av detta. Jag stod passiv och väntade på att han själv skulle förstå vad han behöver göra för att få tuta vidare på banan - efter ett par halvdana försök till slalom så skärpte han till sig och det gick klockrent. Det är precis som att han bara MÅSTE kolla om det funkar att stånga slalomet eller springa förbi det eller bara göra första ingången, VARJE gång vi hoppar bana. Jag för min del tycker att det där skämtet börjar bli lite slitet, men Baileys verkar ju tycka att det fortfarande håller...
För övrigt var det väldigt mycket snygga tjejer i gårdagens grupp, och Baileys specialkomponerade en kakadua-tut-sång till dem alla när de hoppade. Dels av kärlek och dels av avundsjuka över att han själv inte fick hoppa utan måste vänta på sin tur. Han hade också en diskussion med mig om huruvida det var en bra ide att producera staffudlar med pudeln Lady i skogen eller ej.
Nu är det faktiskt min tur...nån rättvisa får det väl vara!
För att sammanfatta har jag en superhärlig hund, han har en jäkla fart och underbar attityd till träningen, älskar att hoppa och har fantastiskt hindersug - det är bara handlingen som måste slipas till. Eller slipas till och slipas till, det är ju knappt någon handling från min sida att tala om ännu - men alla är vi nybörjare någon gång! Han har lätt att koncentrera sig, förutom i pauserna då han kan bli lite gnällig om det är många snygga tjejer där, speciellt om någon av dem löper, men också för att han är superavundsjuk och inte förstår vitsen med kösystem. Han är som en brat-tjej som går före i kön på Stureplan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar