Han simmar lugnare och lugnare för varje gång, men glöm att han slappnar av och sänker huvudet - aldrig i livet, då kan man ju dö! Badpojken Baileys simmar alltså med högt huvud, vilket innebär den sämsta tänkbara tekniken. Dom dödsångest-plaskande frambensrörelserna har han numera övergivit, och han simmar rytmiskt och med starka, liksidiga bakben. Vi simmar nu ca en kvart med en paus i mitten, då han får komma in till bassängkanten och bli tröstpussad av simfröken Anna. Sedan får han sin pipboll, som han inte brytt sig ett dugg om när han är i bassängen, men så fort han kommer upp vill han ha den i ett fast grepp i munnen och skuttar lyckligt runt och stänker vatten på alla. Snacka om kort minne...
Efter dusch och torkning får han massage och leversnittar av Anna, och är väldigt glad och nöjd efteråt! :-)
Sola på stranden - oh yes! Bada - big no no!
I fredags var vi även på lydnadsträning för Ditte. Jag bad om att få vara först då Humla var själv hemma (husse var på Varbergs Kurort med jobbet, ett annat ord för spahelg är tydligen konferens :-P) och jag anade att Baileys inte skulle uppskatta att ligga och vänta stora delar av kvällen, då vi ju varit på Fritt Följ-kurs i samma lokal kvällen före. Baileys jobbar gärna flera dagar i rad och blir inte matt - däremot tycker han det är tråkigt när det blir lång dötid emellan omgångarna, då de andra ekipagen kör. Jag kan förstå honom, jag tycker själv det blir ganska segt med flera kvällar i rad när större delen av träningstiden går åt till att vänta. Baileys visar detta genom att smyga ut på plan och tigga träning, han rymmer ut och stället sig alternativt backar ut på planen med ögonkontakt för att locka ut matte... ;-)
Flirting with the camera... ;-)
Jag valde att köra vidare med vänstersvängar och fria följet, som vi fått mycket bra tips på kvällen innan. Men dra mig baklänges? Denna kväll var han inte alls i samma fina position utan ville helt plötsligt ligga lite före? Konstigt att man aldrig blir "färdig" med hundträning, när ingen kväll är den andra lik :-P
- Dittes förslag var att belöna direkt några gånger när han söker upp mig till sidan, så att han inte hinner komma före samt får en tidigare belöningsförväntan.
- Jag skall även svänga undan när han kommer upp i position, så att han inte har tanke framåt - matte kan ta vägen vartsomhelst! Spännande! ;-)
Ja, det är ju det där med vanor...jag vet att jag ofta startar rakt fram, men borde starta annorlunda för att inte skapa en känsla hos hunden att den "vet" vart vi är på väg. Men upp med handen, hur många gör inte samma sak? Startar ni oftast rakt fram? Eller startar ni oftast med högersväng, vänstersväng, skänkelvikning, helomvändning och stegförflyttning?
Gullelutt...♥
Andra passet ville jag köra tvåans fjärr med kommendering och tävlingsledare som visar skyltar. Vi har ju aldrig kört tävlingsmässigt förut. Baileys brydde sig inte överhuvudtaget, jätteskönt! Jag hade inte väntat mig något annat, han brukar inte vara det minsta miljöpåverkad när vi är på plan. Däremot tyckte Ditte att han gled på underlaget, från ligg till sitt. Detta måste jag vara observant på, så att han inte hoppar med rumpan framåt i uppsättandet. Jag har inte uppfattningen att han gör detta när vi tränar utomhus, på grus eller gräs. Men skall naturligtvis ha med mig detta i bakhuvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar