Management by fear

Denna vecka har jag känt mig som Hitler. Det är ingen trevlig känsla.

Humla är just nu inne i en fas. Upprepar jag för mig själv hela tiden. Inte nog med att halva veckan gått åt till att bajsa ut helgens skörd av hasselnötter, mandlar och valnötter. Humla är så fruktansvärt mycket Humla just nu...
Så fort jag pluggar skall Humla umgås. På boken. När vi åker bil sitter hon så nära hon kan i baksätet och blåser mig i nacken med sin fisk-andedräkt. Och på nätterna sover hon som en kardborre i sidan...så fort jag flyttar mig två centimeter, flyttar hon sig tre. Man kan inte ligga nog nära, eller umgås nog mycket, tydligen.

Kronan på verket var efter träningen idag då Humla satt jätteduktigt okopplad på sin fäll medan jag lekte med Baileys. Medan jag packade ihop grejerna fick hon varsågod att skutta fram och leka med leksaken. En jätterolig leksak tydligen - värd att försöka fulspela sig till, tyckte Humla. Efter några minuter hör jag nämligen att leken ändrar karaktär - och jajamensan, mycket riktigt är det en ettrig Fröken Bålgeting som taggat till rejält och tycker att Baileys (som har mycket litet resursförsvar) skall ge upp leksaken, på ett sätt som bryter mot alla väluppfostrade vovvars code of conduct.
Jag blir vansinnig och vrålar åt Humla, som dock lyssnar snabbt och bryter. Jag kan väldigt många fula ord, alla är väldigt lämpliga att skrika ut i en idyllisk park med massa barnfamiljer på picknickfiltar och pensionärer som matar änder. Jag har nog aldrig varit så arg i hela mitt liv, och nacksvingar pubertetsungen rakt  i ankdammen som lägligt finns ett några meter från gräsytan där vi står.

Har god lust att låta henne stanna kvar i dammen (just då var jag så arg att jag lätt hade monterat upp ett staket  i raketfart runt dammen för att stänga in henne, om jag bara hade haft ett gärdesgård med mig i träningsväskan... ;-)), men så tänker jag på de stackars änderna. De har nog inte lika stort tålamod som Hitler och Baileys. Så hon får, lite snopen, följa med oss på promenaden efteråt. Stackars de barnfamiljer som var i parken för en stunds härlig avkoppling efter jobb och skola. De måste trott att jag var en förrymd mentalpatient... :-/

Jag är inte alls förvånad att lillskiten tog sig friheter och testade hur vingarna bar, eftersom hon förtillfället har en enorm energinivå som hon inte riktigt kan hantera mentalt. Allt är så roligt, hela hela tiden, och det är så mycket mycket spännande och skojigt och nytt och massa intryck osv osv osv. Mentalt känns hon som en unge i en godisaffär, hela tiden. Hela världen är hennes. Så glad och lycklig och energisk och PÅ! Inte konstigt att det lilla huvudet går på högvarv, när kroppen är i spinn! Idag hittade hon en LARV på promenaden och den intensitet hon hade när hon startade undersökningen av detta konstiga djur...ja, jag ångrar att jag inte kunde filma henne. Ögon stora som tefat, öron spikrakt framåt, varenda muskel på spänn, och nosen ivrigt inhalerande...
Ja, det känns som att hon upptäcker hela världen på nytt, en gång till. Det är säkert väldigt kul för henne, men väldigt jobbigt för oss andra.

Humlas promenadkompetens verkar ha tagit långledigt, förmågan att gå på promenad har helt raderats och istället har tjänsten ersätts av en dysfunktionell sommarpraktikant. Hela promenaderna går ut på att snart, snart, snart så får man "Varsågod" och då kan man som skjuten ur en katapult rusa fram till storebror och ramma honom i sidan när han sitter och bajsar.
Eller spana efter fåglar. Eller på omgivningen i allmänhet. Det är fullt ös medvetslös där tvärnit och galopp är den enda brukbara förflyttningstekniken. Jag har gastat "Humla" med Hitlerröst så många gånger nu, att hon måste ha extremt dåliga vibbar av sitt namn...det används ju uteslutande i negativ bemärkelse.

I helgen sa även varaensamhemma-färdigheten upp sig. Så till Helsingborg fick vi släpa med oss en bur. Jag tar inga risker med en lägenhet som jag hyr i andra hand...hon får vara lös på förmiddagen, men efter lunch blir det burvistelse tills jag kommer hem. Jaja, det är bara en fas, det är bara en fas...