En dröm i rosa

Den senaste två veckorna har vi haft en hel del härliga lydnadspass - både i Helsingborg och på hemmaplan. Jag har blandannat fokuserat på momentet Rutan.
Det här är den information jag fått av våra träningar:


Baileys är mytoman. Frågar man honom "Ser du rutan?", så svarar han alltid bergsäkert "Ja!" och drar iväg, som skjuten ur en kanon. Oftast till rutan. Men ibland visar det sig att han inte alls har sett rutan. En positiv grej är iochförsig att han vid dessa tillfällen faktiskt stannar upp och letar efter rutan. Men i klass två handlar det ju om ett skick rakt fram och då känns det lite overkill att hunden skall stanna upp, vilset se sig omkring efter rutan, fyra meter bort...

Jag har funderat och insett att mitt viskande "Var är rutan?" inte alls funkar, på det här stadiet som vi nu befinner oss. Han laddar upp sig som tusan när jag viskar, men blockerar sig lätt. Jag använder "Var är...?"-viskningen även i andra situationer, så denna röst är värdeladdad för honom sedan tidigare. Min tanke från början med att fråga vart rutan var någonstans, var att han skulle förstå vilket moment vi skulle göra - och att han skulle börja se sig om efter rutan. Inte att han glatt skulle rusa iväg i blindo, så fort jag öppnar munnen.

Förra veckan provade jag att ha koppel på, så att han inte kunde smita iväg, och sedan skicka med kommandot "Rutan". Men jag gillar inte att träna när Baileys är frustrerad, för det är han bara när han inte vet vad han skall göra. Så jag beslöt mig för att backa några steg och istället låta honom söka upp rutan spontant utan att jag säger något. Nu har vi kört två pass med detta upplägg och han tycker det är jätteroligt att springa till rutan och ställa sig.
Till många andra moment brukar jag säga, i transporterna, "Nu skall vi göra platsen", "Nu skall vi göra sittet" etc. Detta har ingen uppladdande effekt på samma sätt som viskandet har. Jag funderar därför på om jag skall börja säga "Nu skall vi göra rutan" med betoning och uttal på ordet rutan, så som jag sedan säger kommandot (glad, ganska hög röst)

Jag funderar lite på hur jag skall gå vidare med själva ställandet. När lägger man in Stanna eller Stå-kommando? Svårt att veta hur fort framåt man bör avancera.  Jag har växlat mellan godis och leksaksbelöning ungefär 50/50, och haft med respektive utan target kanske 30/70. Jag har alltid target det första skicket, eftersom jag vill att det skall bli lyckat. Har varit noga med att variera avstånd - långt eller kort avstånd verkar inte spela någon roll. Däremot är rutans placering viktigare, dvs om jag flyttar runt rutan på olika ställen under samma träningspass.


Jag har letat länge efter rutband till konerna - jag har sett lite olika varianter men aldrig hittat dem i någon affär? Jag kanske har varit blind... På nätet hittade jag Jami Hundsport som sålde rutband, dels separat där banden fanns i ett par olika färger, dels som komplett ruta. 
 Jag köpte en hel ruta med kantband så att man kan variera skicken med flera rutor uppställda samtidigt. Eller flera och flera...nu har jag två ;-) Men visst älskar ni färgen? Glassrosa koner med vitt kantband! Yeeey! Det här kommer bli vårt favoritmoment! :-D 

På Jami hade de exakt likadana Pipisar som Anna har på Hund i Harmoni åt simkunderna. En sådan här liten fjutt-leksak i plast hade jag normalt inte sett tittat åt, eftersom jag vet att det är engångsartiklar på våra träningar. Men denna pipis levererar häpnadsväckande! Baileys har misshandlat den varje gång vi varit hos Anna och simmat, men pipljudet verkar vara "omöjligt" att ta död på. Han har heller inte lyckats slita den i tusen delar. Inte ens den lilla fjuttsvansen (!)Detta bådar gott...


Kospenen i gummi provade Baileys på en träning för Mona K och blev helt galen av denna. Verkar också staffetålig, vi får inviga den till veckan!