Okej lite nördig rubrik kanske...men vi har verkligen haft sanslös otur med vädret under Sikta mot stjärnorna kursen! Regn varje gång! Till måndagens kurs kom jag sent, och missade första delen av gruppmomenten. Tränade därför bjudning på frivilliga lägganden i det blöta gräset, vilket fungerade ganska okej. Jag hade bestämt mig - jag skall göra allt för att få honom tycka att ösregn är roligt!
Jag fortsatte med att leka i regnet och såg till att han tände till istället för att skjuta ut underläppen och ta ner skylten. All ögonkontakt belönades blixtsnabbt med klick och godis - vilket fick honom med på noterna. Under sådana här förhållanden måste man belöna minsta möjliga beteende från hundens sida och fånga upp honom innan han börjar sjunga ut sin sorg över att det är kallt, blåsigt och regnar. Att jobba ute i regn skall vara superskoj! Mycket fartmoment, bollkastning och lite skojiga trix som rullningar gjorde att han blev ordentligt blöt och lerig. Och när man redan är blöt kan man likagärna fortsätta jobba ute i vätan! :-D
Baileys njuter av höstsolen på sin favoritplats - vår trappa.
Jag kastade ut en gotta, och började sedan gå i fotgående, för att se om han hängde på frivilligt. Baileys sökte upp direkt och bjöd på jättefina fria följen. Sedan hade vi gemensam genomgång av rutan - vilket passade Baileys jättebra. Alla fartmoment fungerar ju väldigt höjande på honom, så när han fick springa till rutan och trampa på sin target brydde han sig inte om skitvädret det minsta.
Därefter var det dags för kedjor. Det hoppade fullt av grodor på planen så man fick akta sig vart man satte fötter och tassar. Alla utom en ville göra sina kedjor inomhus. Eftersom Baileys kändes så fin, bestämde jag mig för att också göra min kedja utomhus. En starkt förkortad kedja visserligen, men jag ville ta chansen att jobba ute i regn nu när vovven var våt och glad!
Lagom tills det var min tur ökade regnet naturligtvis(!!!) i styrka. Vi gick ett kort fritt följ till kommendering, han var med på noterna hela tiden och gjorde fina vändningar och svängar utan att släppa blicken. Sen gjorde vi hopp över hinder, som jag lagt in enbart för motivationshöjningens effekt. Därefter avslutade vi med ställande under gång där jag kastade hans älsklingsboll över huvudet på honom och sedan sprang vi till väskan och åt köttbullar!
Så här kan han ligga i flera timmar och bara....vara.
Mona var jätteimponerad över den enorma skillnad som syntes nu, jämfört med den katastrofala träningen på Tjolöholm tidigare i höstas. Det kändes verkligen som en seger! Det kanske inte låter mycket, men ni som tränat ihop med oss vet vilket stigma det här har varit för mig.
Dyblöta gick vi in i träningshallen och fortsatte kvällen där. Alla fick göra individuellt varsin gång till, jag valde att titta på apporteringen som vi arbetat en del med att greppa och hålla fast. Mona (och alla andra duktiga kursdeltagare) tyckte att jag skulle strunta i att kampanja vänta på kommando. I ettans apportering ger det inte mycket poängavdrag om hunden griper direkt. Suck...jag insåg att jag lagt krut på helt fel saker. Nybörjare som man är. Men det är bara att göra om och göra rätt. Jag vill ju ha en glad hund som älskar apportering och tycker det är skithäftigt att få gripa apporten. Risken är ju att vi istället nollar momentet i ettan eftersom han kanske kommer gripa den jättelöst och sen spotta ut den.
Är det inte väder så att man kan sola på trappan vill jag helst vara inne och mysa med min filt! :-)
Detta var sista gången utomhus på kursen, nu fortsätter vi de sista gångerna inomhus i Kungliga Hundars nya lokal i Göteborg. En jättefin träningshall skall det tydligen vara :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar