Fredagkvällen spenderade jag och Baileys i trevligt sällskap med deltagarna i den individuella tävlingslydnadsgruppen. Personalen på Änglahundens dagis hade bakat jättegoda hallongrottor till oss, för endast två riksdaler! :-) Denna omgång ville jag titta på tvåans hopp och fjärr.
När det gäller hoppet visste jag inte hur jag skulle komma vidare, eftersom jag känner att jag inte vill lägga alltför mycket krut på detta moment - eftersom min målsättning är att bara tävla en gång i tvåan. När vi kommer upp i trean är det ju hoppapport, och det momentet känns faktiskt lättare(!)
Jag hade valt ut de bästa av de nya träningsleksakerna och laddade upp med den tvåsvansade bollen innanför tröjan. Baileys hoppade glatt ut - blev belönad med leksak - och därmed var han nöjd... :-P Den tvåsvansade bollen var nämligen så nedrans superrolig, att Guldlock entusiastiskt såg framförsig hur hela kvällen skulle tillägnas ritualslakt. Men matte ville ju öva hoppet, så den roliga leksaken fick raskt bytas ut mot en "tråkig" fleecefläta.
Det visade sig att Baileys inte fattar alls när jag säger Sitt och gör mitt fjärrhandtecken på 10 meters avstånd ifall det står ett hinder emellan oss. Fjärrdirigering på 10 meter utan hinder går däremot alldeles utmärkt. Lite snopen upptäckt :-) Så det måste vi öva på.
Vi går mot ljusare tider! Jag terroriserar er därför med lite badbilder från sommaren som var!
Fjärrdirigeringen gick bra - tekniken är kanonfin, särskilt läggandena från sitt. Jag hade fokuserat på att belöna stadgan emellan skiftena, eftersom han tidigare haft en tendens att vilka skifta själv och bjuda på skiften...helt och hållet mattes fel! Att vara långsam och fokusera på stadga är inte min grej, jag är flamsig och energisk och vill ha fart och fläkt och lite tjolahopptjolahej a la påtänd Pippi Långstrump när vi tränar, annars blir det inte roligt ;-)
Att gå fram och belöna stadga emellan har emellertid haft god effekt, och Baileys satt lugnt och fokuserat mellan kommando+handtecken. Nästa steg är att utöka dels avstånd, dels alternera belöning med externskål samt bollkast, och till sist lägga på tävlingsmässig störning iform av kommendering och tävlingsledare som visar skiftena.
Förra kurstillfället ville jag ha snabba uppsitt och fick därför rådet att träna in hoppstå med handtarget. Denna tanke har jag övergivit efter lite funderande. Baileys har inte svårt med intensitet och engagemang i momenten - det vi brister i är isåfall stadgan. Jag tror inte jag riskerar att få en långsam fjärr om jag låter uppsitten från ligg till sitt vara som de är idag. Jag kan ha fel, men då är jag också beredd att ända strategi :-)
De jättejobbiga ligg-stå, stå-ligg skiftena har jag däremot lagt på hyllan ett tag framöver. Jag fick helt enkelt inte fram det jag ville ha, blev lite ledsen och fundersam över detta, och inga av de tips jag fått har lett till någon förbättring... Nu det sista kände jag att jag bara blev frustrerad när vi tränade, och det märkte Baileys av direkt. Därför bröt jag helt - jag vill absolut inte bygga in någon osäkerhet kring momentet utan då är det bättre att lämna det därhän tillsvidare. Träningen skall vara 110% glädje och självförtroende. Och det är ju inte så att vi kommer tävla trean imorgon... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar